Autismforskare från hela världen samlades i Stockholm.
Den bästa konferensen hittills, anser professor Sven Bölte:
–Jättebra akademisk stämning.
Den årliga, internationella konferensen Insar hölls under förra veckan i Stockholm.
Forskare hälsade glatt på varandra men under ytan puttrade de olika synsätten om hur autism ska förstås.
Traditionellt finns den biomedicinska synen, att autism handlar om en störning. Ett annat synsätt har vuxit sig starkare, att människor har olika hjärnor och inte nödvändigtvis ska betraktas som sjuka.
Den här gången möttes de olika lägren i paneldiskussioner.
–De försökte gå varandra till mötes. Väldigt positivt, säger Sven Bölte, rankad som nummer sex i världen bland autismforskarna.
På mässan fanns utställare som ville kränga både stolar och appar, funkar alla dessa?
–Marknadsföringen är tuff och evidensen låg. I andra länder, till exempel i Tyskland och Frankrike, går det att få appar på recept, det är något som Sverige också borde införa.
Du presenterade nyligen statistik som visar att personer med autism har 16 år kortare medellivslängd. Då låter väl autism som en allvarlig sjukdom?
–Nej, så behöver man inte se det. Även väldigt långa eller väldigt korta personer har en förkortad medellivslängd. Bemötande av autister kan ge många negativa konsekvenser som leder till förkortad livslängd; ensamhet, missad skolgång, arbetslöshet.
Även på sociala medier märks aktivismen kring autism. Möter du den i ditt arbete?
–Ja, för inte så länge sedan pratade jag för Sveriges museer om besökare med autism. Två aktivister tyckte att jag var för ytlig, men jag kan inte prata på den nivån om alla ska hänga med. Det finns också aktivister som är motståndare till alla former av social färdighetsträning, att allt handlar om samhället. Men så enkelt är det inte, det finns också en komponent med individuell sårbarhet.
Vad säger forskare från andra länder om hemmasittarna, den problematiska skolfrånvaron. Är den ett svenskt fenomen?
–Inte alls, fenomenet finns i alla höginkomstländer men kanske mest i Sverige. Runt 80 procent av barnen med problematisk skolfrånvaro har en diagnos, ofta autism.
Vad kan det bero på?
–Skolans inflexibilitet. Föräldrar förväntas skicka sina barn med autism till en utmanande miljö. Det är skolans ansvar att barnen ska kunna vara där.
Hur går det med färdighetsträningen Kontakt, som du berättade om i Psykologtidningen år 2016?
–Väldigt bra! Den modellen har börjat användas i skolorna. Det finns ett stort intresse och det är där den behövs.
Hur är det med myterna, till exempel att personer med autism inte kan känna empati?
–Den lever vidare. Autister kan ha svårt att se saker från någon annans perspektiv, samtidigt kan autister ha emotionell empati för någon som uppenbarligen mår dåligt. Gamla myter försvinner och nya tillkommer, till exempel att autism är en superkraft.
Text: Lennart Kriisa
