När jag skriver detta är det mitt i mångas semestrar, så även min. Vårens arbete avrundades med några dagar i Almedalen, direkt följt av en veckas psykologikonferens, European Congress of Psychology, och Efpas General Assembly i Brighton, den sistnämnda med hundratalet delegater från drygt trettio olika psykologförbund runt om i Europa.
I Almedalen upplevde vi som var där från Psykologförbundet att intresset för psykologiska perspektiv och psykologprofessionen var stort. Ett av de roligaste inslagen var ett gemensamt seminarium med rubriken Psykisk hälsa 2030 – om patienten och professionen får bestämma, som samarrangerades av Psykologförbundet, Fysioterapeuterna, Sveriges Arbetsterapeuter, Svensk Psykiatrisk Förening och Svenska Föreningen för barn- och ungdomspsykiatri. Vi hade två politiker från Socialutskottet med i samtalet, och en brukarrepresentant genom Attentions ordförande. Såväl politikerna som flera andra i publiken uttryckte stor uppskattning för vårt gemensamma initiativ och vi planerar fortsatt samarbete i detta nätverk med psykiatrins professionsföreträdare.
I Brighton hade årets ECP temat »Psychology: Uniting communities for a sustainable world«. Flera programpunkter handlade om hur psykologin och psykologer kan och bör bidra till påverkan och hantering av klimatförändringarna och dess konsekvenser.
Hållbarhetstemat gick igen i ett brett spektrum av spännande exempel på forskning och psykologiska interventioner. Mest inspirerande tyckte jag det var att höra om »Room to Rant«, ett lokalt projekt där professionella MC:s i samarbete med counsellors erbjuder unga män med ekonomiska/psykologiska/sociala problem ett inkluderande sammanhang där de skriver och framför rap med och för varandra. Upplägget utgår från deltagarnas yttre och inre tillvaro, och det var starkt att höra deras berättelser om vad det hade betytt att mötas som jämlikar och konstnärer, och inte av »hjälpproffs« som satte upp spelreglerna. Något mer personcentrerat har jag svårt att tänka mig!
Hej hösten 2023; nu kör vi!
