Vid lunchtid för drygt ett år sedan, den 4 februari 2025, sköts elva personer ihjäl på Campus Risbergska, en komvux- och SFI-skola i Örebro. Bland de döda i massakern fanns även gärningsmannen själv. Sveriges statsminister och justitieminister beskrev senare attentatet som den dödligaste masskjutningen i svensk historia.
Foto: Ulrika Mohlin
Det här var en tisdag. En vecka efter dådet, 11 februari, bestämdes det att det skulle hållas en nationell tyst minut för att hedra offren. På Stortorget i Örebro hölls då också en tv-sänd minnesceremoni. I den läste skådespelaren Parwin Hoseina upp en dikt som skulle få stor betydelse. Dikten heter ”När orden tog slut”, och hade skrivits av psykologen Michael Horvath från Örebro.
– Det var ett beställningsjobb, säger han.
– Men beställningen var inte så tydlig. Det sades att ”Vi kanske kommer att behöva en dikt”.
Michael Horvath tänkte: ”Vem ska göra en sådan om inte jag”.
– Jag har stått på scen som estradpoet i Örebro i 20 år, jag har lång erfarenhet av att kommentera aktuella händelser med lokal förankring. Så det kändes naturligt för mig att göra ett försök.
Arrangörerna ville ha ett utkast samma kväll. Det var en söndagskväll och Michael Horvath nattade sina sjuka barn. Han beskriver det som en intensiv kväll.
– Jag skrev ner de första tankarna snabbt.
Hela veckan hade han läst allt i tidningarna om massmordet. Det hade väckt många känslor, både i honom och i människor runt omkring honom, på en kollektiv nivå. Det hade funnits rädsla, som övergått i sorg, som övergått i förtvivlan. Han kände också en bitterhet över samhällsklimatet.
– Offren var personer som försökte etablera sig i Sverige, som ville integreras här. De lärde sig svenska, de skaffade sig en yrkesutbildning, de etablerade goda relationer… Det är exakt vad samhället föreskriver för de människor som kommer hit.
– Och så möts de av dödligt våld. Som sitter kvar i väggarna i den byggnaden än i dag.
Han säger att han skickade iväg sin dikt så fort han hade skrivit de avslutande raderna. Han gjorde ingen efterredigering. Han hade ingen aning om vad som skulle komma att användas.
– Jag visste att kommunstyrelsen skulle granska, och länsstyrelsen skulle granska. Jag tänkte att det kanske blir någon rad kvar till slut. Men när jag såg livesändningen på tv insåg jag att Parwin läste min dikt från första till sista ord.
Du visste inte det innan?
– Nej, det var så bråttom med allt, det var inget som hann kommuniceras.
Hur kommer det sig att du såg det på tv och inte på plats på Stortorget?
– Min son var fortfarande sjuk i feber, så han orkade inte gå ut.
På tv såg han 10 000 personer stå knäpptysta och lyssna i fyra minuter.
– Det var en stark kontrast till sorgen: Den starka uppslutningen, som tyder på gemenskap i ett samhälle. Texten fick binda ihop det.
Dikten har blivit viktig även efteråt, som en del av det kollektiva sorgearbetet, och har använts i många olika sammanhang: på skolor, i kyrkor och på arbetsplatser. Den har också blivit dans och klassiskt musikstycke.
– Och jag har fått massvis av mejl från människor som hört den, eller läst den, och berörts av den.
Vad tror Michael Horvath att det har för betydelse att han inte bara är poet utan också psykolog?
– Det är klart att det spelar roll. I ”När orden tog slut” använde jag mig av saker som jag lärt mig inom socialpsykologi. När den framfördes för ett år sedan var allting fortfarande så nytt och obearbetat, och det fanns oro för ytterligare våldsamma händelser. Jag letade efter formuleringar som kunde förena, och inte riskera att eskalera några konflikter.
– Jag har också skrivit två uppföljande texter, en som skrevs en månad efter massmordet och en nu, inför årsdagen. I den andra, som heter ”Ekon”, utgår jag från en teori om relationer av den norske psykologen Karsten Hundeide. Så det är klart att det spelar roll att jag är psykolog.
Text: Stefan Westrin
