Skandalöst undermåligt och bristfälligt utfört. Så lyder domen mot
den åtta år gamla utredningen som ledde till att Odette – i tv-aktuella Diagnosen – fick fyra diagnoser som påverkat hela hennes liv.
– Det är lika illa i dag. Om inte värre, säger psykologen Jenny Klefbom som medverkar i filmen.
Dokumentären Diagnosen handlar om Odette, tjugo år, som vid tolv års ålder fick fyra diagnoser (adhd, Aspergers syndrom, Tourettes syndrom och dyslexi). I filmen berättar hon hur diagnoserna inverkat negativt på hennes uppväxt, självbild och relation till familjen. När Odette är nitton år begär hon att få ta del av utlåtandet från utredningen. Hon tar hjälp av psykologen Jenny Klefbom för en ny neuropsykiatrisk bedömning. Domen mot den gamla utredningen är hård.
– Jag blev chockad. Ställer man fyra diagnoser förutsätts att utredningen är komplext utförd, men det är så otydligt redovisat att det inte går att dra slutsatser av någon av diagnoserna.
I nya bedömningen uppfyller Odette inte kriterierna för Tourettes eller Aspergers syndrom. Men Odette är inget undantag, enligt Jenny Klefbom, som nu »översköljs« av människor som upplever sig feldiagnostiserade.
– Det är en katastrof med alla snabba skitutredningar. Jag träffar patienter vars utredning inletts på morgonen och är klara samma dag. Det är oerhört frustrerande med allt lidande, men också för att vår yrkesstolthet och kunnande undergrävs totalt, säger Jenny Klefbom.
Flera utredande psykologer som Psykologtidningen talat med delar kritiken. Miia Ekholms tioåriga dotter utreddes nyligen under en förmiddag, preliminär diagnos gavs direkt. Och Ingrid Gråberg tackade nyligen nej till att göra tre utredningar i veckan för en ersättning motsvarande tolv timmar/utredning.
– Helt oseriöst förslag. Tjugo till fyrtio timmar är mer realistiskt, säger Ingrid Gråberg.
Men detta avfärdas av David Eberhard, psykiatriker och verksamhetschef på Prima Liljeholmen Vuxenpsykiatri, som försvarar snabba utredningar och menar att fyra-fem timmar är tillräckligt.
– Adhd är en lätt diagnos. Det handlar oftast om att fatta ett beslut: Är det adhd eller inte?
Sedan 2015 då Prima med Eberhard tog över efter SLSO har väntetiden för en neuropsykiatrisk utredning (NP) minskat från två år till tre veckor. Förklaringen är att de utreder effektivare, menar David Eberhard, som började med att lägga ner mottagningens neuro-psykiatriska team och införde Primas egna riktlinjer. Att fler utredningstimmar skulle vara mer patientsäkert håller han inte med om.
– Att stå i kö i två år är däremot mycket patientosäkert, säger han.
Prima Liljeholmen, liksom övriga vuxenpsykiatriska mottagningar inom länet, har avtal med SLL att leverera NP-utredningar. För varje utförd utredning ges en ersättning. Psykologtidningens granskning av beställningar och utförda leveranser visar att privatdrivna mottagningar, som Prima och Capio Hjärnhälsan, överlevererar (169 procent, 2016), medan de landstingsdrivna under-levererar (68 procent, 2016).
Effektivast är Prima Liljeholmen, som hittills i år att med 314 procent. Motsvarande för 2016 var 808 procent.
Mats Nilsson, jurist och handläggare på SLL som arbetar med upphandling av specialistvård, strör beröm över Prima Liljeholmen.
– Innan Eberhard tog över var det en arbetsplats där klockorna stannat. Väntetiden var flera år, personal-omsättningen stor. Nu finns ingen kö och de levererar flest.
Enligt Mats Nilsson granskas alla verksamheter som de har avtal med för att se till att leveransen överens-stämmer med beställningen. I februari avslutades den senaste av Prima Liljeholmen. Inga felaktig-heter hittades.
– Men vi granskar beställningen, inte vården, det gör IVO. Det är klinikerna själva som avgör insatserna. Vi utgår från att utredningar görs utifrån Socialstyrelsens riktlinjer, säger han.
Men David Eberhards arbetssätt har även skapat missnöje. Flera psykologer sa upp sig när han tog över. I mars 2016 inkom en anonym anmälan till IVO om bristande patientsäkerhet för patienter med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar.
David Eberhard är oförstående till anmälan, som fortfarande utreds.
– Jag har svårt att tro att den leder till något, säger han och till-
lägger att det tidigare fanns en tendens bland psykologer att »göra allt lite för stort«. När fyrtio procent av våra patienter har frågeställningen adhd måste fler utreda. I dag är alla våra psykologer och läkare tvingade att utreda, säger han.
Snabba utredningar med ökad risk för felaktig/utebliven diagnos? Eller ett effektivt sätt att hantera en lätt diagnos? Jenny Klefbom menar att Odette bara är toppen av ett isberg. Vi kommer att se många framöver som upplever sig vara feldiagnostiserade. Eller som inte fått diagnos trots stora funktionsnedsättningar, med uteblivet stöd som följd. Vilket är minst lika allvarligt, menar hon.
Möjligheten att IVO-anmäla och få upprättelse är dock begränsad. Händelsen måste ha skett inom två år. Inom den tidsramen är det få som upptäcker än mindre hinner göra något åt det.
– Att ställa en diagnos innefattar också att ta ställning till alternativa förklaringar bakom beskrivna och observerade symtom; differentialdiagnostik. David Eberhard verkar utreda adhd, inte sina patienter, säger Jenny Klefbom.
