En kvinna och en man gick i parterapi efter att våld uppstått i relationen.
Kvinnan gjorde därefter en polisanmälan och psykologen vittnade i domstolen om vad som sagts under parterapin.
–Jag kan inte se att psykologen hade möjlighet att bryta mot sekretessen, säger Patrik Lind, Etikrådets ordförande.
Kvinnan var gravid i vecka 33 när tumult uppstod i hemmet. Mannen, den blivande pappan, ville åka till sin morfar som hastigt insjuknat, vilket kvinnan motsatte sig. Enligt kvinnan blev hon nedknuffad i sängen och mannen tog därefter ett strypgrepp om hennes hals, som pågick under ett par sekunder. Hon blev rädd för sitt ofödda barns hälsa. Paret vände sig därefter till en psykolog och började i parterapi.
Ett drygt år senare gjorde kvinnan en polisanmälan mot mannen för strypgreppet. Psykologen kallades till rätten som då berättade vad som sagts under parterapin. Enligt psykologen hade mannen då berättat att han tagit strypgreppet och känt skuld efteråt samt insett att han behövde hjälp för sina aggressionsproblem.
I tingsrätten nekade mannen till att ha tagit strypgreppet, han ska ha medgett detta under parterapin för att ”få lugn i relationen”. Tingsrätten bedömde den förklaringen som en efterhandskonstruktion och vägde in psykologens vittnesmål, att mannen under parterapin berättat om strypgreppet.
Mannen dömdes för misshandel och för rattfylleri samt ringa narkotikabrott, eftersom han kört bil med ett lugnande läkemedel i blodet, som han inte fått utskrivet av läkare. Domen blev samhällstjänst i 50 timmar.
Patrik Lind, ordförande i Etikrådet, tycker att fallet är extra komplicerat eftersom kvinnan var gravid.
–Det är lätt att ta parti för den underlägsna parten, men jag kan inte se att psykologen hade möjlighet att bryta mot sekretessen utan mannens samtycke, säger han.
Nils Erik Solberg, förbundsjurist på Psykologförbundet, är inne på samma linje.
–Den typen av uppgifter omfattas av sekretess. Sedan finns ju alltid möjlighet att lösa tystnadsplikten.
Om mannen befriat psykologen från tystnadsplikt framgår inte av domen. Vid misstanke om brott som är så allvarligt att det kan ge straff på minst ett års fängelse har vårdpersonal rätt att bryta mot tystnadsplikten. Vid misstanke om brott mot barn gäller inte ettårsregeln. Ett foster betraktas i svensk rätt inte som ett levande barn. En gärningsperson som misshandlar en gravid kvinna så att fostret avlider kan bara dömas för misshandel av kvinnan.
Fotnot: Psykologförbundet arbetar med att förtydliga reglerna när psykologer agerar i rätten.
