Fråga: Jag gör PTP på en Bup-mottagning och ska bli färdig nu efter sommaren. Ibland behöver jag arbeta med ärenden som är alldeles för komplicerade. I vissa fall kan jag känna mig väldigt osäker på om jag gör ett tillräckligt bra jobb. Det jag har fått med mig från grundutbildningen är inte tillräckligt för att möta barn och ungdomar med allvarliga tillstånd som självskadebeteende och svåra depressioner. Jag skulle egentligen behöva mer utbildning och handledning för att klara av det. Men det är svårt att få gehör från chef och handledare. Hur ska jag göra?
Svar: På Bup möter vi kanske dessa frågeställningar för första gången och självklart behövs mycket stöd och handledning under början av den resan.
När det gäller arbetet med barn och ungdomar aktualiseras särskilt etiska aspekter som rör frågor om makt och informerat samtycke. Att värna ett barns autonomi och självbestämmande är i sig ett komplext uppdrag. Särskilt då vårdnadshavarna kanske har skilda förväntningar och mål än barnet när de kommer till Bup. Samtidigt behöver de vuxna kunna vara aktiva och ta ansvar för att en insats till barnet ska fungera väl. Om barnet dessutom lider av svårare psykiatrisk problematik, som den du beskriver, komplicerar det än mer. Hur mycket ska vi kunna låta ett barn bestämma själv när det utsätter sig för fara?
Det låter oroande att varken chef eller handledare tycks bidra med det stöd du behöver i ett så utmanande arbete. För du gör ju precis det som vi som psykologer ska göra i sådana här situationer. Nämligen att ta det yrkesmässiga ansvaret och påtala var gränserna går för den egna kompetensen. Om du märker att det du gör som psykolog är bristfälligt, inte gynnar en patient, eller riskerar att leda till skada, behöver du på något sätt förhindra det. Det gäller också att vara uppmärksam på begränsningar i organisationen och/eller i de metoder vi använder.
Att påtala det som inte blir bra för patienter eller för dig själv är en väsentlig del i att träda in i yrkesrollen som psykolog. Det är en del i att vara professionell. Du har identifierat ett problemområde i verksamheten där du som PTP-are får arbeta med alltför komplicerade fall med bristande stöd. Både din närmaste chef och din handledare har ansvar för att ta del av det och se över hur ni kan åtgärda problemen.
Oavsett om du upplever att chefen lyssnar eller ej, kan du behöva göra följande: När det finns risker för patienterna i verksamheten behöver det dokumenteras genom avvikelserapporter. Då kan du veta att ledningen åtminstone har det på pränt. Att inte ha rätt stöd i arbetet kan också leda till stress och därför utgöra ett arbetsmiljöproblem. Ta upp det med ditt skyddsombud så att det finns med på agendan i miljöarbetet. Om du bedömer att du inte kan utföra en behandling ska du ta upp det på behandlingskonferensen och påtala eventuella risker för patienten. Den som har det övergripande patient-ansvaret i verksamheten behöver ha koll på det för att kunna fatta rätt beslut.
Se till att inte vara ensam! Finns det kollegor som upplever och ser samma saker och som du kan få stöd av? Ta kontakt med ett fackligt ombud om du/ni behöver få hjälp med att få gehör hos arbetsgivaren. Du kan också ringa till Etikrådets rådgivning om du vill resonera mer kring de här och andra frågor som rör psykologisk praktik. Lycka till med din fortsatta PTP!
Patrik Lind, ordförande Etikrådet
Tidigare frågor och svar:
Vad gör jag åt en undermålig utredning?
Har jag som anhörig inget att säga till om?
Kan man vara psykolog och aktivist?
Hur jobbar förbundet mot klimatförändringarna?
Hur validera upplevelser av diskriminering?
Vad göra när kartan inte stämmer?
Hur ska vi uttala oss offentligt?
Hur får jag tillbaka engagemanget?
Hur ska jag förhålla mig till samtycket?
Vad göra när kundens önskemål krockar med mina kunskaper?
Hur värnar vi patientens autonomi?
Kan jag vara kristen psykolog?
Ska förbundet anmäla egna medlemmar?
Berätta att metoden är oprövad
Otydliga känslor psykologens ansvar
Hur agera när en klient vill avsluta sitt liv?
Vi sätter ett fåtal på piedestal.
Berätta om vad som kan få dig att bryta tystnadsplikten
Hur agera när nya lagar strider mot våra yrkesetiska principer?
“Hur gör jag när mina patienter känner varandra?”
“Dags att tala högt om det förbjudna”
