…som går sista terminen på psykoterapeututbildningen vid Svenska institutet för kognitiv psykoterapi, och som i en examensuppsats studerat psykoterapeuters upplevda risker och skyddande faktorer i sin psykosociala arbetsmiljö. Höga debiteringskrav och en mättnad av sociala kontakter återkom som upplevda riskfaktorer.
1. Hur genomförde du studien?
– Jag genomförde sju intervjuer med verksamma legitimerade psykoterapeuter. Inför intervjuerna tog jag kontakt med ytterligare fem legitimerade psykoterapeuter för att diskutera olika infallsvinklar samt samla information kring arbetssituationen. Förutom detta sökte jag i databaser för att få fram forskningsartiklar kring både risker och skyddande faktorer.
2. Vilka var de vanligaste upplevda riskfaktorerna respektive skyddande faktorerna i den psykosociala arbetsmiljön?
– Vanliga risker var höga debiteringskrav, det vill säga att ha för många samtal per dag. Det kan leda till brist på tid för återhämtning och utrymme för administrativa uppgifter, vilket i sin tur kan leda till både stress och utmattning. En annan stor risk var att möta personer med kris- och traumaerfarenhet. Barn som far illa beskrevs som extra belastande.
– Att möta suicidnära personer, personlighetsstörningar och personer med komplex problematik uppgavs också vara påfrestande. Konsekvensen av dessa risker var att terapeuterna upplevde en mental trötthet och att de var mätta på relationer. Många uppgav att de inte riktigt orkade med det sociala livet utanför jobbet, men även att det kan leda till en snedvriden bild av hur verkligheten ser ut. En fysisk risk som många pekade på var att sitta still vilket påverkar nacke och rygg.
– Skyddande faktorer var att variera arbetsuppgifterna, utrymme för regelbunden handledning samt kontinuerlig fortbildning. På det individuella planet betonades relationer med vänner och familj, resor, träning och kulturella aktiviteter. Värdet av att gå i egen terapi uppgavs vara betydelsefullt. Att lära känna sig själv och sina gränser, att bli medveten om egna motiv, behov och drivkrafter ansågs vara värdefulla insikter. Klientrelaterade faktorer uppgavs vara framsteg hos klienter, som ger en stark känsla av nöjdhet, kraft och glädje.
3. Du beskriver risker/skyddande faktorer på individnivå respektive organisationsnivå. Är det skillnad på hur psykoterapeuten påverkas negativt/positivt beroende på vilken nivå det handlar om?
– Faktorer som är knutna till organisatorisk nivå gör att individen har mindre utrymme att påverka på egen hand. Det kan bli en krock mellan det som terapeuten upplever är möjligt och rimligt kontra arbetsgivarens krav. En uppenbar risk är om man på organisatorisk nivå inte har kunskap om eller förståelse för riskfaktorerna i relationellt intensiva yrken och enbart fokuserar på kvantitativa mål. Att ha för mycket att göra på för lite tid är en vanlig orsak till utmattningsreaktioner. Att dessutom möta personer med traumatiska erfarenheter, som kräver medkänsla från terapeutens sida, gör att behandlare blir extra sårbara.
– Om arbetsgivaren är medveten om riskerna och agerar utifrån dessa underlättar det för terapeuten att i sin tur balansera risker med skyddande faktorer. Utmaningen på individplanet handlar om att prioritera och fokusera på sina egna behov. Forskningen pekar på att terapeuter har en tendens att bortse från egna behov till förmån för klientens.
4. Vilka övriga slutsatser kan du dra utifrån resultaten i din studie?
– Att dagligen möta personer med stort lidande och komplex problematik ställer stora krav på både organisationen och på den enskilda terapeuten. En tydligare förståelse för riskfaktorerna liksom för värdet av en god egenvård är viktiga grundbultar. I slutändan handlar det om att balansera krav och resurser med återhämtning och påfyllnad. En betydelsefull faktor är begreppet vårdtyngd, det vill säga att inte enbart fokusera på antal genomförda samtal utan även inkludera belastning och problematik. Det handlar om att göra en distinktion mellan kvalitet och kvantitet.
– En av utmaningarna handlar om hur balansen mellan debiteringskrav å ena sidan och behovet av återhämtning, reflektion och fysisk aktivitet å andra sidan ska se ut. Riskerna med långvarigt stillasittande bör tas på allvar och uppmärksammas. Denna risk uppmärksammas allt mer i forskningen och kan bl a leda till hjärt-kärlsjukdomar, typ 2 diabetes, problem med rygg och axlar. Det som främst diskuteras är utformning av stolar och skrivbord. Men det faktum att stora delar av arbetsdagen tillbringas stillasittande i en stol gör att olika typer av möbler får begränsad effekt. Ur den aspekten verkar det vara av värde att diskutera rimligheten med att ha sex, sju eller fler samtal per dag.
TEXT
Peter Örn
