• Hoppa till huvudnavigering
  • Hoppa till innehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Psykologtidningen

Sveriges Psykologförbund

  • Hem
  • Artiklar
    • Aktuellt
    • Debatt
    • Fackligt
    • Forskning & konferensrapporter
    • Nytt i Tryck
  • Arkiv
    • Arkiv Psykologtidningen 2010 – 2020
    • Arkiv: Forskning
    • Forskningsserier
  • Annonsera
  • Om oss
    • Om oss
  • Kontakt
  • Sök
  • Prenumerera
Hem · Debatt · Anette Rödin, psykolog: ”Bristande tillit kan leda till deprofessionalisering av psykologrollen”

Anette Rödin, psykolog: ”Bristande tillit kan leda till deprofessionalisering av psykologrollen”

27 september 2016 publicerad av Peter Örn

DEBATT. Förståelse för psykologrollen leder till ökad tillit och förtroende, och för vad som gör den unik i förhållande till andra professioner. Utan förståelse för att komplex problematik kräver bred kompetens blir vi bortrationaliserade i jakten på effektivitet och minskade kostnader. Det skriver psykolog Anette Rödin.

Anette Rödin

Psykologer arbetar i olika roller och relationer, med ett brett spektrum av arbetsmetoder, underställda juridiska och yrkesetiska krav om att utforma vården utifrån patientens behov i enlighet med evidensbaserad forskning [7]. Många av psykologers yrkesmässiga relationer och arbetsuppgifter är dock inte möjliga att reglera formellt utan är beroende av den enskilde psykologens yrkesetiska medvetenhet, ansvarskänsla och yrkesmässiga kompetens [2]. Att integrera ny kunskap med tidigare erfarenheter i bedömning och att utveckla och individanpassa behandling är med andra ord viktiga komponenter i psykologers yrkesverksamhet.

Det faktum att psykologkåren har en heterogen yrkesidentitet som vilar på en bred och splittrad kunskapsgrund kan i praktiken medföra vitt skilda bedömningar avseende diagnostik och insatser med risk för att tillit och förtroende för psykologers verksamhet undermineras med striktare styrning och minskad autonomi som följd [6]. Det är inte bara patienter och närstående som kan brista i tillit utan även andra yrkeskategorier som läkare och socionomer, vilket i sin tur får konsekvenser för professionens legitimitet, autonomi och auktoritet vilka är grundläggande villkor för psykologers verksamhet.

Följande fiktiva fallbeskrivning, hämtad ur kliniska erfarenheter från barn- och ungdomspsykiatri, speglar komplexiteten avseende bedömning och behandling av psykisk ohälsa:

Lina är 14 år och kommer till BUP på grund av ångest och ätstörningsproblematik. Hon styrs av tvingande rutiner kring mat och träning och har på kort tid gått ned i vikt samt att hon har skurit sig på armar och ben. Föräldrarnas förväntan är specialistvård avseende ätstörning och självskada.  Efter inledande samtal med familjen tas ärendet tas upp på behandlingskonferens där delade meningar råder kring aktuell vårdplan. Läkaren i teamet anser att Lina, enligt DSM, uppfyller kriterier för tvångssyndrom och att hon bör behandlas med psykofarmaka. En av psykologerna med utbildning i kognitiv beteendeterapi föreslår exponering med responsprevention, vilket har god evidens för tvångsproblematik. En annan psykolog, med ett systemorienterat perspektiv, lyfter fram destruktiva relationsmönster och bristande kommunikation i familjen samt behov av familjeterapi. En tredje psykolog med psykodynamisk bakgrund framhäver moderns återkommande depressioner och dess betydelse för tidig anknytning och utveckling av impulskontroll och emotionell reglering. En nyanställd psykolog med bakgrund inom neuropsykiatri föreslår fördjupad utredning med frågeställning om autismspektrumtillstånd. Ytterligare en frågeställning som lyfts fram är personlighetsrelaterad problematik, emotionell instabilitet, och behandling med DBT.

Psykologi som profession har det senaste århundradet skiftat mellan olika paradigm, med grundforskning utifrån olika huvudområden men även gränsöverskridande forskning mellan olika discipliner [5]. Psykologins historia utgörs av en splittrad mängd skolor med olika inriktningar [4] och i slutet av 1950-talet [5] startade psykologutbildningen som med åren har genomgått stora förändringar. Dagens aktiva psykologer utgör därmed en heterogen yrkesidentitet [3] vilket ytterligare riskerar att förstärkas i samband med etablering av vidareutbildningar som specialist- och terapeututbildning.

Olika förklaringsmodeller försöker förstå det mönster av samspelande faktorer som ger upphov till det mänskliga psyket och den modell som används för diagnosticering och behandling ligger därmed till grund för förståelse av patientens psykiska ohälsa [1]. DSM, Diagnostic and Statistical Manual for Mental Disorders, och ICD, International Classification of Diseases, är två scheman som anger vilka avvikande beteenden som är patologiska och diagnostiserar psykiatriska störningar utan att ta ställning till orsak eller etiologi. Fördelarna är att med en gemensam modell blir teori och fakta, diagnos och behandling koherenta, men psykologens yrkesutövning är något annat än mekaniska tillämpningar av teorier och observationer. Problemen är unika och behäftade med osäkerhet och ambivalens och de föreligger inte på ordnade, lättåtkomliga och enkelt kategoriserbara sätt [4].

Frågeformulär och olika registreringar är ofta inriktade på att fånga in ett begränsat antal dimensioner eller kvaliteter i människans fungerande, varmed man riskerar att gå miste om helhetsperspektiv och komplexa mönster [5]. En del forskare hävdar att psykologin inte bör sträva efter maximal objektivitet och experimentell kontroll, utan menar att det subjektiva meningssökandet mellan människor är nödvändig [5]. Psykiska störningars etiologi bör ses som mångfaktoriell, det vill säga med en möjlig koppling till såväl fysiologiska, som psykologiska och sociala faktorer, var för sig eller i förening, vilket bör beaktas i både diagnostik och behandling [3]. Via utbildning, praktiktjänstgöring och yrkespraktik utvecklar psykologer en fingertoppskänsla, vilket utgör ett nödvändigt smörjmedel för att formella och teoretiska principer och riktlinjer ska fungera. Drivkrafterna kan inte enbart vara vetenskapliga principer som gäller alla utan snarare tolkande dialoger tillsammans med individen för att fördjupa förståelse utifrån erfarenhet och kunskap [4].

Skillnader i sätt att se på psykiska symtoms etiologi och behandling kan kopplas till olika kompetensområden, det vill säga skillnader i kunskapsbas beroende av när man gått sin utbildning och vilken inriktning man valt. Även rådande trender och politiska styrmedel får stor inverkan genom att på olika sätt styra vilken information som samlas in, hur den tolkas och vilka insatser som erbjuds. I det tidigare beskrivna fallet, med Lina, kommer insatserna att se olika ut beroende av vilken förklaringsmodell man väljer och vilken information som samlas in. Resultatet kan komma att avvika från de förväntningar som finns hos patient och närstående men även inom det psykiatriska teamet.

För att nå full förståelse för den enskilde individens psykiska ohälsa krävs en bred utredning av kognitiva och sociala färdigheter, men även bedömning i ett kontextuellt perspektiv. En grundläggande förutsättning för detta är att rätt kunskap och kompetens för verksamhetsområdet prioriteras vid rekrytering. Vidare krävs ett kontinuerligt och omfattande kunskapsinhämtande samt tid för reflektion och kunskapsutbyte. Fortbildning inom respektive kompetensområde är viktigt då utvecklingen avseende kunskap och metoder sker i snabb takt och kompletterar eller ersätter tidigare praxis. Psykiatriska team som inkluderar psykologer med olika teoretisk grund ger ett bredare perspektiv på problematiken och ökar förutsättningarna för att förklaringsmodeller och behandlingsinsatser motsvarar patientens behov. Patientens delaktighet i utredningen leder också till en mer samstämmig förståelse för problematiken vilket stärker motivationen att ta till sig resultatet av utredning och att tillgodogöra sig kommande insatser.

En öppen och utforskande hållning är med andra ord av stor vikt för resultatet av utredning och bedömning men innebär samtidigt en risk för bristande tillit och förtroende från patienter, närstående och kollegor. Utan tillit och förtroende för professionen kan psykologer få svårt att hävda diskretion, det vill säga att självständigt bedöma och behandla. Detta märks bland annat i rekryteringssammanhang där vår kompetens ofta jämställs med övrig paramedicinsk personal, varmed glappet till läkarkåren blir allt större. Förståelse och respekt för vad psykologrollen innebär och måste innebära leder till ökad tillit och förtroende, det vill säga förståelse för dess grundläggande förutsättningar, villkor och teoretiska bakgrund vilket gör den unik i förhållande till andra professioner som konkurrerar inom samma verksamhetsområde.

Utan förståelse för att komplex problematik kräver bred kompetens blir vi bortrationaliserade i jakten på effektivitet och minskade kostnader. Det kan även innebära att andra yrkeskategorier tar sig in på psykologens arena och hävdar att deras metod för bedömning och behandling är bättre eller likvärdig som till exempel utredning med QB-test och läkemedelsbehandling, varmed vi åter skulle närma oss ett mer naturvetenskapligt förhållningssätt avseende psykisk ohälsa. Bristande tillit och förtroende kan med andra ord leda till deprofessionalisering av psykologrollen genom att de grundläggande villkoren för professionen (legitimitet, autonomi och auktoritet) undermineras.

Referenser
1. Abbott, A. (1988). The system of professions. An essay on the division of expert labor. Chicago: The University of Chicago Press.
2. Björngren Cuadra, C., & Fransson, O. (2012) Tillit och förtroende: Ständiga utmaningar för professionella. Malmö. Gleerups.
3. Blomqvist, S. (2009) Kompetensutnyttjande i mångprofessionella psykiatriska team. Linköping Studies in Arts and Science No. 491
4. Brante, T. (2014). Den professionella logiken.  Hur vetenskap och praktikförenas i det moderna kunskapssamhället. Stockholm: Liber.
5. Hwang, P. (2007) Vår tids psykologi. Köping. Natur och kultur.
6. Jonnergård, K., Funck, E., & Wolmesjö, M. (red.) (2008). När den professionella autonomin blir ett problem. Växjö: Växjö University Press
7. SFS 2010:659. Patientsäkerhetslag. Stockholm: Socialdepartementet.
Yrkesetiska principer för psykologer i Norden. Sveriges Psykologförbund 1998. http://www.psykologforbundet.se/www/sp/hemsida.nsf/objectsload/yrkesetiska/$file/yrkesetiska.pdf

TEXT

Anette Rödin
psykolog

Fler artiklar

  • “Sluta hävda att de måste bita ihop”
  • “Onlineterapi måste granskas”
  • “Skjuter sig i foten med specialistbössa”

Arkiverad under: Debatt Taggad som: autism, depression

Primärt sidofält

Följ oss


Alla artiklar på psykologtidningen.se automatpubliceras i vårt Facebook-flöde. Följ oss därför på Facebook så missar du ingenting av det som händer i vår del av världen.

Senaste numret

Läs senaste numret av Psykologtidningen

Annonser

Konferensrapporter

“Neutralitet riskerar osynliggöra”

Behovet att reflektera över sig själva inom hbtq+ området, diskuterades under riksstämma för SNPF.

Etikrådet

Lydia Sandgren vann Augustpriset

“Ojojoj, jag blir tvungen att sätta mig ner här på psykiatrimottagningen”, sa den överraskade författaren och psykologen.

Har du en fråga till Etikrådet? Mejla till etikfragan@psykologforbundet.se

Utanför jobbet

“Ju snabbare, desto lättare”

Motocross är det bästa psykologen Ulla Thorslund vet.

Tidigare nummer


Läs alla nummer sedan 2010

Pressgrannar

Här hittar du de nordiska psykologförbundens tidningar.

 • Danmark
 • Norge
 • Finland

Följ oss på Instagram


instagram.com/psykologtidningen

Footer


 

Psykologtidningen
Nytorgsgatan 17 a
116 22 Stockholm
Växel: 08 567 06 400
E-post: redaktionen@psykologtidningen.se

Psykologtidningen ges ut av…

Sveriges Psykologförbund

Följ oss

twitter.com/psykologtidning

9 november 2020

Psykologerna i “Våra barns hemliga” liv värjer sig mot kritiken https://t.co/wHUiSUBkMD via @psykologtidning

Reply on TwitterRetweet on Twitter1Like on Twitter
23 oktober 2020

Psykologer ska övervaka intag av psykedelisk substans https://t.co/uTEiwTnjaW via @psykologtidning

Reply on TwitterRetweet on Twitter1Like on Twitter
17 maj 2020

Kristina Taylor ny ordförande för Psykologförbundet https://t.co/tBMWOTbquZ via @psykologtidning

Reply on TwitterRetweet on TwitterLike on Twitter1
20 april 2020

“Målet är att vårdpersonalen ska hålla ut” https://t.co/BNmH0d8REl via @psykologtidning

Reply on TwitterRetweet on Twitter1Like on Twitter3
19 mars 2020

”Jag vill visa att vi psykologer är vanliga människor” https://t.co/cDxcGAqyj1 via @psykologtidning

Reply on TwitterRetweet on TwitterLike on Twitter1
13 mars 2020

Kris- och katastrofpsykologen: “Vården behöver lyssna aktivt på de oroliga” https://t.co/gdVg6lLnLS via @psykologtidning

Reply on TwitterRetweet on TwitterLike on Twitter1
17 februari 2020

Avskedad psykolog får en miljon av Försvarsmakten https://t.co/QjiTtyl8ia via @psykologtidning

Reply on TwitterRetweet on Twitter1Like on Twitter4
24 januari 2020

“Vi vuxna måste vara de ungas hjärnbarkar” https://t.co/NIxrdFu8sV via @psykologtidning

Reply on TwitterRetweet on Twitter1Like on Twitter

Nyheter

Försummelse under barndomen sätter spår i generationer

Anknytningsteorin används felaktigt – barn kan drabbas

Funktionsnedsättning leder till sämre vård vid psykisk ohälsa

»Sexualbrott inrymmer en rad psykologiska aspekter«

Behandling online allt mer individanpassad

Unik studie med förövare på darknet

© 2021 Psykologtidningen · Webdesign Xponent · Genesis Framework · WordPress · Sitemap · Cookies · Logga in

Som de flesta webbplatser i dag använder vi cookies. Läs mer