DEBATT. Ersätt det skriftliga specialistarbetet med kurs i bland annat statistik, anser psykologerna Ann-Sophie Lindqvist Bagge, Malin Hildebrand Karlén och Claudia Fahlke.
Vi uppmanar i denna debattartikel Psykologförbundet att tänka om avseende utformningen av
Specialistutbildningens utbildningsmoment ’skriftligt specialistarbete’.
En eloge skall dock först riktas till Psykologförbundet för det imponerande arbete som lagts ned för att initiera, utveckla och administrera specialistutbildning för psykologer. Detta initiativ och fortsatta arbete vittnar om ett stort professionsansvar.
Idag fungerar specialistutbildningen överlag väl. Däremot är utbildningsmomentet ”skriftligt
specialistarbete” (förkortas vanligtvis SSA) ett svårforcerat utbildningsmoment för många
psykologer under specialistutbildning (ST-psykologer). Utbildningsmomentet SSA omfattas
av 10 veckors arbete på heltid och skall tidsmässigt motsvara en kandidatuppsats (fil. kand.)
på universitetsnivå. Att SSA är ett så svårforcerat utbildningsmoment beror troligen på
flera faktorer. De främsta anledningarna torde vara att det inte anordnas någon formaliserad
handledning för ST-psykologen och att det sällan finns någon formaliserad stöttning från
arbetsgivaren.
Svårigheten att få adekvat vetenskaplig handledning ska ses i relation till de krav som ställs
på ett godkänt SSA. Kraven idag är att SSA skall vara utformat enligt de principer som gäller
för publicering i vetenskapliga sammanhang, i referentgranskade vetenskapliga tidskrifter,
och i andra sammanhang där vetenskapliga rapporter läggs fram.
Ett annat krav för godkänt SSA är att det skall vara ett kunskapstillskott inom avsedd specialitet och därigenom
bidra med ytterligare kunskap till för denna psykologiska verksamhet utöver det som redan är
känt. Exempel som tas upp för att illustrera ett sådant kunskapstillskott kan vara att
implementera en välkänd metod i en ny kontext, jämföra en nyutvecklad metod med en
välkänd, lägga till eller dra ifrån aspekter av en välkänd metod.
Dessa krav är mycket högt ställda. Det är få förunnat, ST-psykologer eller för den delen för
forskarutbildade, att på endast 10 veckor kunna formulera en lämplig
forskningsfrågeställning, designa en studie utifrån den, utföra datainsamling, tolka resultaten
och formulera dessa i en publicerbar vetenskaplig artikel som tillför ny kunskap inom sitt fält.
Detta är specialistutbildningens krav för godkänt SSA, vilket skall ha produceras av, i många
fall, handledningslösa ST-psykologer.
Vi undrar varför specialistutbildningen vill ha kvar den gällande utformningen av SSA om det
nu under så lång tid varit ett svårforcerat utbildningsmoment? I Psykologförbundets
specialistreglemente för specialistutbildningen står det att den färdiga specialistpsykologen
efter genomförd utbildning ”skall ha särskild och fördjupad kunskap om specialitetens
vedertagna teorier och metoder, i kombination med en väl utvecklad överblick inom
kunskapsområdet och en förståelse och värderingsförmåga rörande kunskapsområdets
begränsningar, utvecklingsbehov och vitala frågeställningar”.
Vi kan bara tolka det som att Psykologförbundet har beslutat att delar av detta lärandemål endast kan nås genom
att ST-psykologen designar en studie, samlar in och statistiskt bearbetar data för att sedan
skriva ihop en vetenskaplig rapport. Finns det ingen annan utformning av hur SSA ska
genomföras som kan leda till samma av Psykologförbundet angivna lärandemål? Frågan är
relevant då det i praktiken sällan efterfrågas av en verksam specialistpsykolog att hen ska
designa och genomföra en forskningsstudie. Detta torde snarare vara en doktorands uppgift,
eller en redan disputerad forskares uppgift.
Det som däremot ofta efterfrågas av arbetsgivare, medarbetare och klienter/patienter, är att
färdiga specialistpsykologer ska hålla sig à jour med ny forskning, kunna värdera
forskningsresultat, sammanfatta och ge tillbaka denna kunskap in i verksamheten. Dessa
efterfrågade färdigheter ryms väl i nuvarande Psykologförbundets lärandemål för
Specialistutbildningen; ”…väl utvecklad överblick inom kunskapsområdet och en förståelse
och värderingsförmåga rörande kunskapsområdets begränsningar, utvecklingsbehov och
vitala frågeställningar”.
Vi menar att SSA bör förbereda ST-psykologen på de uppgifter som anstår en
specialistpsykolog, nämligen att hålla sig uppdaterad avseende forskning. Denna förberedelse
görs genom att ST-psykologen utbildas i att känna sig trygg i att söka vetenskapliga artiklar,
värdera evidens och sammanfatta dessa resultat, för att sedan kunna fatta beslut om
resultatens betydelse för den egna verksamheten och implementera den nya kunskapen i sin
kliniska vardag. Då de övergripande lärandemålen för SSA är att ”Förhålla sig vetenskapligt
till information och material man påträffar i sin yrkesverksamhet”, samt att ”kommunicera
vetenskaplig kunskap”, borde detta utbildningsmoment (SSA) kunna utformas på ett annat
sätt än hur det är utformat idag.
Vi tror att Psykologförbundets lärandemål för SSA istället bäst uppnås genom att STpsykologen
redovisar sina resultat som en systematisk översikt (review) eller som en metaanalys.
Enligt Psykologförbundet är en meta-analys exempel på typer av SSA som godkänns. Dock menar Specialistutbildningen att en ”litteraturstudie som endast refererar andra
publikationer är ingen ny kunskap”. Eftersom ett godkänt SSA kräver att arbetet ska
tillföra något till det som redan är känt”, tolkar vi det som att meta-analyser, men inte
systematiska översikter kan godkännas som SSA.
Denna slutsats håller vi inte med om. Systematiska översikter författas av många kompetenta
forskare. För att kunna författa systematiska översikter krävs en gedigens kunskap om
vetenskapmetodik och statistik. Vidare har systematiska översikter som syfte att ge precis det
som beskrivs i lärandemålen för SSA, dvs. en ”…väl utvecklad överblick inom
kunskapsområdet och en förståelse och värderingsförmåga rörande kunskapsområdets
begränsningar, utvecklingsbehov och vitala frågeställningar” samt att
”Kommunicera vetenskaplig kunskap”.
Som tidigare nämnts är det sällan som en färdig specialistpsykolog behöver designa och
genomföra en vetenskaplig studie och vi uppmanar här Sveriges Psykologförbund att tänka
om avseende utformningen av utbildningsmomentet SSA. För att möta specialistpsykologens
kliniska verklighet föreslår vi istället att SSA borde utgöra följande två kursmoment med
separata målbeskrivningar och examinationsmoment;
• Kurs i statistik innehållandes de vanligaste statistiska testerna, power-beräkningar,
beskrivning av studiedesigner, etc. Denna kurs skulle exempelvis kunna ges inom
ramen för universitet eller annan aktör med egen examinationsrätt. Syftet med kursen
är att höja ST-psykologens kunskap inom statistik och vetenskapsmetodik, för att
kunna tolka resultat i vetenskapliga studier och bedöma resultatens relevans för det
egna verksamhetsområdet. Kursen kan ges inom ramen för universitetsutbildning eller
annan aktör med examinationsrätt.
• Kurs i hur en systematisk översikt och meta-analys sammanställs. Kursens
utbildningsaktiviter skall syfta till att utbilda ST-psykologen i söka forskningsartiklar i
digitala databaser, sammanställa de utdragna identifierade forskningsstudierna i
enlighet med exempelvis PRIMAS riktlinjer för författande av systematiska reviews
eller meta-analyser. Även denna kurs kan ges inom ramen för
universitetsutbildning eller annan aktör. Således försvinner behovet av handledning.
Examinationsansvaret för denna kurs kan, om så önskas, fortfarande innehas av
Psykologförbundets externt anlitade examinatorer.
Vi håller med Psykologförbundet om att ST-psykologen behöver vara väl bevandrad i statistik
och studiedesign för att kunna förstå forskningsresultat, bedöma rimligheten i de slutsatser
som dragits i studierna och bedöma möjligheten till generalisering av resultaten till den egna
verksamheten. Dock tror vi inte att ST-psykologen själv behöver designa och genomföra en
vetenskaplig studie, utan istället behöver träning i att söka, förstå, värdera och sammanställa
forskningsstudier med syfte att återföra ny kunskap till kliniken. Vi hävdar härmed att utbilda
ST-psykologer inom ramen för SSA, i enligt den modell som vi förordat i denna text, är i linje
med Socialstyrelsens tillvägagångssätt vid framtagande av evidens för specifika insatser (t.ex.
GRADE och PICO). Vår förhoppning är således att den färdiga specialistpsykologens
betydelse och kunskap blir ännu större i dennes arbete att korrekt förstå, värdera och
implementera evidensbaserade riktlinjer och metoder in i kliniken. Således uppmanas här
Psykologförbundet att tänka om avseende utformningen av SSA.
Ann-Sophie Lindqvist Bagge, Psykologiska institutionen, Göteborgs universitet
• Leg. psykolog
• Docent i psykologi
• Specialistbehörighet i psykologisk behandling/psykoterapi
• Specialistbehörighet i missbruks- och beroendepsykologi
• Granskare för SSA
Malin Hildebrand Karlén, Psykologiska institutionen, Göteborgs universitet
• Leg. psykolog
• Fil. dr. i psykologi
• ST-Psykolog i missbruks- och beroendepsykologi
• ST-Psykolog i forensisk psykologi
Claudia Fahlke, Psykologiska institutionen, Göteborgs universitet
• Leg. psykolog
• Professor i hälsopsykologi
• Handledare för SSA
Källförteckning
1. Sveriges Psykologförbund. Specialistutbildning. Specialistarbetet.
Omfattning. [2018-11-04].
2. Sveriges Psykologförbund. Specialistutbildning. Specialistarbetet.
Övergripande krav. [2018-11-04].
3. Sveriges Psykologförbund. Specialistreglemente. [18-11-04].
4. Sveriges Psykologförbund. Specialistutbildning. Specialistarbetet. Syfte och
mål. [2018-11-04].
5. Sveriges Psykologförbund. Specialistutbildning. Specialistarbetet. Olika
typer av specialistarbeten. [2018-11-04].
6. Moher D, Liberati A, Tetzlaff J, et al. Preferred reporting items for
systematic reviews and meta-analyses: the PRISMA statement. Journal of clinical
epidemiology. 2009;62:1006-12.
7. Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU). Utvärdering
av metoder i hälso- och sjukvården och insatser i socialtjänsten. [18-11-04].
Anders Wahlberg, Psykologförbundets ordförande, svarar:
Ett stort tack till debattörerna för era tankar och förslag kring det skriftliga specialistarbetet inom specialistutbildningen. Tajmningen på inlägget är perfekt då förbundet just nu håller på att göra nya mål och kompetensplaner för alla delar i utbildningen. I detta arbete ingår även nya riktlinjer kring specialistarbetet (SSA). Många av de problem och utvecklingsområden som ni tar upp i er debattartikel är vi medvetna om och tar hänsyn till i det arbetet. I arbetet finns ett fokus på att hela utbildningen, inklusive specialistarbetet, ska förbereda ST-psykologen på de uppgifter som arbetet som specialistpsykolog kommer att innebära. Den utgångspunkten har vi även i specialistarbetet.
De nya riktlinjerna för SSA ingår i ett större kvalitetssäkringsarbete som specialistutbildningen just nu genomgår, med målet att höja kvaliteten, tydligheten och stödet till de som går utbildningen. Ett led i det är att hitta former för att ge ett bättre stöd vid skrivandet av SSA.
IHPU gav en pilotkurs vintern 2016/2017 i vetenskapliga metoder där SSA ingick. För att ytterligare underlätta för STP-psykologerna kommer vi att fortsätta ge denna kurs. Det finns även förslag att i introduktionskursen lägga till ett moment kring evidensbaserad praktik och kritisk granskning av forskning.
Vi tar med era synpunkter i det fortsatta arbetet med att göra en högkvalitativ och relevant utbildning som ska vara en utveckling och utmaning för psykologer, men absolut inte »svårforcerat«.
