Psykologen Lovisa Alehagen vill flytta fokus från diagnoser till funktion. Med sin forskning gör hon klassifikationen av funktionstillstånd användarvänlig.
– Vi kan använda den redan i kön.
Text: Maria Jernberg
I Lovisa Alehagens studier uttrycker både patienter och psykologer att vården har ett för stort fokus på att leverera en diagnos. Med den Internationella klassifikationen av funktionstillstånd ICF kartläggs i stället funktion. Till skillnad från ICD som har ett medicinskt perspektiv, bygger ICF på en biopsykosocial modell. Den utgår från hur en person fungerar och hur det är att leva med ett tillstånd. Trots att Socialstyrelsen har rekommenderat verktyget sedan 2019 används det sparsamt. I sin avhandling har Lovisa Alehagen förenklat användningen och skapat frågebatterier för adhd och autism.
Varför behövs ICF?
– Diagnoser säger ganska lite om den enskilda individen. ICF är mer holistiskt. Patienterna vi träffar lever i en miljö som både hjälper och hindrar dem, de har styrkor och utmaningar. Många av de här sakerna brukar psykologer fånga upp i anamnestagningen men sedan försvinner de på vägen eftersom vi inte har ett strukturerat sätt att koda dem. ICF är ett bra verktyg för det. Annars riskerar vi att i slutändan bara titta på problem.
När ska ICF användas?
– En ICF-baserad skattning kan vi till exempel göras redan i kön till en utredning. Det ger oss en individualiserad bild av hur det är för en person och vi kan börja med interventioner direkt. Frågorna kan besvaras på mobil eller dator. De täcker av många områden som sömn, kost, skolan och relationer. De tar reda på om du kan ta dig från A till B och din personlighet.
Men i kön vet vi inte om en person har adhd eller autism?
– Då kan vi utgå från de konkreta behov som finns. Frågebatterierna vid adhd och autism överlappar dessutom i stor utsträckning. Uppdelningen handlar mest om pragmatik och att göra det rimligt att använda ICF. Frågorna bygger inte på diagnoskriterierna utan på individens styrkor och utmaningar som sättas i relation till omgivningen.
Kan ICF ersätta diagnoser?
– ICF ingår i samma klassifikationsfamilj som ICD och är ett komplement till diagnoser. Av olika skäl behöver vi kanske ha diagnoser, så som samhället är uppbyggt. Det skulle vara en väldigt stor sak att ta bort, men ICF hjälper oss att tänka på ett annat sätt. Personer med de här tillstånden har också styrkor. De kan bidra på en massa sätt och behöver bli lyfta. Verktyget vänder vår blick mot miljöerna och hur vi kan anpassa dem så att fler kan få växa. Det kan vara en hjälp både inom vård, skola och arbete.
Första versionen av ICD kom 1900, när kom ICF?
– WHO publicerade den första versionen 2001. Sedan dess har så kallade core sets utvecklats för olika tillstånd, till exempel schizofreni, depression och obesitas. Åren 2018 och 2019 kom core sets för adhd och autism. Det är dem vi har reviderat och utgått från när vi skapat frågebatterierna. Det ligger rigorös forskning bakom framtagandet av varje core set.
Fotnot. Lovisa Alehagen disputerade den 17 april vid Karolinska institutet i Stockholm på sin avhandling Shifting focus from diagnosis to functioning: Validation and implementation of the WHO ICF Core Sets for autism and adhd.
