Även små barn kan vara tillförlitliga vittnen om rätt förhörsmetoder används. Det visar psykologiforskaren Mikaela Magnusson i en doktorsavhandling. De yngsta barnen i hennes forskning var under tre år.
Förhör med små barn ställer mycket höga krav på förhörsledarens kunskaper för att få fram korrekt information. Det visar Mikaela Magnusson Psykologiska institutionen vid Göteborgs universitet i en ny doktorsavhandling. Hon har i flera studier, bland annat i tre experimentella studier med förskolebarn, undersökt svårigheter och framgångsfaktorer vid barnförhör.
– Det finns en rad utmaningar då man förhör så små barn. De har ofta svårt att koncentrera sig och blir snabbt trötta, och de påverkas lätt av hur förhörsledaren ställer frågorna. Barn vill vara vuxna till lags. Dessutom kan även små barn känna mycket skuld och skam, vilket kan göra att de har svårt för att berätta, säger Mikaela Magnusson.
Forskning har visat att en av de största felkällorna vid barnförhör är användningen av ledande frågor.
– Det är en väldigt svår balansgång att ställa tillräckligt konkreta frågor för att barnet ska förstå vad förhöret handlar om utan att frågorna blir allt för ledande. Formuleras frågorna för diffust kanske barnet inte vet vad det ska prata om, säger Mikaela Magnusson.
I laboratorieförsök med totalt cirka 200 barn i förskoleåldern testade hon olika metoder för att mäta hur korrekt barn återberättade iscensatta upplevelser. Bland annat fick barnen illustrera händelsen med teckningar, i kombination med att berätta om den.
– När man intervjuar äldre barn vet vi att teckningar kan bidra till bättre resultat. Hos de yngsta barnen såg vi ingen skillnad mellan att bara berätta om händelsen eller att kombinera berättelsen med att rita. Men ställde förhörsledaren ledande frågor fanns det en risk att barnen började rita händelser som inte hade hänt, att de började fantisera och även muntligt ge felaktig information, säger hon.
Men används bra metoder kan korrekthetsgraden i den information som de äldre förskolebarnen ger nå upp till omkring 80 procent, visar hennes forskning.
– Bland annat handlar det om att ställa mer öppna men också kortare och enklare frågor, språkligt anpassade till barnets ålder. Med åldersanpassade metoder kunde även den yngste deltagaren som bara var två år och åtta månader ge förhållandevis korrekta utsagor om olika iscensatta händelser som ligger nära i tiden, säger Mikaela Magnusson.
En av hennes viktigaste slutsatser är att även små barns kompetens som vittnen bör lyftas fram mer. Men kunskapen om barnförhör måste samtidigt öka bland svenska förhörsledare menar Mikaela Magnusson, och jämför med situationen i Norge där man dels har tagit fram en särskilt anpassad intervjumetod för förskolebarn, dels har krav på en särskild utbildning för att få genomföra sådana förhör. Även i Finland finns en motsvarande utbildning.
– Vi borde införa en liknande utbildning som komplement till de ordinarie barnförhörskurserna. Mina resultat visar att även små barn kan vara väldigt bra vittnen om intervjumetoderna är bra och åldersanpassade, säger hon.
Titeln på avhandlingen är Interviewing preschoolers: Facilitators and barriers to young children´s legal testimony.
