På uppdrag av regeringen har SBU sett över riskbedömningar för framtida våldsbrott i samhället. Trots instrument med god prediktion pekas flera problem ut.
Regeringen vill utreda möjligheten att göra riskbedömningar av patienter i psykiatri och övrig hälso- och sjukvård. I sin rapport visar SBU att det finns instrument som har en måttlig till god förmåga att förutsäga våldsbrott i samhället, och att bedömningarna blir bättre när de inte är ostrukturerade utan inbegriper ett instrument. Samtidigt görs felbedömningar i en betydande andel fall.
SBU ser flera problem med ett utökat användningsområde. De befintliga studierna har mestadels genomförts inom rättspsykiatri och rättsväsen, och framför allt på män. Tillräcklig forskning på en bredare grupp människor med psykisk ohälsa saknas. SBU skriver också att det är mycket svårt att förutsäga risken för våld i en stor population med mycket få händelser: I Sverige begicks totalt 43 vansinnesdåd* mellan 2006 och 2017. Samtidigt vårdades nära 447 000 personer i den specialiserade psykiatrin bara under ett år (2023).
Vidare sammanfattar SBU att instrumenten är tids- och resurskrävande. Deras nytta är beroende av faktorer som rätt träning och tillämpning. Etiska dilemman lyfts, till exempel att kunna erbjuda verkningsfulla insatser om en förhöjd risk identifieras. SBU påpekar även att den frivilliga vården inte har ett uttalat ansvar för om en patient är farlig för andra.
* Ett till synes oförutsägbart dåd där gärningspersonen är psykiskt sjuk och använder dödligt våld mot någon den inte känner. Våldet uppstår inte heller i en dispyt eller kriminell miljö.
