SLUTREPLIK. Visst ryker det ur specialistbössan, men möjligheterna till professionsutveckling har försämrats. Och nej, vi är faktiskt inte emot psykologexklusivitet som princip, skriver företrädare för metakognitiv terapi.
För att förtydliga: Liksom ordförande Anders Wahlberg och förbundsstyrelsen och liksom Eva Hedenstedt i sin replik, ställer vi oss helt bakom huvudprincipen om att psykologexklusivitet bör gälla för specialistkurserna. Detta framgår än tydligare i den längre versionen av vårt debattinlägg och det är något som vi också har poängterat i vår tidigare kommunikation i frågan med Specialistkansliet och förbundsdirektören.
Precis som majoriteten av medlemmarna, genom kongressbesluten 2013 och 2016, och precis som nuvarande förbundsstyrelse, anser vi som undertecknat debattinlägget att det också ska finnas möjligheter till undantag för kravet om psykologexklusivitet. Dessa undantag är ju redan inarbetad praxis i och med att t ex många psykoterapeutprogram idag anordnar specialistutbildning som särskild gren för psykologer. Vad vi kan förstå är vi alla/ de flesta av oss överens om att undantag ska kunna ske vid tillfällen då kravet om psykologexklusivitet riskerar att skada professionen istället för att gynna den. Eller vill förbundsstyrelsen och en majoritet av medlemmarna också lägga ner specialistutbildningarna som gren på psykoterapeutprogrammen?
Det vi velat debattera är principerna för när undantag ska kunna ges. Vi har tidigare visat att förbundsstyrelsens beslut 2017 om ändrade regler för undantag fattades efter önskemål från kansliet i syfte att underlätta deras administration. Detta bekräftas av Anders Wahlberg och förbundsstyrelsen i repliken, Psykologtidningen #4, 2019. Beslutet 2017 följer inte med nödvändighet av tidigare kongressbeslut, vilka – som förbundsstyrelsen själva konstaterat i mötesprotokollet från 2017- medger visst tolkningsutrymme.
Precis som förbundsstyrelsen och specialistkansliet efterlyser också vi mer stringenta riktlinjer som stöd i ackrediteringsprocessen. Vi har i e-tidningsversionen av vårt inlägg samt i tidigare kommunikation med kansliet och med förbundsdirektören lämnat förslag på kriterier som vi menar leder till ökad stringens, som tydligt följer principer om EBPP och som dessutom skulle gynna svenska STP-psykologer och deras klienter istället för att hindra dem.
Vårt förslag utgår från psykologexklusivitet som huvudprincip och är också i linje med kongressbesluten från 2013 och 2016, även om det innebär en något annan och för medlemmarna och deras klienter mer gynnsam tolkning. De kriterier för undantag som vi föreslår, harmonierar med ändamålsparagrafen i förbundets stadgar, vilket inte förbundsstyrelsens skärpta regler sedan 2017 gör. För att underlätta specialistkansliets administration (vilket förstås är angeläget), skulle vi vilja föreslå förbundet att istället be sina kompetenta medlemmar om hjälp på liknande sätt som man gjort när det gäller granskningen av specialistarbeten.
Behöver svenska STP-psykologer lära sig Metakognitiv terapi, MCT eller andra evidensbaserade psykologiska metoder som lärs ut av internationella universitet/ institut? Även om universitetet skulle ha en något annan utbildningstradition än just den som svenska psykologförbundet förespråkar? Har STP-psykologens arbetsgivare och klienter behov av nyare mer effektiva psykologiska behandlingsmetoder? Hur stor är sannolikheten för att kommande nya evidensbaserade metoder har utvecklats med hänsyn tagen till just det svenska psykologförbundets önskemål? Har vi råd att ignorera nya evidensbaserade metoder som utvecklats internationellt? Vill vi/ behöver vi kunna gå specialistkurser som anordnas utanför Sveriges gränser?
Den utbildning som vi sökt reackreditering för ska för första gången ges i Sverige 2020, men den ges annars återkommande i England, Danmark, Norge och Tyskland. Utbildningen har tidigare ackrediterats för svenska psykologer med utökad litteraturlista och extra examinationer då den anordnats i England och Danmark. Eva Hedenstedt menar att vi varit för undfallande mot metodens grundare. Tja, konsekvensen blir hur som helst att när intresset för MCT växer internationellt (vilket just nu sker) kommer inte de svenska psykologerna att kunna hänga med på lika villkor. Både i ändamålsparagrafen i PF:s stadgar och i portalparagrafen från kongressen 2016 anges att förbundet ska verka för att göra psykologiska kunskaper tillgängliga och att främja utvecklingen av psykologin som vetenskap och tillämpning. Sedan 2017 har tyvärr kansliets administrativa behov tillåtits att överskugga intentionerna om att göra psykologisk kunskap tillgänglig.
Vi välkomnar förbundets beslut om att genomföra en utvärdering av de icke psykologexklusiva specialistkurserna. Men ser inte den tänkta designen för utvärdering märklig ut? I sakens natur ligger att just den här typen av kurser som anordnas av internationella institut inte går att utvärdera empiriskt som specialistkurser eftersom de numer inte kan beviljas ackreditering. Detta är ett moment 22. Och psykologexklusiva eller ej, hur många av specialistkurserna har som kvalitetsstämpel att de leds av en internationellt meriterad upphovsperson som Edna Foa eller Adrian Wells? – Wells MCT är ju dessutom transdiagnostisk och utvecklad för att kunna hjälpa mycket stora patientgrupper.
Grattis Eva Hedenstedt att du skickligt vid ett tillfälle på kurs i Sverige dessutom lyckades genomföra helt enligt svenska önskemål! Men konsekvensen blir också att svenska STP-psykologer inte kan gå specialistkurser utomlands (d v s om någon kurskamrat skulle vara icke-psykolog). Och – Eva Hedenstedt – behoven av att reflektera över STP-specifika frågor är ju framförallt tänkta att kunna tillgodoses inom specialistkollegiet som löper över tre år. Det blir nu missade möjligheter för STP-psykologen att få utbildning och direkt träning av upphovspersonen till en evidensbaserad metod. Ser inte detta ut som ett inskränkt, ensidigt och kontraproduktivt sätt att värdera specialistkunskap och utbildningskvalitet? Till exempel kommer ju sådant som metodens relevans och akademisk/ klinisk excellens hos kursledare att bli ointressant i sammanhanget.
I sin replik skriver också Anders Wahlberg: ”Förbundsdirektören har fått uppdraget att bevaka eventuella konsekvenser av förbundsstyrelsens beslut 2017”. Hur ska förbundsdirektören kunna se några andra konsekvenser än de som vi redan pekat ut, d v s de som följer rent logiskt av att tacka nej till en lovande psykologisk behandlingsmetod och till annan ny relevant specialistkunskap? STP-psykologens möjligheter begränsas. Effektiv psykologisk behandling levererad av psykologer görs mindre tillgänglig för klienter och arbetsgivare.
Psykologer i styrelsen för den ideella föreningen Metakognitiv terapi i Sverige, MCT-SE
Göran Parment
Leg psykolog och leg psykoterapeut
Specialist i klinisk psykologi
Psykoterapihandledare
Peter Myhr
Leg psykolog och leg psykoterapeut
Psykoterapihandledare
Gunvor Mjös Parment
Leg psykolog och leg psykoterapeut
Erling Hansen
Leg psykolog och leg psykoterapeut
Specialist i klinisk psykologi
Psykoterapihandledare
Marcus Rosander
Leg psykolog
Pågående specialistutbildning Psykologisk behandling/psykoterapi
