Karin Trägårdh, styrelseledamot i Sveriges forensiska psykologer, rapporterar från konferensen i Göteborg där psykologens roll i rättsväsendet sattes under lupp.
Vad är psykologens roll i rättsväsendet? Visst arbetar psykologer utifrån ett etiskt förhållningssätt där individen/patienten/den intagna/förhörda/vittnet behandlas med respekt utifrån krav på mänskliga rättigheter och ett rättssäkert juridiskt ramverk? Men vad ska vi tänka om de fall där motsatsen sker? Där psykologer är med och bidrar och i vissa fall skapar förutsättningar för att de mänskliga rättigheterna kränks och där exempelvis tortyr blir ett legitimerat sätt att ”förhöra” människor? I synnerhet när all forskning och erfaren professionell expertis på alla sätt talar för att tortyr inte fungerar utan istället är kontraproduktivt samt att det skapar mer av det våld som vi arbetar för att förhindra såsom terrorism, extremism och hatbrott. Vad händer när president Donald Trump säger: ”Torture works”/…/ and even if it doesn’t work, it doesn’t matter, they deserve it”, och vad gör vi när information om att tortyr används, eller förespråkas av världsledare (så som i Trumps fall), nyttjas i syfte att visa varför jihad är nödvändigt och det blir ett argument i rekryteringen av nya rekryter? (ofta unga män i åldern 18-20 år)?
Internationellt perspektiv – ”We tortured some folks”
Om detta och mer talar Mark Fallon, f.d. NCIS special agent, med verksamhetsområden som Criminal investigation task force, Department of Homeland Security, US. och författare till boken UNJUSTIFIABLE MEANS – hur CIA, Pentagon and US ledning konspirerade till tortyr. Fallon redogör för bakgrunden till och situationen då ett par kliniska psykologer låg bakom och var drivande till de ”avancerade förhörsmetoder” (”Enhanced Interrogation Techniques (EIT)”), som de kallade de metoder som i själva verket bestod av olika typer av tortyrmetoder och som utgick från psykologisk forskning och teorier om inlärd hjälplöshet (Learned Helplessness). Fallon har en lång erfarenhet av polisiärt utrednings- och säkerhetsarbete med fokus på terrorism, nationell säkerhet, intervjuer/förhör, våldsextremism, förhandling, riskbedömning, mänskliga rättigheter med mera. Fallon har erfarenhet av att möta terrorister, våldsamma extremister, terroristutbildningsledare, stridande och radikaliserare. Fallon var bland annat den amerikanska regeringens huvudutredare för att få al-Qaida terrorister att stå inför rätta vid militära kommissioner efter attackerna den 9/11. Han har därmed en mycket bred operativ bakgrund innan han började fokusera på forskning och strategier. När han var vid Qatar International Academy for Security Studies ledde han en tvåårig studie av våldsextremism och ”narratives” där han reste runt i världen och pratade med medlemmar i olika extremist-/terroristgrupper, såväl i fängelsemiljöer som ute i samhällena. Utöver sin erfarenhet av och kunskap om intervju-/förhörsmetodik har Fallon även arbetat med gisslanförhandlingar.
Sammantaget betonar Fallon vikten av att i arbetet mot våldsam extremism fokusera på rätt saker, bland annat rätt målgrupp, på rätt sätt. Fallon framhåller forskning och samarbeten på bred front för att gå från ”inlärd hjälplöshet, till delad hoppfullhet” (”From Learned Helplessness, to Shared Hopefulness”). Vidare deltar han i arbete för att utveckla universella standarder för utredande intervjuer, som är förenliga med lagen, mänskliga rättigheter och vetenskap/forskning. Fallon talar om betydelsen av att behandla individen med värdighet och respekt samt att terrorism inte handlar om ideologi och/eller religion utan om identitet. De människor han har mött under sitt arbete mot terrorism är oftast vanliga människor, inte de ”monster” eller ”worst of the worst” som de ofta framställs som. Fallon har även skrivit kapitlet ”Detecting deception via verbal cues: Towards a context sensitive research agenda” tillsammans med Pär-Anders Granhag.
Rättspsykologi i rättsväsendet – forskning med nationell bas
Pär-Anders Granhag, professor vid Göteborgs Universitet, som leder en forskargrupp vid Psykologiska institutionen i Göteborg med fokus på rättspsykologi (Research unit for Criminal, Legal and Investigative Psychology (CLIP)), talar om värdet av att höja rättsliga aktörers psykologiska grundkompetens samt skillnaden mellan att informera om och träna i rättspsykologi som bevis i domstol. Granhag berättar om rättspsykologens uppdrag och olika roller såsom att vara sakkunnig, bedriva forskning på området samt att utbilda jurister, poliser med flera, vilket det finns en stor efterfrågan på såväl nationellt som internationellt. Granhag beskriver hur rättspsykologi kan komma till nytta i tillämpade sammanhang. När det gäller hur den rättspsykologiska sakkunnigrollen ser ut och tillämpas varierar denna mellan olika uppdrag. Som sakkunnig, exempelvis konsult under förundersökning, bör försiktighet dock genomgående tillämpas. Granhag nämner att det skulle vara att föredra att man under rättsprocessen hade en person som agerade som ”djävulens advokat”, som är kritisk till det som läggs fram och det som eventuellt bekräftar antagen hypotes. Granhag tar upp de läxor vi har att lära av senare års haverier (exempelvis Kevin-fallet, Q/B). Begreppet ”Evidensbaserad psykologisk praktik”, nämns i sammanhanget och den problematik som uppstår när det finns stöd för en teknik/metod men då denna används fel, såsom kognitiv intervju i Quick-fallet.
Gällande utbildning av relevanta personer inom rättsväsendet betonar Granhag vikten av att arbeta med att ”förändra beteende” (konkreta övningar i till exempel intervjuteknik, inspelningar, skådespelare, återkoppling, analys och uppföljning) snarare än att endast ge information. När det kommer till intervju-/förhörsmetodik handlar det mycket om hur man presenterar befintligt material för att kunna nå bästa möjliga resultat, det vill säga att få fram största möjliga sanning. Sammantaget beskriver Granhag att det är mycket svårt att skilja ”lögnare” från ”sanningstalare” men att man i studier har funnit vissa faktorer som skiljer dem åt, exempelvis att lögnare repeterar och försöker övertyga, inte minnas. Sanningstalare i sin tur rekonstruerar och försöker minnas det som har hänt. Vidare finns det olika typer av lögn, det vill säga att medvetet försöka förleda någon (skiljt från så kallade vita lögner). Lögn kan bestå av att ändra, fabricera och/eller undanhålla information.
Sammantaget är rättspsykologi ett brett begrepp och definieras olika nationellt och internationellt (rättspsykologi, forensisk psykologi/legal psychology, criminal psychology, criminality psychology…). Trots att det finns ett stort engagemang och behov av rättspsykologisk forskning i Sverige finns det i dagsläget ingen forskningsenhet för detta inom Polisen. Mycket finns således att göra och arbetet går vidare för att finna vägar att mötas när det gäller forskning och praktik samt hur vi arbetar fram och utvärderar olika tekniker framgent.
Förhörsmetoder, utbildning och praktiskt arbete inom polisen – Nationellt perspektiv
Anna Lerin, f.d. polis vid Stockholmspolisen och utbildare av förhörsmetoder inom polisen, talar om förhörsmetodik och de erfarenheter hon har av att arbeta med och utbilda personal i detta. Hon har lång erfarenhet av sitt fält och beskriver goda erfarenheter av att arbeta tillsammans med psykologer inom polisen. Anna Lerin redogör för hur polisens förutsättningar att genomföra förhör vid polisutredningar ser ut. Hon talar om den kognitiva förhörsmetod PEACE-modellen (”Plan and prepare, Engage and explain, Account and challenge, Closure and Evaluation”) som hon utbildar i samt hur förhörsmetodiken och psykologiska påverkansfaktorer inverkar på bevisvärdet. Lerin beskriver vikten av att vi, när vi inhämtar information, bör göra så lite inverkan som möjligt. Vidare handlar det om att skapa förutsättningar för förhör, INTE att lägga allt fokus på relationen, vilken behöver kompletteras med roll, syfte och grunder/ramar. Det innebär ett aktivt lyssnande (Märktes? Kändes? Effekt?), att låta personen ifråga tala och att lyssna till berättelsen. Ställ så få frågor som möjligt, uppmana hellre (”Berätta mer om det”) för att nå fram till ”Hur”, ”Var” och ”När”. Arbeta för att hitta alternativa hypoteser och motverka konfirmeringsbias.
Frågetyper som bedöms och värderas vid analys av förhör är ”Invitationer”, ”Öppna frågor”, ”Slutna frågor”, ”Ledande frågor” och ”Suggestioner”. Anna Lerin betonar att suggestioner absolut ska undvikas eftersom detta innebär en stor påverkan. Slutna och ledande frågor bör även undvikas så långt det är möjligt då också dessa innebär en påverkan, men de kan ändå ibland behöva ställas.
När det gäller juridiken får man hålla förhör med ”en/envar som kan lämna information som är av betydelse för utredningen”. Domstolens uppgift är att bedöma informationen. Som förhörsledare gäller det att ibland sätta på sig advokatens kläder/försvararperspektivet för att nå bästa resultat.
Konferensen hölls den 15-16 november 2018, på Elite Park Avenue Hotel, Kungsportsavenyn 36-38, i Göteborg. Knappt 50 psykologer, forskare och studenter deltog.
Sveriges Forensiska Psykologers Förening
Karin Trägårdh (vid pennan)
Styrelseledamot SFPF
Specialistpsykolog i Klinisk forensisk psykologi
Doktorand vid Sahlgrenska Akademin
Sahlgrenska Universitetssjukhuset
Rättspsykiatri, Rättspsykiatrisk öppenvård
