FRÅGA: Jag har gått hos en psykolog som hjälpte mig mycket men som jag ibland upplevde kom lite för nära. I efterhand inser jag att hans sätt att vara med mig kändes alltför privat. Det handlade inte om öppet sexuella närmanden, men när jag läste andras berättelser i samband med #metoo insåg jag att jag kände igen mig i det många skrev om att uppleva skam, skuld och förvirring. Jag funderar på att anmäla psykologen men vill samtidigt inte att han ska råka illa ut, eftersom jag tycker mycket om honom.
Kristina Taylor, Etikrådets ordförande, svarar:
Tack för att du delar med dig av din berättelse, som väcker flera frågor kring psykologens agerande när det gäller sin roll gentemot dig som klient, och om gränsdragningar i behandlingskontakten. Du skriver väldigt omsorgsfullt om att det verkade vara svårt för psykologen att hantera dessa saker på ett 
lämpligt sätt, trots att detta har fått stora negativa konsekvenser för dig.
Du är inte ensam om att ha reagerat på en tidigare psykologkontakt i samband med #metoo- -uppropen, och Psykologförbundets etikråd har fått flera mejl och telefonsamtal om liknande upplevelser. Just den diffusa glidning mellan professionellt och privat i en behandlingsrelation som du beskriver, har återkommit i flera patientberättelser.
Även psykologer hör ibland av sig och söker rådgivning i en kontakt där de uppmärksammar att gränserna inte är tydliga och vill ha hjälp med hur de kan komma till rätta med det, något som Psykologförbundet och etikrådet uppmuntrar och ser som något positivt.
En sak jag reagerar på i din berättelse är de dubbla känslor du beskriver, att du uttrycker att du både tycker om psykologen och känner dig besviken på hur han agerat, samt att du upplever ett slags ansvar för hur ditt agerande nu kommer att påverka psykologen. Detta känner jag också igen från andra klienter och patienter, och jag tror det kan göra det ännu svårare att ta de egna upplevelserna på allvar och att gå vidare till exempel med en anmälan. Här vill jag vara väldigt tydlig med att du inte har något som helst ansvar för eventuella konsekvenser av en anmälan, och att ansvaret för att hantera den sortens »otydliga« känslor som du beskriver helt och hållet ligger hos psykologen.
Det kan också vara bra att känna till att en anmälan till Psykologförbundets etikråd innebär flera samtal med en av rådets medlemmar (som alla är psykologer) och den anmälda psykologen. Syftet med dessa samtal är att utgå från patientens upplevelser och förstå hur psykologen har bidragit till de upplevelserna, vilket ansvar psykologen har och vad som kan behöva förändras i psykologens fortsatta yrkesutövning för att öka förutsättningarna för att hantera liknande situationer i framtiden på ett sätt som inte ger upphov till de känslor av osäkerhet och obehag som du beskriver.
Många som anmäler psykologer till etikrådet upplever att det bidrar till en känsla av upprättelse och återupprättande av förtroendet för psykologer. Samtidigt som många psykologer berättar att dessa samtal varit en hjälp för dem att identifiera beteenden som de behöver ta ansvar för att förändra.
Tidigare frågor:
Hur agera när en klient vill avsluta sitt liv?
Vi sätter ett fåtal på piedestal.
Berätta om vad som kan få dig att bryta tystnadsplikten
Hur agera när nya lagar strider mot våra yrkesetiska principer?
