RECENSION. Nico är psykolog och mamma. En vanligtvis rationell, skötsam och laglydig medborgare. Men efter »Händelsen« i Zinkensdamm förändras
det. Efter det är det enda Nico kan tänka på hämnd. Blodig, brutal, bestialisk, hämnd.
Jenny Jägerfelds tredje bok för vuxna är något av en skönlitterär essä, en essäistisk roman eller ja, ska vi säga en roman med essäistiska inslag? Jägerfeld låter oss ta del av sin protagonists mest primitiva hämndfantasier. Men Nico vill också förstå sitt hämndbegär och ger sig därför ut på en bildningsresa i hämndens tecken. Hon tar reda på vad juridiken står i fråga om hämnd, vad som uttrycks i Bibeln och hur man kan se på hämnden rent moraliskt. Och förstås, vilken funktion fyller hämnden för oss rent psykologiskt?
Men även om boken har ordet »hämnd« i titeln så utvecklar sig detta snart till en berättelse om framför allt ilska och trauma. Eller om hur hämnd, ilska och trauma hänger ihop. Om att söka svaret på hur man överlever trauma. Och vad är egentligen ett okej sätt att hantera ilska på i vårt samhälle? Särskilt i dag, när denna viktiga känsla blivit näst intill tabu, och fått sådant begränsat utrymme att levas ut.
Jägerfeld ger ingen förenklad bild av traumats psykologi utan lyckas skickligt gestalta hur en potentiell traumatisk händelse kan leda vidare till antingen återhämtning eller till traumatisering – beroende på omständigheter. Hon gör också plats för fördröjda traumareaktioner och begripliggör varför ett offer ofta söker förståelse hos sin förövare. Här finns en fördjupning av diskussionen kring samtycke, och bilden av vad BDSM är – och inte är – nyanseras. Dessutom är vi nog många psykologer som kan känna igen oss när Nico resonerar med sig själv kring vad hon som psykolog borde veta och klara i livet – bara utifrån det faktum att hon är just psykolog. Med andra ord är detta en berättelse som rymmer många stora frågor.
Men nog finns ett dilemma i att texten presenteras i romanform. Här förs viktiga och intressanta resonemang, men de blir svåra, för att inte säga omöjliga, att bemöta eftersom de bara representeras av en fiktiv psykolog. Å andra sidan vet Jägerfeld att fånga sina läsare – hon skriver om de tyngsta av ämnen, men med lätt penna och med plats för humor. Med denna bok kommer hon att intressera långt fler för psykologiska fenomen som minne, dissociation och trauma än vilken fackbok som helst. Detta är en läsupplevelse utöver det vanliga – det ska till både en
/ Celia Svedhem
