Fråga: Jag är kristen och funderar mycket på hur jag ska kunna kombinera det med att arbeta som psykolog. Som anställd inom hälso- och sjukvården pratar jag inte om min tro utan försöker vara neutral, men min dröm är att få vara mer öppet troende och prata om både Gud och att hjälpa utifrån psykologiska kunskaper. Har funderingar på att starta eget som öppet ”kristen psykolog”, så att de som väljer att gå till mig gör det för att de vill ha just en troende psykolog. Vad tänker du om detta?
Tack för att du delar med dig av dina drömmar och funderingar om din tro och din psykologpraktik, och om de yrkesetiska dilemman du har identifierat. Min erfarenhet är att du berör ett ämne som vi pratar för lite om i vår kår (vi har visst en hel del sådana!), och liksom med alla frågor som ligger vid sidan av sådant många av oss möter och funderar över i vår vardag, tror jag det är meningsfullt att öppna upp det för 
samtal där utrymmet har högt i tak. Detta kan vara viktigt såväl för troende psykologer, som för professionen som helhet, liksom för de människor som anlitar oss.
Utan att läsa in för mycket i just dina erfarenheter, är min upplevelse att vi ibland bemöter »troende psykologer« som en slags risk i sig, utifrån en oro för att psykologerna ska erbjuda klienter en religiös tro som en verkningsfull ”intervention” i deras liv och eventuella lidande. På samma sätt har jag mött resonemang om politiskt eller ideologiskt tydliga psykologer. Men det finns andra etiska risker med att vara ”neutral” och lägga sin personlighet åt sidan i yrkesutövningen, de är bara av en annan kvalitet.
Du tar själv upp kontexten som en central faktor för hur vi kan tänka om möjligheter och begränsningar i hur vi hanterar att dela med oss av personliga övertygelser, erfarenheter och egenskaper. Oavsett sammanhang och verksamhet ska vi alltid arbeta efter uppdaterad psykologisk kunskap och vetenskapligt förankrade modeller och metoder. Med detta sagt är det skillnad på vad vi kan erbjuda patienter i skattefinansierade verksamheter och som helt privata vårdgivare. Det du tar upp är ett exempel på vad som kan tänkas vara viktigt och meningsfullt för vissa klienter som söker privat behandling, utbildning eller andra psykologtjänster. Annat som jag spontant kommer att tänka på som kan ha betydelse för klienter, och som en privat vårdgivare kan välja att tillmötesgå, är exempelvis psykologens kön, ålder, vissa specifika erfarenheter och modersmål. Här behöver vi även väga in andra centrala yrkesetiska principer, som autonomi och rätten till självbestämmande.
Sammanfattningsvis vill jag säga att jag i din dröm ser fler möjligheter än risker till en professionell psykologisk praktik. Dels för att diversitet i många sammanhang har visat sig bidra till högre och mer anpassad kvalitet för fler individer, dels för att du så tydligt uttrycker att du är medveten om vikten av att ha koll på hur gränserna för det personliga, privata och professionella interagerar och potentiellt kan påverka klienter och den professionella relationen, och att detta därför innebär att vi ständigt behöver vara vaksamma på dessa gränsdragningar. Lycka till!
Kristina Taylor, Etikrådets ordförande
Tidigare frågor och svar:
Ska förbundet anmäla egna medlemmar?
Berätta att metoden är oprövad
Otydliga känslor psykologens ansvar
Hur agera när en klient vill avsluta sitt liv?
Vi sätter ett fåtal på piedestal.
Berätta om vad som kan få dig att bryta tystnadsplikten
Hur agera när nya lagar strider mot våra yrkesetiska principer?
