Det för många kontroversiella Rorschachtestet fyller 100 år. När dess tio tavlor används på rätt sätt har det fått ett allt starkare vetenskapligt stöd, skriver psykologen och doktoranden Erik Hammarström. Ändå minskar användningen i bland annat Sverige medan det i vissa andra länder är väl integrerat i psykologprofessionen.
För drygt hundra år sedan ville en ung psykiatriker med ett stort intresse och fallenhet för konst skapa ett experiment som kunde säga något väsentligt om människor. Det skulle ske genom att de tog sig an en mångtydig bild och besvarade frågan »Vad skulle det här kunna vara?« utifrån sin egen tolkning. Efter mycket experimenterande med olika bilder fanns till sist tio i en serie som kom att utgöra stimulusmaterialet för mer systematiska studier i Hermann Rorschachs bläckplumpsexperiment. Själv beskrev han det inte i första hand som ett test utan som just ett experiment. Viktigt för idén om ett experiment är bland annat att det inte bara är ett antal förutbestämda möjliga svar som avges och registreras, utan att det är ett slags arbetsprov på problemlösning av ett mångtydigt problem som registreras.
En grupp som var i fokus för Rorschach själv var psykiatrins patienter. Han arbetade som psykiatriker på ett stort mentalsjukhus i Schweiz och var inte minst mycket intresserad av att kunna förstå mer av det för tiden nya begreppet schizofreni. Det hade myntats av landsmannen Eugen Bleuler, en av Rorschachs lärare i psykiatri under utbildningen i Zürich. Sekelskiftet var en tid av intensiv kunskapsutveckling och en mängd olika idéer inom både akademiska och konstnärliga områden florerade och inspirerade människor. Bland annat hade begreppet empati seglat upp och blivit viktigt för honom i tanken om vilken process som hans experiment skulle försöka fånga.
Ett omfattande arbete lades ner på att samla data och beskriva de första studierna. Alltsammans publicerades för 100 år sedan, 1921, i monografin Psychodiagnostik. Några ytterligare studier eller publikationer blev det aldrig eftersom en brusten blindtarm ledde till att han avled den första april 1922, trettiosju år gammal.
Vad mäts och hur är reliabiliteten?
Hur ser proceduren ut i dag? Med utgångspunkt från de två stora system som används RCS (Rorschach Comprehensive System) [1] och R-PAS (Rorschach Performance Assessment System) [2] ser testproceduren ut som följande: testpersonen svarar först på frågan: »Vad skulle det här kunna vara?« till var och en av de tio bilderna, och därefter var i bilden hen såg det som sågs. Slutligen svarar testpersonen på vad det var med bilden som fick den att se ut som just det. Kommunikationen före och under testningen är, i likhet med andra standardiserade psykologiska test, baserad på regler och riktlinjer för när och hur man intervenerar och hur man noterar det i testprotokollet. Efter avslutad testning kodas de ordagrant upptagna svaren i testprotokollet i enlighet med aktuell manual och registreras datoriserat för att sedan jämföras med aktuella normer. Både protokoll och kodning kan förstås betraktas som »data« från proceduren.
En kritik som med fog har riktats mot många psykologiska test genom historien, inklusive Rorschachtestet, har varit huruvida olika bedömare bedömer resultaten på samma sätt; den så kallade inter-bedömarreliabiliteten. Rorschach var tidigt en stor mängd olika system med olika procedurer och därmed svårt att bedöma. Den amerikanske psykologen John Exner Jr gjorde ett stort arbete när han sammanfogade ett antal olika Rorschach-system med en gemensam och förtydligad testprocedur: the Rorschach Comprehensive System (RCS). Arbetet med att standardisera testledarens intervention under testning har utvecklats vidare i R-PAS [2] och inter-bedömarreliabiliteten är i dag mycket god [3].
Det är naturligt att tänka sig att resultaten blir olika beroende på när man testas och hur ens liv ter sig just då. I våra hypoteser kring människors psykologi förutsätter vi att somliga egenskaper är mer eller mindre föränderliga över tid och med skiftande miljöbetingelser. I likhet med Wechsler-skalorna, där egenskaper inom samma test såsom arbetsminne och snabbhet har lägre temporal stabilitet än andra mått i testet, har metaanalyser visat att Rorschach har vissa mått med högre och andra med lägre grad av temporal stabilitet [4]. Även Rorschach själv hade tydliga hypoteser om detta, till exempel som att graden av kognitiv komplexitet skulle visa sig temporalt stabilt medan förekomsten av så kallat obundna färgsvar skulle vara mer föränderlig.
Omdebatterad begreppsvaliditet
Vid all psykologisk testning är en viktig fråga huruvida de mått som olika test genererar går att omsätta till relevanta psykologiska mekanismer och processer, så kallad begreppsvaliditet. Genom åren har Rorschachtestets begreppsvaliditet diskuterats och debatterats flitigt. På grund av den stora mängd data som genereras är det många olika former av generaliseringar som kan bli aktuella beroende på vilka koder eller index som avses. Joni Mihura, amerikansk psykolog och forskare, gjorde under sex år en omfattande metaanalys av 65 olika Rorschach-variabler avseende deras befintliga begreppsvaliditet. Arbetet publicerades 2013 i Psychological Bulletin [5]. Det har förändrat testets status på ett genomgripande sätt. Mihura sammanfattade det med att Rorschach i dag har fler variabler med vetenskapligt prövad begreppsvaliditet genom individuella metaanalyser än något annat psykologiskt test.
Förutom att vi behöver veta något om hur de mått vi får fram står sig över tid och hur de är relaterade till de psykologiska fenomen vi är intresserade av att mäta, vill vi veta vad vi kan säga om framtiden på basis av den genomförda testningen. Många anser säkert att en standardiserad mätning av begåvning, som till exempel genom testning med Wechsler-skalorna (WAIS), kan ge en god grund för att uttala sig om hur väl skolgången kommer att kunna falla ut för en person. Den prediktiva validiteten för ett mått som begåvning avseende skolprestation, till exempel i form av betyg, är alltså att betrakta som god. Rorschach är i likhet med WAIS ett utförandebaserat test. Till skillnad från WAIS, som är ett test av maximal prestation, är Rorschach ett test av typisk prestation. Det handlar inte om hur mycket man kan prestera med avseende på ett givet konkret problem utan hur man använder sina förmågor för att lösa ett mer abstrakt problem.
Den prediktiva validiteten för ett test som Rorschach bör följaktligen gälla något annat än exempelvis betyg, som till exempel resultat vid psykoterapi. När Gregory Meyer genomförde en metaanalys av Bruno Klopfers index för lämplighet för psykoterapi, framtagen under 1950-talet, fann han vad som med tiden blivit tjugo studier med totalt 752 personer [6]. Den prediktiva validiteten översteg alla andra kända personlighetsinstrument med en prediktionsfaktor som var i paritet med den som måttet intelligens har för att predicera skolbetyg. Andra studier där Rorschach har visat sig haft ett högt prediktivt värde för utfall av ett komplext fenomen är prediktionen av barns framtida brottslighet. Där har Rorschach jämförts med skattningar av utagerande och relationskvalitet mellan förälder och barn [7], eller militärrekryters förmåga att klara extremt krävande befattningar där Rorschach jämförts med personlighetstestet NEO-PI [8].
Rorschach utvecklas vidare
Genom åren har Rorschachs tio tavlor använts på många olika sätt. För närvarande är några system betydligt mer väletablerade och använda. I Norden, samt i större delen av Västeuropa och USA, är Exners Comprehensive System och det senast tillkomna R-PAS de mest använda. Det är också de system som har starkast ställning i forskningssammanhang. På vissa håll i USA och sydöstra Europa används även Klopfers eller Rapaports system. I Frankrike och övriga franskspråkiga delar av Europa, samt delar av Sydamerika, används även varianter av mindre tydligt operationaliserade och mer diskursanalytiskt präglade former av Rorschach-användning, som till exempel Rorschach L’École de Paris eller L’École de Lausanne. Japan har förutom användandet av CS och R-PAS även en stark egen tradition med ett flertal system för administration och kodning som bara finns på japanska.
Man skulle kunna tro att utvecklingen av Rorschachsystem med en stark vetenskaplig ställning skulle leda till att andra sätt att göra testet försvann. För vissa vore det säkert även önskvärt. Det kan ändå finnas en poäng med att praktik och forskning bedrivs inom ett vidare fält än enbart det som för tillfället har bäst evidens. Utveckling, fynd och innovation sker ofta genom avsteg från den etablerade normen. Exempel på alternativa tillämpningar är försöken att göra Rorschach i grupp, det som kallas konsensus-Rorschach där samspelet mellan testpersonerna som relationell process är i fokus. Ett annat är att administrera ett urval av tavlorna i stället för alla tio för att göra proceduren mindre tids- och resurskrävande.
Starkare evidens men minskad användning
I samband med en samarbetsinriktad utredningsmetodik i klientarbetet, kallad therapeutic- eller collaborative assessment, har Rorschachtestet haft en framskjuten plats. Detta demokratiserade och avmedikaliserade arbetssätt i psykologiska utredningar har populariserats av bland annat Stephen Finn och Constance Fisher [9], som båda förordar Rorschach som ett av det viktigaste verktyget i den egna testarsenalen. De hänvisar bland annat till den rikedom av data som det innebär att ha tillgång till både normbaserad kodning och ett subjektivt och spontant avgivet material. Det senare vävs ofta på ett finurligt sätt in av Stephen Finn i de brev han skriver som utlåtanden till patienter eller i de sagor han skriver till barn som genomgått testning om deras resultat. För den som eventuellt upplevt Rorschachtestning som något odemokratiskt eller på annat sätt oroväckande eftersom testpersonen själv inte förstår precis vad han eller hon avger i sina svar, är den varma och öppna atmosfär som Finn och Fischer skapar bra exempel på att det inte behöver upplevas så. Inom ramen för det här sättet att tillämpa Rorschach kommer det förmodligen att fortsätta utvecklas och leda till att fler genomgår den något mödosamma träning som krävs för att bli väl förtrogen med Rorschachtestet.
Kliniska områden där Rorschach sedan länge haft en stark position och där det även bedrivits bra forskning kommer sannolikt även framöver att vara viktiga. Det gäller inte minst vid psykostillstånd eller misstänkt psykotisk utveckling. Här har forskningen tidigt varit särskilt givande och direkt bidragit till teoriutveckling inom framför allt tankestörningsområdet [10]. Det är ett av skälen till att Finland har Rorschach väl integrerat inom psykologprofessionen. Där får många psykologer en introduktion till Rorschach under sin utbildning och Rorschach är ett av de mest använda psykologiska testen. I övriga Norden och på många andra håll i västvärlden har emellertid utbildning i och användandet av Rorschach minskat. Det är en ironi att testet aldrig använts i så liten omfattning som nu när det samtidigt uppnått den nivå av vetenskaplighet som många länge eftersträvat och som dess kritiker efterfrågat.
Erik Hammarström psykolog, psykoterapeut, doktorand vid Örebro universitet.
Referenser
- Exner Jr JE. The Rorschach: A comprehensive system: Basic foundations Vol. 1. John Wiley & Sons 1993.
- Meyer GJ Viglione DJ Mihura JL et al. Rorschach performance assessment system: administration coding interpretation and technical manual. 2011:e uppl. Vol. 2011. Toledo: R-PAS 2011.
- Gregory RJ. Psychological Testing : history principles and applications. 7:e uppl. Vol. 2015. Harlow: Pearson 2015. 589 s.
- Grønnerød C. Reanalysis of the Gronnerod (2003) Rorschach temporal stability meta-analysis data set. Journal of Personality Assessment. 200686(2):222–5.
- Mihura JL Meyer GJ Dumitrascu N et al. The validity of individual Rorschach variables: systematic reviews and meta-analyses of the comprehensive system. Psychological bulletin. 2013139(3):548.
- Bornstein RF Masling JM. Scoring the Rorschach: Seven validated systems. Routledge 2005.
- Janson H Stattin H. Prediction of adolescent and adult delinquency from childhood Rorschach ratings. Journal of Personality Assessment. 200381(1):51–63.
- Hartmann E Grønnerød C. Rorschach variables and Big Five scales as predictors of military training completion: a replication study of the selection of candidates to the naval special forces in Norway. Journal of personality assessment. 200991(3):254–64.
- Finn SE. In our clients’ shoes : theory and techniques of therapeutic assessment. London: Routledge 2015.
- Kleiger JH Khadivi A. Assessing Psychosis: A Clinician’s Guide. 1:a uppl. Vol. 2015. London: Routledge 2015.
