DEBATT. Vi har noterat att en psykologisk metod utan tydlig vetenskaplig förankring marknadsförs på bred front. Vår hållning är att man ska vara försiktig med att sälja in metoder och förhållningssätt som har ett svagt eller okänt vetenskapligt stöd, skriver styrelsen för Sveriges kliniska psykologers förening angående debatten om beteendeproblem i skolan.
Psykologförbundet har antagit ett policyprogram om evidensbaserad psykologisk praktik (EBPP), som omfattar alla psykologer likväl som våra etiska riktlinjer (med flera) gör det. EBPP vilar på tre ben: Vi ska aktivt förhålla oss till den samlade kunskapen eller bristen på kunskap i områden där vi verkar. En förutsättning för kunskap är forskning med vetenskapliga metoder.
Vi ska också analysera och ta hänsyn till den enskilde klientens karaktäristik och förutsättningar. Slutligen ska vi ständigt sträva efter att utveckla våra kliniska färdigheter för att få till så välgrundade beslut och bedömningar som möjligt, oavsett klient och miljö. En metod kan ha en god grundforskning, men det kan fortfarande finnas stora kunskapsluckor kring hur väl en viss metod fungerar för olika slags problem och i olika sammanhang. I kanske fler sammanhang än vad många, även psykologer, är medvetna om, finns inte så stark förankring i forskning som man kan önska sig.
Evidensstyrkan för olika metoder är i många fall okänd. Då bör både vi, och de yrkespersoner vi handleder och fortbildar, luta oss mot beprövad erfarenhet – en väldokumenterad praxis som fungerar i en viss verksamhet och bedömd av experter som det bästa – helt enkelt det man känner till som mest verksamt för tillfället. För att bygga starkt vetenskapligt förankrad kunskap behöver man steg för steg och med vetenskapliga metoder undersöka hur väl de metoder och förhållningssätt som är praxis fungerar i olika sammanhang. Den enskilde psykologen är särskilt noggrann med att systematiskt utvärdera när hen arbetar med metoder som är otillräckligt undersökta.
Denna utgångspunkt gäller alltid, oavsett vilken metod man arbetar med. Många praktiker saknar som tidigare nämnts stöd i forskning, antingen av tradition eller av att förutsättningarna för forskning inte funnits. Det sistnämnda handlar ibland om målgruppen. Individer med begränsade resurser, exempelvis med intellektuell funktionsnedsättning, hjärnskada, beroendeproblematik eller omfattande social utsatthet kan ha svårt med den nivå av självbestämmande som den etiska principen om informerat samtycke kräver. Vi anser dock att det är oetiskt att inte bedriva forskning för grupper som är i stort behov av just vetenskapligt underbyggda och systematiska interventioner. Här behöver vi tillsammans arbeta för att komma runt de hinder som finns för att bedriva forskning, så att vi med större säkerhet kan erbjuda rätt insatser för rätt problem, i rätt kontext.
Även innan den debatt om skolan som pågått den senaste tiden har vi i vår förening sett, och diskuterat, hur olika metoder utan stark vetenskaplig förankring spritts och används bland kliniska psykologer. Genom medlemskapet i Psykologförbundet är vi bundna till vårt policyprogram om EBPP. Utifrån EBPP ska vi i möjligaste mån använda oss av metoder som har genomgått noggrann undersökning med vetenskaplig metod och visat på gynnsamma effekter. Användandet av psykologiska metoder regleras inte av lagen, men vi har som kår mycket gott förtroende hos allmänheten, och det förtroendet vill vi vårda.
Vår hållning är att man ska vara försiktig med att på bred front sälja in metoder och förhållningssätt som har svagt vetenskapligt stöd, eftersom vi psykologer ska luta oss mot EBPP. Vi blir som enskilda psykologer ännu noggrannare än vanligt med att systematiskt utvärdera våra interventioner, när evidens för interventionerna ännu inte finns. Som kår bör vi verka för att tillsammans komma runt de hinder som finns och börja bygga starkt vetenskapligt förankrad kunskap generellt och specifikt för barn och ungdomar med beteendeproblem.
Styrelsen för Sveriges kliniska psykologers förening – en nationell förening inom Sveriges Psykologförbund.
