REPLIK. Ett starkt växande empiriskt fält visar att föräldraalienation är könsneutral och inte kopplad till fysiskt våld, skriver Sverker Sikström, professor i psykologi.
Detta är en opinionstext i Psykologtidningen. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Den 4 juni 2024 publicerade Psykologtidningen ett debattinlägg som hävdar att föräldraalienation är en “pseudovetenskap”, eller en teori som tvingar barn till kontakt med våldsamma pappor. Inlägget har stora problem, då föräldraalienation varken handlar om våld, genus eller är en teori.
Till en början behöver vi definiera begreppet. Föräldraalienation är det empiriska fenomenet där ett barn (1) väljer att inte ha kontakt med en (2) tidigare älskad förälder (3) utan att det finns någon rimlig anledning till detta, samt att både (4) barnet och (5) föräldern påvisar relevanta beteenden. När ett barn väljer att inte ha kontakt med en förälder av en rimlig anledning, till exempelvis våld, handlar det istället om estrangement. Debattinlägget berör alltså fenomenet estrangement, inte föräldraalienation (Bernet, 2020). Kvantitativa instrument (PARQ) finns tillgängliga för att diskriminera mellan föräldraalienation och estrangement (Bernet, et al., 2020), och är normerade till svenska förhållanden (Sikström, et al., 2024).
Föräldraalienation är ett vetenskapligt välstuderat empiriskt fenomen, baserat på ett stort antal vetenskapliga studier publicerat i topprankade psykologiska tidskrifter. Att som artikelförfattarna påstå att föräldraalienation är en teori som saknar empiriskt stöd är alltså felaktigt. För en översikt av empiriska data på föräldrarelationer rekommenderar jag Harman, Kruk & Hines (2018), publicerat i APAs högst rankade vetenskapliga tidskrift Psychological Bulletin. En litteraturöversikt visar på 213 studier med empiriska data på föräldraalienation, varav flertalet publicerats under de senaste åren (Harman et al., 2022). Debattinlägget citerar ett antal artiklar som ifrågasätter det vetenskapliga värdet och reliabiliteten av föräldraalienation. En närmare granskning av den litteraturen har dock visat att den i flera fall har metodologiska problem och leder till konklusioner som inte är replikerbara (se till exempel Harman et al. 2023; Harman & Lorandos, 2021).
Föräldraalienation är inte heller en genusfråga. Det är vanligt att pappor alienerar mammor och därmed förhindrar kontakt med deras gemensamma barn, och det motsatta förhållandet gäller också. Om man dessutom korrigerar för det faktum att mammor oftare har den primära kontakten med barnet vid en separation, försvinner könsskillnaderna (Harman et al., 2016). Debattinläggets påstående att det främst är pappor som utsätter mammor för föräldraalienation stämmer alltså inte med data på området. Att inlägget exemplifierar filicid (en förälder som dödar sitt barn) med en pappa, och inte en mamma, överensstämmer inte med det faktum att filicid är könsneutralt (Liem & Koenraadt, 2008). Kanske beror det selektiva genusperspektivet på att, givet samma information, döms män hårdare för både fysiskt och psykiskt våld i välkontrollerade experiment (Sikström et al., 2021). Män är en svag grupp i vårdnadstvister, som saknar starka intressegrupper och är underrepresenterade i professioner som reglerar tvister.
Socialtjänsten och domstolen har den utomordentligt svåra uppgiften att väga allvarlighet av olika typer av våld, såsom fysiskt och psykiskt våld, mot varandra, där det senare ofta handlar om att förhindra ett barns kontakt med en av sina föräldrar. Vår forskargrupp har i ett flertal studier empiriskt visat att systematiska fel görs i sådana bedömningar (Sikström et al., 2021; Sikström et al., 2023). Vi finner att allvarligheten av psykologiskt våld förminskas när det kommuniceras, medan allvarligheten av fysiskt våld överdrivs. Baserat på dessa empiriska data finns det alltså en risk att bedömningar i vårdnadstvister underskattar allvarligheten i att barn tappar kontakten med en förälder, samtidigt som allvarligheten av fysiskt våld överdrivs. Det är möjligt att de värderingar som återfinns i tidigare debattinlägg är relaterade till dessa empiriska fynd.
Sverker Sikström, professor i kognitiv psykologi, Lunds universitet
Ytterligare replik:
Anna Lytsy: “Att förneka föräldraalienation är att förneka våldsutsatta barn”
Referenser till Sverker Sikströms replik:
Bernet, W. (2020). The five-factor model for the diagnosis of parental alienation. Feedback – Journal of the Family Therapy Association of Ireland, 6(Summer), 3-15.
Bernet, W., Gregory, N., Rohner, R. P., & Reay, K. M. (2020). Measuring the difference between parental alienation and parental estrangement: The PARQ-gap. Journal of Forensic Sciences, 65(4), 1225-1234. https://doi.org/10.1111/1556-4029.14300
Harman, J. J., Leder-Elder, S., & Biringen, Z. (2016). Prevalence of parental alienation drawn from a representative poll. Children and Youth Services Review, 66, 62-66. https://doi.org/10.1016/j.childyouth.2016.04.021
Harman, J. J., Kruk, E., & Hines, D. A. (2018). Parental alienating behaviors: An unacknowledged form of family violence. Psychological Bulletin, 144(12), 1275-1299. https://doi.org/10.1037/bul0000175
Harman, J. J., Warshak, R. A., Lorandos, D., & Florian, M. J. (2022). Developmental psychology and the scientific status of parental alienation. Developmental Psychology, 58(10), 1887-1911. https://doi.org/10.1037/dev0001404
Harman, J. J., & Lorandos, D. (2021). Allegations of family violence in court: How parental alienation affects judicial outcomes.Psychology, Public Policy, and Law, 27(2), 184–208. https://doi.org/10.1037/law0000301
Harman J., Giancarlo C., Lorandos D., Ludmer B. (2023). Gender and child custody outcomes across 16 years of judicial decisions regarding abuse and parental alienation, Children and Youth Services Review, Volume 155, https://doi.org/10.1016/j.childyouth.2023.107187.
Liem, M., & Koenraadt, F. (2008). Filicide: A comparative study of maternal versus paternal child homicide. Criminal Behaviour and Mental Health, 18(3), 166-176. https://doi.org/10.1002/cbm.695
Sikström, S., & Dahl, M. (2023). How bad is bad? Perceptual differences in the communication of severity in intimate partner violence. Humanities and Social Sciences Communications, 10, 89. https://doi.org/10.1057/s41599-023-01578-1
Sikström, S., Dahl, M., Lettmann, H., Alexandersson, A., Schwörer, E., Stille, L., Kjell, O., Innes-Ker, Å., & Ngaosuvan, L. (2021). What you say and what I hear – Investigating differences in the perception of the severity of psychological and physical violence in intimate partner relationships. PLOS ONE. https://doi.org/10.1371/journal.pone.0255785
Sikström, S., Eivind, M., & Hellblom Sjögren, L. (2024). The Parental Acceptance and Rejection Questionnaire – Child; validated on a general population in Sweden. European Journal of Parental Alienation Practice, 107-122.
