Min dag: Shakila Farahmand, psykolog på Kriminalvårdens anstalter i Region Väst.
Hur kommer det sig att du sökte din första tjänst som psykolog på Skogome, Sveriges största anstalt för sexualbrottslingar?
— Det lockade mig att få jobba med problematik kring sexuella avvikelser och att hjälpa klienter att förstå och hantera dessa för att minska risken för återfall i brott.
Hur ser din arbetsdag ut nu?
— Mitt uppdrag har ändrats till att omfatta alla tio anstalter som ingår i Region Väst. Nu har jag mitt kontor i Frivårdens lokaler i centrala Göteborg men reser runt till anstalter från Halmstad till Mariestad där jag arbetar med psykologisk behandling och neuropsykiatriska utredningar. Jag planerar mina dagar själv. På tisdagar är jag på Skogome och har möten och patientsamtal. Fredagar är jag på Sagsjön, en anstalt enbart för kvinnor.
Vanligaste samtalsämnena?
— Kriminalvårdens patienter har en väldigt komplex psykiatrisk problematik men återkommande teman är känsloreglering och impulskontroll. Vi pratar om varför man hamnat här och att se sitt eget ansvar.
Svåraste utmaningen?
— Sjukvårdslag och fängelselag går inte alltid ihop. Det kan vara en svår balansgång mellan behandling och att upprätthålla säkerhet. Vi ser ibland behov som inte kan tillgodoses på anstalten. Ibland förväntas vi delge information som vi inte kan.
Hur återhämtar du dig?
— För mig är det viktigt att ta paus mellan varje patientsamtal och att prata mycket med kollegor. Utanför jobbet är det att umgås med familjen och att vistas i naturen. Jag gillar dofterna och sinnesstämningen i skogen, det hjälper mig att balansera mig själv.
Dagens höjdpunkt?
— När jag märker att jag påverkat klienten på ett positivt sätt. När hen för första gången inser någon nytt hos sig själv och får hopp om förändring. De stunderna motiverar mig att fortsätta arbeta.
Text och foto: Linn Bergbrant
Namn: Shakila Farahmand.
Ålder: 37 år.
Jobb: Psykolog på Kriminalvårdens anstalter i Region Väst.
Tidigare arbetsliv: Har jobbat som behandlingsassistent. »Det hjälper mig nu att jag kan socialtjänstlagen och vet vilka insatser samhället har att erbjuda«.
