Kvinnor står bakom tio procent av det dödliga våldet i Sverige. Psykologen Karin Trägårdh har tagit reda på vilka de är.
– Vi behöver våga prata mer om kvinnor som potentiella förövare.
Text: Maria Jernberg
När Karin Trägårdh arbetade vid Rättsmedicinalverket mötte hon mest män, men där fanns också kvinnor. Kunskapen om dem var begränsad. Karin Trägårdh ville veta mer.
– Att utöva våld är ett normbrott i sig, och för kvinnor är steget dit ännu längre.
Nu disputerar hon med avhandlingen Female Offenders of Lethal and Severe Violence vid Göteborgs universitet.
Vad kännetecknar kvinnor som dödar och försöker döda?
– Det är en belastad grupp. En majoritet har varken arbete eller annan sysselsättning. En stor andel har vuxit upp i familjer med våld och missbruk, och 68 procent har varit utsatta för våld i partnerrelationer. Mer än hälften har försökt begå självmord.
Vad utmärker kvinnors dödliga våld?
– Oftast är handlingen reaktiv. En impulshandling som görs i försvar eller utifrån ett hämndmotiv. Den är inte ett medel för att få pengar, makt eller sex. Men i de fall kvinnan har en allvarlig psykisk störning är det vanligare med en viss, kortare planering. Vid en sådan störning finns också en större variation i vem offret är. För kvinnor utan allvarlig psykisk störning är offret oftast en manlig partner eller före detta partner.
Vad skiljer mäns och kvinnors dödliga våld?
– Generellt är det män som dödas, men när förövaren är en kvinna är det i ännu högre grad så. Män har fler arenor där de dödar, medan kvinnors dödliga våld vanligtvis sker i hemmet.
När det gäller barnoffer står kvinnor för 30 procent av det dödliga våldet. Oavsett om förövaren är man eller kvinna är det vanligare att ta livet av sig eller försöka ta livet av sig i samband med brott mot barn.
Resultaten visar också att kvinnor som begår dödligt våld eller försök till dödligt våld har en låg grad av psykopatiska drag.
Hur kan dina resultat användas?
– Exempelvis behöver vi ställa fler frågor. Utöver att fråga kvinnor vi möter om de har haft en tanke på att skada sig själva, bör vi fråga om tankar på att skada andra. De här kvinnorna skulle i högre grad kunna fångas upp inom instanser som polis, socialtjänst, psykiatri eller mödra- och barnhälsovård. Hos tjugo procent av kvinnorna fanns depressivitet. I sådana fall kan våldet mot ett eget barn upplevas som det enda sättet att skydda det mot en mörk värld.
När offret är en vuxen har dådet ofta föregåtts av en våldsam relation. Genom att arbeta med att minska våld i nära relationer minskar risken för att kvinnor dödar närstående.
Vad ska du göra nu?
– Jag har varit i den forensiska världen i 20 år: Ända sedan jag tittade i pärmen med kandidatplatser på psykologprogrammet och såg platsen vid Rättsmedicinalverket. Jag ville förstå vad som gör att någon agerar utanför alla normer. Förutsättningar för det har varit goda på mina arbetsplatser.
Vi alla är människor och det är något som är viktigt för mig att ha med sig hela tiden. Det skulle kunna vara jag eller någon som står mig nära.
Angående framtiden är jag nyfiken på vad den har att erbjuda. Som det ser ut nu stannar jag på min tjänst som specialistpsykolog inom rättspsykiatrin vid Sahlgrenska universitetssjukhuset och fortsätter parallellt med forskning.
Karin Trägårdh disputerar 12 september.
