Experter är kritiska mot Wonsa.
–Risken för falska minnen är enorm, säger Julia Korkman, arbetslivsprofessor i rättspykologi vid Åbo akademi.
Text: Lennart Kriisa
Julia Korkman häpnar när hon får höra om verksamheten på Wonsa, att patienter med hjälp av ketamin kan minnas hur de blivit våldtagna som spädbarn, och att läkarna förklarar detta med kroppsminnen.
– Det finns inget vetenskapligt stöd för kroppsminnen. Patienten riskerar däremot att bli traumatiserad. För att inte tala om hur familjerelationer kan påverkas, säger hon.
Julia Korkman har i otaliga intervjuer, och även i rättegångar, upprepat att traumatiska övergrepp i regel inte glöms bort.
– Många vill glömma, men de lyckas inte, säger hon.
Däremot kan minnen upplevas som bortglömda, menar Julia Korkman, eftersom barn inte nödvändigtvis uppfattar sexuella övergrepp som traumatiska. Förövare kan begå övergreppen i samband med leksituationer, och barnet kan ha en positiv inställning till förövaren, som vanligen är en person från den nära bekantskapskretsen.
Men i puberteten, eller senare i livet, kan händelsen ge en aha-upplevelse, att det verkligen handlade om ett övergrepp.
– Då kan minnet bli nog så traumatiserande. Men det handlar alltså inte om att minnet varit bortträngt, även om det kanske kan upplevas så.
Julia Korkman hänvisar till en nederländsk studie som bekräftar detta. I studien visade sig ett antal vuxna kvinnor ha glömt dokumenterade övergrepp i barndomen. De kom plötsligt ihåg händelserna i samband med att någon annan händelse triggade minnesbilderna.
– I samma studie fanns även kvinnor som börjat minnas övergrepp i samband med terapi, men för dessa fann forskarna ingen övrig bevisning, säger Julia Korkman.
Elizabeth Loftus är en annan expert som i decennier avfärdat bortträngda minnen. Vid fyllda 80 är hon fortfarande aktiv som professor i psykologi vid University of California, USA.
Psykologtidningen har låtit henne ta del av hur Wonsa argumenterar för att minnen av övergrepp helt eller delvis kan falla i glömska. Och att ketamin är ett inslag i behandlingen.
– Detta är kontroversiellt, om jag ska uttrycka mig milt, säger hon.
Elizabeth Loftus fick sitt internationella genombrott när hon i en studie visade hur falska minnen kan planteras. Under 1990-talet hade hon en central roll, då terapeuter stämdes i USA och anklagades för att ha planterat falska minnen hos klienter.
De senaste åren har hon åter hamnat i hetluften, efter att ha ställt upp som expertvittne på försvarssidan mot filmmogulen Harvey Weinstein. Krav ställdes på att hon skulle förlora sin professur, vilket hon i dag tar med en axelryckning.
– Jag fortsätter att undervisa, och lär ut varför studierna om bortglömda minnen inte håller, säger hon under Zoom-mötet med Psykologtidningen.
Varje vecka blir hon kontaktad av personer som blivit dömda för sexuella övergrepp. De hävdar att terapeuterna bär skulden för falska minnen, som lett till fällande domar.
– Jag hinner inte gå in i alla ärenden, men jag har några som är pågående, berättar hon.
Enligt Elizabeth Loftus används inte längre termen bortträngda minnen i USA, eftersom kritiken blev för hård. Nu är det »dissociativ amnesi« som gäller.
– Den är inte lika lätt att avfärda, säger hon.
Elizabeth Loftus menar att termen »dissociation« är ett paraplybegrepp för många fenomen, som att inte kunna komma ihåg om man sagt något eller bara tänkte samma sak. På det sättet har »dissociativ amnesi« smugits in under detta begrepp.
– De kan kalla bortträngda minnen för vad de vill, för mig spelar det ingen roll. Visa mig bevisen för att någon kan ha blivit våldtagen upprepade gånger under flera år utan att minnas detta, säger hon.
Filip Arnberg, psykolog och programdirektör för Kunskapscentrum för katastrofpsykiatri vid Uppsala universitet, menar att det finns stöd för dissociativ amnesi, i bemärkelsen att minnen av övergrepp kan vara fragmentariska.
Han beskriver ett exempel med en kvinna som blivit utsatt överfalls-våldtäkt. Minnet av övergreppet var helt blankt, kvinnan kom bara ihåg att hon hade blivit insläpad i en skog, och att hon sedan hade gått därifrån.
– Högt stresspåslag är en möjlig förklaring, enligt Filip Arnberg.
Wonsas teori om kroppminnen köper han inte alls.
– Att påstå att »kroppsminnen« från övergrepp under spädbarnstiden kan användas för att framkalla kognitivt innehåll, det är högst spekulativt.
Den ketaminassisterade behandlingen är han kritisk till.
– Jag tycker att det är fel att pröva experimentella behandlingar med ketamin utanför ramen för forskning. Jag tror att det är mycket riskabelt att i det sammanhanget använda uppkomna minnen som grund för bearbetning.
Fotnot: Den nederländska studien har titeln »The Reality of Recovered Memories: Corroborating Continuous and Discontinuous Memories of Childhood Sexual Abuse«.
