• Hoppa till huvudnavigering
  • Hoppa till innehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Psykologtidningen

Sveriges Psykologförbund

  • Hem
  • Artiklar
    • Aktuellt
    • Debatt
    • Fackligt
    • Forskning & konferensrapporter
    • Nytt i Tryck
  • Arkiv
    • Arkiv Psykologtidningen 2010 – 2020
    • Arkiv: Forskning
    • Forskningsserier
  • Annonsera
  • Om oss
    • Om oss
  • Kontakt
  • Sök
  • Prenumerera
Hem · Aktuellt · Psykologen som blev aktivist

Psykologen som blev aktivist

20 juni 2017 publicerad av Lennart Kriisa

När psykologen Joanna van Gestel mötte de ensamkommande på asylvårdcentralen var de hoppfulla. Men nu, ett drygt år senare, talar de om döden. Själv har hon blivit aktivist.
– Jag måste arbeta på ett helt nytt sätt, säger hon.

Joanna van Gestel är uppvuxen och psykologutbildad i Spanien, men valde att flytta till Sverige under 2012. Språket behärskade hon redan, hennes mamma är svensk.

Planen var att arbeta inom psykiatrin, men en psykologtjänst på asylvårdcentralen i Märsta lockade mer. Där såg hon fram emot att möta patienter från andra länder och att få behandla trauman.

Hon började sin anställning i januari 2015 och allt flöt på. Alla ensamkommande fick träffa en psykolog, de som hade behov erbjöds ytterligare möten. Samtalen handlade mest om hur det är att vara nyanländ i Sverige, att börja skolan, få en god man och hitta rutiner. Men några berättade skrämmande historier om vad de hade varit med om.

Joanna van Gestel undrade om deras berättelser, med kidnappningar, våldtäkter och mord, kunde stämma. Hon började läsa på om deras hemländer: Afghanistan, Eritrea och Somalia.

– Jag insåg hur priviligierade vi är här i Sverige. Deras bakgrund var hemsk, säger hon.

Under våren 2015 ökade trycket på asylvårdcentralen. Ledningen införde nya rutiner, bara ensamkommande med ett tydligt vårdbehov fick träffa en psykolog. På Migrationsverket travades samtidigt ärendena på hög, de ensamkommande skulle få vänta minst ett år innan de kallades till asylutredning.

Joanna van Gestel utgick från att de flesta skulle få stanna i Sverige. Men våren 2015 fick hon sin första »what-the-fuck«-upplevelse, som hon beskriver den själv. En 17-årig tjej från Eritrea uppmanades att genomgå en medicinsk åldersutredning, eftersom hon saknade id-handlingar. En tandläkare bedömde att hon var äldre än 18 år och konsekvensen blev att hon skulle utvisas.

– Jag förstod inte varför hon skulle ålderstestas, hon såg inte ut att vara äldre än 15 år. Hon fick konkreta självmordsplaner och jag skrev ett intyg, berättar Joanna van Gestel.

Den andra händelsen som fick henne att ifrågasätta asylprocessen handlade om en ung kille från Afghanistan. Joanna van Gestel hade skrivit ett intyg om PTSD till Migrationsverket. Men så kom killen tillbaka till dem och visade upp beslutet, han hade fått avslag och skulle utvisas. Joanna van Gestel häpnade över formuleringen i beslutet.

»Du har lämnat in ett utlåtande från en psykolog samt journalblad från Valsta vårdcentral. Eftersom du inte har lämnat in ett läkarintyg har det medicinska un- derlaget ett begränsat bevisvärde.«

– En ren förolämpning. Jag är utbildad för att kunna skilja mellan en fejkad och äkta PTSD. Det var då jag insåg att psykologers status behöver höjas i Sverige, säger hon och tillägger att psykologerna i Spanien har samma status som läkare.

Under sommaren 2016 tog samtalen med hennes patienter en ny vändning. Ungdomarna hade varit inställda på att behöva vänta i ett år på beslut, men nu hade kraften tagit slut. De började i stället prata om döden.

– Den långa väntan hade brutit ner dem. När hoppet försvinner, då börjar du dö inombords, säger Joanna van Gestel.

Nästa bakslag för ungdomarna kom i oktober 2016. Då träffade Sverige och Afghanistan ett avtal om återvändande. Därefter kom avslagen i allt snabbare takt och Joanna van Gestel tvingades ändra sina metoder. Ungdomarnas sömnproblem kunde inte längre lindras med råd om att kliva ur sängen och göra något annat tills dåsigheten återvände, nu arbetade hon i stället med acceptans. »Även om du bara sover en timme, gå ändå till skolan, nästa natt kanske du sover bättre«, rådde hon.

Joanna van Gestel kämpar för att de ensamkommande ska få amnesti. Men Psykologförbundet vill inte ställa det kravet.

Självmordstankarna var svårare att hantera. Joanna van Gestel följde rutinerna och skrev remisser till Bup men efter ett samtal var de tillbaka hos henne. Att försöka ge perspektiv på tillvaron räckte inte heller långt.

– Den personliga kontakten blev avgörande, om jag visade att jag brydde mig och förklarade att jag kommer att bli ledsen om de tar livet av sig, då gav det effekt. De ensamkommande är inte som vanliga ungdomar, de har inga anhöriga här, därför fungerar inte heller de vanliga metoderna, säger Joanna van Gestel.

En av ungdomarna hade hon träffat i ett års tid när han fick avslag. Att återvända till Afghanistan var uteslutet för honom, han planerade att ge sig av till Italien.

– Jag försökte övertala honom att låta sig utvisas, och det var väl fel av mig, jag ska inte påverka patienter att fatta beslut, men vad skulle han ha för chanser som papperslös i Europa?

Joanna van Gestel uppmanade honom att hålla kontakten, hon ville veta hur det skulle gå för honom. Han gjorde en vänförfrågan på Facebook och hon accepterade.

– Där gick jag över gränsen och jag skäms över det. Men det är omöjligt att inte bli berörd av dessa ungdomar. De är traumatiserade redan när de kommer hit, både från hemlandet och under flykten, och de får ingen möjlighet att läka ihop på grund av hur de behandlas under asylprocessen.

Hon har även hjälpt sina patienter att göra tidslinjer för att bevisa sin ålder under asylutredningen. Att kunna redogöra för händelser i livet och knyta dem till specifika årtal är avgörande för att undvika en åldersuppskrivning.

– Mina patienter behöver inte bearbeta trauman, de behöver få uppehållstillstånd. En psykolog kan hjälpa en student som misslyckas att plugga mer effektivt, på samma sätt kan jag hjälpa min patient att göra en bra asylintervju.

I höstas gick hon med i nätverket Vi står inte ut. Där finns tusentals engagera- de lärare, jurister, gode män, socialsekreterare och en handfull psykologer. Utan deras stöd och kunskaper hade hon inte orkat fortsätta på asylvårdcentralen.

– Jag är inte längre bara psykolog, utan även lite advokat och god man, kanske även mamma. Men jag frågar hela tiden mig själv om det är mina behov eller patientens behov som får mig att agera.

Läs även:

Ensamkommande Omid: Jag ger inte upp

Psykologtidningen avslöjar: Företaget som röntgar de ensamkommande

Psykologen Mosafa Hosseini: Ring deras föräldrar

Psykologförbundet nekar krav på amnesti

 

Fler artiklar

  • Hyllade och hotade
  • “Ge barnen hopp när familjen brister”
  • “Nu prioriterar jag glädjen”

Arkiverad under: Aktuellt, Ettan

Primärt sidofält

Följ oss


Alla artiklar på psykologtidningen.se automatpubliceras i vårt Facebook-flöde. Följ oss därför på Facebook så missar du ingenting av det som händer i vår del av världen.

Senaste numret

Läs senaste numret av Psykologtidningen

Annonser

Konferensrapporter

“Neutralitet riskerar osynliggöra”

Behovet att reflektera över sig själva inom hbtq+ området, diskuterades under riksstämma för SNPF.

Etikrådet

Lydia Sandgren vann Augustpriset

“Ojojoj, jag blir tvungen att sätta mig ner här på psykiatrimottagningen”, sa den överraskade författaren och psykologen.

Har du en fråga till Etikrådet? Mejla till etikfragan@psykologforbundet.se

Utanför jobbet

“Ju snabbare, desto lättare”

Motocross är det bästa psykologen Ulla Thorslund vet.

Tidigare nummer


Läs alla nummer sedan 2010

Pressgrannar

Här hittar du de nordiska psykologförbundens tidningar.

 • Danmark
 • Norge
 • Finland

Följ oss på Instagram


instagram.com/psykologtidningen

Footer


 

Psykologtidningen
Nytorgsgatan 17 a
116 22 Stockholm
Växel: 08 567 06 400
E-post: redaktionen@psykologtidningen.se

Psykologtidningen ges ut av…

Sveriges Psykologförbund

Följ oss

twitter.com/psykologtidning

5 februari 2021

Oroande ökning av problematisk skolfrånvaro https://t.co/08leTh6yyz via @psykologtidning

Reply on TwitterRetweet on TwitterLike on Twitter1
9 november 2020

Psykologerna i “Våra barns hemliga” liv värjer sig mot kritiken https://t.co/wHUiSUBkMD via @psykologtidning

Reply on TwitterRetweet on Twitter1Like on Twitter
23 oktober 2020

Psykologer ska övervaka intag av psykedelisk substans https://t.co/uTEiwTnjaW via @psykologtidning

Reply on TwitterRetweet on Twitter1Like on Twitter1
17 maj 2020

Kristina Taylor ny ordförande för Psykologförbundet https://t.co/tBMWOTbquZ via @psykologtidning

Reply on TwitterRetweet on TwitterLike on Twitter1
20 april 2020

“Målet är att vårdpersonalen ska hålla ut” https://t.co/BNmH0d8REl via @psykologtidning

Reply on TwitterRetweet on Twitter1Like on Twitter3
19 mars 2020

”Jag vill visa att vi psykologer är vanliga människor” https://t.co/cDxcGAqyj1 via @psykologtidning

Reply on TwitterRetweet on TwitterLike on Twitter1
13 mars 2020

Kris- och katastrofpsykologen: “Vården behöver lyssna aktivt på de oroliga” https://t.co/gdVg6lLnLS via @psykologtidning

Reply on TwitterRetweet on TwitterLike on Twitter1
17 februari 2020

Avskedad psykolog får en miljon av Försvarsmakten https://t.co/QjiTtyl8ia via @psykologtidning

Reply on TwitterRetweet on Twitter1Like on Twitter4

Nyheter

Viss ökning av problemspelandet under pandemin

Lyckad föräldrakurs i lågaffektivt bemötande

KBT och PDT ger samma långtidseffekt vid panikångest

Splittrad bild av pandemins psykologiska effekter

»En situation som saknar motstycke«

»Ingen stor förändring av den psykiska hälsan under pandemin«

© 2021 Psykologtidningen · Webdesign Xponent · Genesis Framework · WordPress · Sitemap · Cookies · Logga in

Som de flesta webbplatser i dag använder vi cookies. Läs mer