Institutionsstyrelsen för psykologiska institutionen på Stockholms universitet kräver att professor Sven Å Christiansons bok I huvudet på en seriemördare utgår som kurslitteratur. Institutionens prefekt Ann-Charlotte Smedler säger att kurslitteraturen i Rättspsykologi inte har hållit måttet och därför måste ändras.
Efter den kritik som riktats mot bland annat Sven Å Christianson i boken Mannen som slutade ljuga har psykologiska institutionen vid Stockholms universitet gått igenom de litteraturlistor som Christianson använder på institutionen. Bland kurslitteraturen finns hans egen bok I huvudet på en seriemördare, som delvis bygger på samtal med den för mord nu helt frikände Sture Bergwall.
Institutionens prefekt Ann-Charlotte Smedler har fört samtal med Christianson, som själv har föreslagit att den kan tas bort från och med hösten 2014. Men institutionsstyrelsen har beslutat att den omgående måste utgå.
– Den borde inte ha funnits med överhuvudtaget. Boken infördes som kurslitteratur höstterminen 2011 och då hade ju de första resningsansökningarna redan lämnats in och Bergwall hunnit frias i ett av fallen. Skälet till att vi nu beslutat att boken omgående ska utgå som kurslitteratur är uppenbart: i boken omtalas en person som seriemördare men som är helt friad i domstol, säger Ann-Charlotte Smedler, och fortsätter:
-Generellt sett är kurslitteraturen för de aktuella kurserna i rättspsykologi, som ändå innefattar två gånger 15 högskolepoäng, bristfällig och vi har därför begärt in helt nya litteraturlistor. Det är naturligtvis något som vi borde ha uppmärksammat mycket tidigare.
Som anställd professor vid ett svenskt universitet finns en informationsskyldighet gentemot allmänheten, den så kallade tredje uppgiften. Men Sven Å Christianson har valt att inte svara på några frågor från media i det här ärendet, inte heller från Psykologtidningen trots flera förfrågningar. Ann-Charlotte Smedler, som är Christiansons chef, anser att det här fallet hamnar i en gråzon och det därför inte är självklart att Christianson handlar fel.
– Kritiken har rört sådant som Christianson varit delaktig i utanför sin tjänst på universitetet. Jag inser att han som sakkunnig fått legitimitet i kraft av att vara professor, men för oss är det viktigt att vi fokuserar på det som rör hans tjänsteutövning. Vi kan inte, och vill inte, kräva en redovisningsskyldighet för dygnets alla 24 timmar. Anställningsskyddet är på goda grunder starkt: även en professor har yttrandefrihet och ska kunna ge uttryck för kontroversiella åsikter och rikta stark kritik mot samhället utan att arbetsgivaren har synpunkter på det, säger Ann-Charlotte Smedler.
Ann-Charlotte Smedler tror dock att man kan behöva diskutera hur man ska bedöma vad en universitetsanställd gör inom ramen för den tredje uppgiften, respektive som bisyssla eller som privatperson. Det finns exempelvis ett krav på att bisysslor inte får skada förtroendet för universitetet.
– Men jag tror inte att man kan påstå att Christiansons uppdrag var förtroendeskadligt när det begav sig i slutet av 1990-talet och början av 2000-talet, säger Ann-Charlotte Smedler.
Att allmänhetens förtroende för psykologin fått sig en törn efter uppmärksamheten kring Sture Bergwall och de psykologer som varit inblandade är Ann-Charlotte Smedler övertygad om.
– Det är klart att jag är bekymrad. Det som hänt, och då tänker jag även på mediadrevet, är väldigt dålig PR för psykologin och för vår institution. Men det har mig veterligt ändå varit förvånansvärt lite diskussion om detta bland våra studenter.
