Fysiskt oattraktiva personer har lättare att få mindre attraktiva jobb än attraktiva personer, visar en ny studie i Journal of Personality and Social Psychology. Resultaten går stick i stäv mot tidigare studier som visat att attraktiva personer har lättare att få en anställning oavsett position.
Socialpsykologisk forskning har visat att fysiskt attraktiva personer som regel uppfattas och behandlas mer positivt än oattraktiva vid bland annat anställningssituationer, möjlighet till befordran och vid bedömning av prestationer. Forskare brukar förklara det med såväl evolutionsteoretiska som sociokulturella faktorer. Vissa studier har dock pekat på en fördel för fysiskt mindre attraktiva kvinnor (mer maskulina kvinnor) i en anställningssituation, jämfört med fysiskt attraktiva kvinnor. Det har då gällt tjänster som efterfrågar ”maskulinitet”, exempelvis säkerhetschefer eller vissa typer av ingenjörer.
Nu kommer en ny amerikansk studie som lyfter fram risken för en omvänd diskriminering beroende på hur attraktiv själva tjänsten är. Fysiskt oattraktiva personer tenderar att prioriteras framför attraktiva arbetssökande om jobbet i sig anses oattraktivt.
I studien ingick en rad experiment med såväl universitetsstudenter som chefer från näringslivet och som till vardags ansvarar för nyanställningar. Samtliga deltagare fick bland annat ta del av två datorframställda porträttbilder av potentiella jobbkandidater med europeiskt ursprung; en kandidat med ett attraktivt utseende och en med ett mindre attraktivt utseende (med utgångspunkt från vetenskapsbaserade kriterier för vad som generellt sett uppfattas som attraktivt). Deltagarna fick svara på en rad frågor som visade hur de uppfattar kandidaten, och huruvida de skulle anställa kandidaten till ett attraktivt högavlönat jobb med hög status (exempelvis en chefsbefattning eller projektledare) eller till ett lågavlönat mindre attraktivt jobb med lägre status (exempelvis lagerarbete eller hushållsarbete).
I samtliga delstudier var deltagarna signifikant mindre benägna att anställa attraktiva sökande till mindre attraktiva jobb. Forskarna spekulerar i att förklaringen kan vara att den som ansvarar för en anställning antar att attraktiva sökande har större krav på arbetets innehåll och utgår från att de då blir mindre tillfredsställda i jobbet om det är oattraktivt. Låg tillfredsställelse riskerar att leda till en sämre arbetsprestation och därför en högre personalkostnad sett i relation till prestation.
