Johann Sebastian Bach, Kate Bush eller blytung ökenblues? Kanske storslagna ballader med fler än en tonartshöjning?
Ingen ko på isen. Utbudet är gigantiskt. Och smaken är som baken, delad.
Musikaliska preferenser varierar väldigt människor emellan, men också över tid och i rum. Bara du inte föredrar rap och i synnerhet inte Eminems »Lose Yourself« eller Blackstreets »No Diggity«.
I så fall kan du vara psykopat.
Den slutsatsen har i alla fall en forskargrupp, under ledning av psykologiprofessor Pascal Wallisch vid New York University, landat i efter att ha låtit 200 personer lyssna till 260 olika låtar. En liknande slutsats kom den brittiske psykologen Kevin Dutton från Oxford University fram till. Efter att ha samlat in data från över tre miljoner människor för att studera relationen mellan musiksmak och personlighetsdrag, fann han – ta-da – att personer med psykopatiska drag föredrar rapmusik framför klassisk musik och jazz.
Det krävs såklart mer för att diagnosticera en personlighetsstörning än att studera en människas spellista eller skivsamling. Medveten om att slira på evidensen vågar jag nog ändå påstå att musiksmak berättar något väsentligt om personlighet, ursprung och tillhörighet. Och att den påverkar våra liv, vår hälsa och våra relationer.
Av forskning vet vi att musik aktiverar olika ställen i hjärnan. Vi vet också att musik har en unik förmåga att väcka minnen. Och känslor. Starka känslor. En låt eller ett stycke kan utlösa rysningar och gråtattacker, men även fungera tröstande, lugnande, stärkande; sänka blodtryck, lindra smärta och ångest; eller skapa kommunikation.
Därför används musikterapi allt oftare inom såväl den somatiska som den psykiatriska vården, med positiva resultat.
Men all musik är inte läkande – för alla, alltid. Vare sig inom eller utanför vården. Musik som utlöser ett harmoniskt lugn hos någon, kan väcka vrede och livsleda hos en annan. Bara tanken på att tvingas dela hem, säng eller fest med människor vars musiksmak stressar sönder ens hjärna, kan skapa flyktbeteende.
Och omvänt. I mötet med en musikalisk själsfrände blir musiken en brobyggare, den gemensamma ljudmattan ett själsligt universum av möjligheter och mysterier, samtidigt som allt känns enkelt, självklart. Musiken bär oss och vi den.
Må det vara Blackstreet, Bush eller Bach.
3 psykologiska musiktips
BOK. Vad är en stark musikupplevelse? Den här boken av Alf Gabrielsson, professor emeritus i psykologi vid Uppsala universitet, är ett resultat av ett forskningsprojekt om personliga musikupplevelser. I studien deltog närmare ettusen personer i olika åldrar och kön, musiker och icke musiker, som beskriver intensiva upplevelser framkallade av musik. Den övervägande delen berättelser är positiva, somliga är om musik som skapat negativa sinnesstämningar. Musik är mycket mera än bara musik Av Alf Gabrielsson (Gidlunds förlag, 2008).
KONSERT. Med sin unika röst och konstnärligt nyskapande musik har Kate Bush skrivit in sig i rockmusikens historia. I år är det fyrtio år sedan genombrottet med låten Wuthering Heights från 1978. För att hylla artisten bjuder nu Göteborgs symfonikerna på konsert med gästartisterna Jennie Abrahamson och Malin Dahlström (Niki & The Dove) samt Göteborgs symfonikers vokalensemble. Kända låtar och »poetiska guldkorn« utlovas. This woman’s work: A tribute to Kate Bush, Göteborgs konserthus 23–24 mars 2018.
AVHANDLING. Musikterapi påverkar livskvaliteten, smärtupplevelsen och självkänslan. Anci Sandell har i närmare fyrtio år arbetat som musikterapeut. I sin avhandling presenterar hon forskningsresultat som visar att de terapimetoder hon använder ökar livskvaliteten hos personer som behandlas för svåra medicinska respektive psykosociala tillstånd. Modell för interaktiv musik-terapi (2013), Av Anci Sandell.
