Bomberna fortsätter att falla över Gaza, även över Libanon, och befolkningarna jagas från hörn till hörn.
Utvecklingen har varit förfärlig.
Den israeliska inställningen tror jag bäst kan förklaras med ett citat från den tidigare premiärministern Golda Meir. »När araberna lägger ned vapnen blir det fred, när israelerna lägger ned vapnen upphör Israel att existera.« Förmodligen gäller den inställningen mer än någonsin. Varje känsla av säkerhet sveptes bort med massakern den 7 oktober. Och säkerhet är som bekant det viktigaste för en människa, efter vatten, mat och tak över huvudet.
I Gaza råder brist på allt detta. Och frågan upprepas, dag efter dag; hur många dödade civila i Gaza kan rättfärdigas?
I Sverige har det mest handlat om att ta ställning för den ena eller andra sidan. Inget konstigt med det. Vem förmår vända bort blicken från det ofattbara lidandet?
Psykologförbundet har pressats av medlemmar att kräva ett stopp för Israels bombningar. I annat fall lämnar vi förbundet, säger den sidan. I så fall lämnar vi förbundet, säger den andra, fast inte så det hörs.
Nya världskonflikter kommer att uppstå, med nya krav på Psykologförbundet att ta ställning. Liknande krav har ställts på tidigare förbundsledningar. Inom kåren finns ett brinnande engagemang mot orättvisor.
Vi skriver inte om Gaza i det här numret. Israel tillåter inte utländska journalister att resa in i området. Vi skriver i stället om Ukraina. Du kan läsa ett reportage om hur psykologer i Ukraina har fått en ny tillvaro. Som att hjälpa soldater med amputerade armar och ben att vilja leva vidare. Den insatsen är enkel att hylla.