Tre frågor till Ulrika Engström som med instagramkontot @istdphandledaren vill lära psykologer om ISTDP.
Vilket inlägg är bäst hittills?
– Ett inlägg om att uppmärksamma sina egna reaktioner. För att komma en patient nära och stanna kvar när det är svårt, behöver vi vara känslomässigt nära oss själva. Det finns en samklang i det. Hela kontot går ut på att visa hur ISTDP kan se ut i praktiken. Inläggen följer en viss mall: Först formulerar jag ett problem som kan uppstå i terapirummet, till exempel att patienten kritiserar sig själv. Sedan föreslår jag vad det kan vara ett tecken på och vad som händer om vi bara låter problemet vara. Slutligen ger jag tips på hur vi kan intervenera.
Går det att lära sig ISTDP på Instagram?
– Det där är klurigt. Metoden är svår att lära sig – jag vill hacka upp den i små bitar så att den blir tillämpbar och begriplig. Bäst nytta av interventionerna får man förstås om man har hela paketet, men jag hoppas att inläggen kan trampa upp stigar i hjärnan.
Varför fastnade du för ISTDP?
– Metoden identifierar kärnan och stannar där. Den anpassar sig efter patienten. Samma beteende kan behöva olika bemötanden beroende på patient, och patientens respons på interventionerna styr hur vi går vidare.
Text: Maria Jernberg
