Psykologförbundet säger nej till kravet på ett offentligt stöd för aktivisters rättigheter.
– Vi har 14 000 medlemmar som är engagerade i många olika frågor. Det är inte vårt uppdrag att göra uttalanden i alla de frågorna, säger förbundets ordförande Kristina Taylor.
Text: Stefan Westrin
En grupp psykologer efterlyste nyligen ett ställningstagande från Psykologförbundet, vilket Psykologtidningen rapporterat om. I ett brev med ett sjuttiotal underskrifter ville undertecknarna att förbundet offentligt skulle uttala sig för aktivisters – inte minst klimataktivisters – rättigheter. Bakgrunden är enligt undertecknarna en tilltagande repression mot till exempel fredlig civil olydnad.
Nu har de fått svar från Psykologförbundets ordförande Kristina Taylor, som inte ger undertecknarna något gehör för deras uppmaning. ”När det gäller generella ställningstaganden utöver de som finns i våra stadgar eller som tagits av kongressen är vi restriktiva”, skriver hon bland annat. Vi återger hennes svar till brevskrivarna i sin helhet längst ner i artikeln.

Det finns en oro bland psykologer för repressalier kopplade till engagemang för klimatet. Hur ser du på den utvecklingen?
– Den kan jag förstå och sympatisera med.
Vilken roll tycker du att ett fackförbund har i ett sådant samhällsklimat?
– Samma som alltid, att försvara arbetstagarnas rättigheter och företräda dem i tvister med arbetsgivare. Det är ett av våra viktigaste grunduppdrag och det gör vi alltid.
Engagerade medlemmar säger att de inte känner att de har förbundet i ryggen, vad säger du till dem?
– Vi har 14 000 medlemmar som är engagerade i många olika frågor. Det är inte vårt uppdrag att göra uttalanden i alla de frågorna. Det tror jag skulle urholka det påverkansarbete som vi kan bedriva som fackförbund.
I er strategiska inriktning står det: ”Grunden för förbundets arbete baseras på respekt för alla människors lika värde, ett jämlikt, demokratiskt och hållbart samhälle med utgångspunkt i FN:s 17 globala mål för hållbar utveckling”, men ni avstår från att göra ett offentligt försvar här. Hur går det ihop?
– Man kan värna demokratiska rättigheter på olika sätt. Vi är restriktiva med att göra uttalanden i frågor som inte ligger i vår egen politik. Det är för att den ska bli synligare och tydligare.
Ni hänvisar till FN:s globala mål. Är det främst en värdegrundsmarkering, eller ska det påverka vilka frågor ni driver konkret?
– Det är för att markera att vi naturligtvis är investerade i – och styrda av – FN:s deklaration om mänskliga rättigheter. Sen hur man gör det – det blir en bedömningsfråga. Och där gör vi en annan tolkning än brevskrivarna.
– Jag vill betona att det faktum att vi inte tar offentlig ställning i en fråga inte innebär att vi tar ställning emot den, även om det ofta uppfattas så i dagens debattklimat. Vi uppmuntrar alltid våra medlemmar att engagera sig i de frågor som engagerar dem. Våra medlemmar har mycket att bidra med i samhället.

Tre av undertecknarna är fortsatt kritiska. I en replik till Psykologtidningen hänvisar de till rapporter om en oroande utveckling för yttrandefrihet och fredliga protester i Sverige, och menar att klimataktivister riskerar att mötas av allt hårdare repression. De skriver också att de fortfarande ”saknar ett tydligt svar på frågan om fredlig aktivism och civil olydnad av Psykologförbundet betraktas som en självklar del av en levande demokrati och om en medlem därmed kan räkna med stöd ifall tvist uppstår med arbetsgivaren och/eller rättssystemet?”
De lyfter även fram de amerikanska och europeiska psykologorganisationerna APA och EFPA, som enligt dem uppmuntrar psykologer till ett mer aktivt samhällsengagemang. Psykologförbundet är också själva en del av EFPA.
Bland undertecknarna fanns också hela styrelsen för Psykologer för hållbarhet – en nationell förening inom Psykologförbundet. De skriver att aktivism historiskt spelat en viktig roll för demokratin och fackliga rättigheter, och att förbundets hållning är ”förvånande och nedslående”. De skriver också:
”Att inte ta ställning är också att ta ställning. Vi hoppas förbundet tydligare vågar stå upp för demokratin och sina medlemmar framöver.”
Kristina Taylors svar till brevskrivarna
Tack för att ni har vänt er till Psykologförbundet med ert engagemang.
Psykologförbundets arbete vilar på en demokratisk värdegrund och baseras på mänskliga rättigheter och allas lika värde som kommer till uttryck i FN:s deklaration. Som fack- och professionsförbund värnar vi psykologers möjlighet att utöva sitt yrke, organisera sig och använda sin kompetens utan att riskera repressalier. När det gäller generella ställningstaganden utöver de som finns i våra stadgar eller som tagits av kongressen är vi restriktiva, om det inte tydligt sammanfaller med förbundets politik eller berör professionen och villkor för psykologers yrkesutövning. I den aktuella fråga som ni lyfter ser vi att varje enskilt ärende behöver bedömas utifrån arbetsrättsliga aspekter. Vi företräder alltid en medlem som önskar det i en tvist med arbetsgivaren. Våra bedömningar då utgår alltid från gällande lagar.
Vår bedömning är därför att vi inte gör ett offentligt uttalande så som efterfrågas i uppropet. Att vi avstår från detta handlar inte om ett ställningstagande mot engagemanget i frågan, utan om hur vi värnar förbundets uppdrag och ansvar.
