Jonas Mosskin skriver i boken Allt flyter om sitt första möte med coachning. Det ingick i utbildningen Kaospiloterna, en prestigefylld privatutbildning i Danmark, som han redan hade bestämt sig för att hoppa av. Själv var han skeptisk, tänkte att det var något nymodigt amerikanskt flum. Men när han börjat samtala med coachen kom plötsligt gråten.
– Jag grät så mycket, det var fascinerande. Det kom så mycket starka känslor. Hur kunde två samtal med en coach vara så betydelsefulla?
Frågorna handlade om sådant som vad som var viktigt, vad han ville med sitt liv, vad han drömde om…
– Det var så tydligt vad jag ville. Jag saknade min flickvän, min familj, mina vänner. Jag ville hem.
I dag är Jonas Mosskin psykolog – och coach, framför allt för olika chefer. Märker han av fördomar eller förutfattade meningar från andra psykologer mot coachning?
– Ja, på ett sätt är det väl det fulaste man kan göra. Organisationspsykologi har låg status inom psykologin. Det finns en fördom om att det inte finns seriös forskning om arbetslivets psykologi, eller att det bara handlar om pengar. Det gör att många är skeptiska.
– Coachning är också väldigt flummigt. Det är inte så vetenskapligt undersökt och teoretiskt, det befinner sig någonstans i utkanten av det vi menar med evidensbaserat. Så många av de förutfattade meningar som finns delar jag också själv.
Ändå tror Jonas Mosskin att det finns mycket som psykologer skulle kunna vinna på att lära sig av coachning. Men kan jobba ”mer främjande, mer utforskande och mer lösningsorienterat”.
– Psykologin har en tendens att fokusera lite för mycket på problem, vi utgår för ofta från det negativa. Bara genom att kalla ett samtal för coachning känner jag att man öppnar ett möjlighetsfönster i stället för ett problemfönster i samtal med klienter. Då är jag friare än i terapi.
Hur är det att jobba med någonting som är så flummigt då?
– Under fem års psykologutbildning nämndes inte coachning en enda gång, och jag tror inte det förändrats så mycket sedan dess. Ändå är det många psykologer som jobbar med detta. Jag ville skriva en bok som jag själv hade velat läsa när jag som psykolog började coacha. Som ger vägledning och perspektiv på coachande samtal. I och med att psykologin har lämnat det här fältet till andra företag och professioner så har det inte skapats ett stabilt ramverk, jag önskar att det fanns mer relevant forskning att luta sig emot. Boken innehåller många autentiska fallexempel och dialoger från samtal jag haft med chefer. Den är skriven utifrån min erfarenhet av dessa möten. Jag vill avmystifiera coachning.
Varför då?
– Det är ett enormt fält, det satsas miljarder på det här, och för till exempel en chef som coachas berörs också väldigt många andra människor. så det vore fint om vi hade lite mer handfasta principer. Mina åtta principer är förhållningssätt som du som coachar eller är chef kan ha nytta av i din roll.
– Dessutom kommer du som coach att möta människor som har psykisk ohälsa. En naiv coach kan trigga klienter som mår dåligt att göra saker värre. Där känner jag mig hyfsat trygg tack vare min bakgrund som psykolog. Ibland föreslår jag i sådana fall att vi byter spår från coachning till terapi. Det är också en anledning till varför det är bättre om psykologer – som kan skilja på psykisk sjukdom och vanligt normalt lidande – också coachar, snarare än människor som bara läst en enstaka kurs i coachning.
Text: Stefan Westrin
—
Fakta:
Allt flyter – 8 principer för att coacha i förändring
Jonas Mosskin
Fri tanke förlag, 2026
Jonas Mosskin har skrivit en uppsättning principer – snarare än en manual – för coachning. Boken bygger på erfarenheter han har gjort i arbetet och innehåller gott om fallexempel från hans verksamhet, och tankar och känslor från författaren själv.
