En rapport från Socialstyrelsen om personalförsörjning inom bup visar att sjuttio procent av läkarresurserna går till patienter med adhd.
–De med mer komplexa behov får en mindre del av kakan, säger Susanne Buchmayer, medicinskt sakkunnig i barn- och ungdomspsykiatri.
Text: Maria Jernberg
Bup-mottagningar över hela landet rapporterar om stora utmaningar med personal och väntetider. Många barn- och ungdomspsykiatrier går vidare till andra specialiteter. Ett liknande mönster finns bland psykologer. I en ny rapport pekar Socialstyrelsen på flera orsaker till problemen.
–Att adhd-patienterna tar upp så stora resurser får efterverkningar.
Sjuttio procent av läkarbesöken rör patienter med adhd. Hur stor del av psykologernas arbete som läggs på gruppen kan Susanne Buchmayer inte uttala sig om exakt.
–Den inrapporteringen började först 2024, siffrorna är osäkra eftersom det är ny rutin hos regionerna. Men jag kan säga att också psykologerna lägger en stor del av sitt arbete på denna patientgrupp, även om den inte är lika stor som läkarnas eller sjuksköterskornas.
Under det senaste decenniet har samtidigt ojämlikheten i vården ökat. Barn från socioekonomisk starka områden utgör en allt större andel inom barnpsykiatrin. En utveckling som går emot intentionerna i hälso- och sjukvårdslagen.
–Mycket talar för att det framförallt är patienter med lindrigare symtom som ökar.
Socialstyrelsen lyfter också fram att de privata vårdaktörerna som genomför NP-utredningar påverkat bup:s utveckling och att en fortsättning i nuvarande riktning riskerar att utarma den barn- och ungdomspsykiatriska specialiteten.
–Det öppnar upp för konkurrens om personal och kontinuiteten för patienterna blir sämre.
Som en av lösningarna föreslås en utbyggnad av kärnverksamheterna. Då minskar behovet av köpt vård och förutsättningarna för en jämlik och hållbar vårdstruktur ökar.
Socialstyrelsen vill även påverka normerna i samhället.
–Vi vill ha ett balanserat samtal om vad som påverkar barns beteende och behov. Att föräldrar och lärare ska få en större förståelse för sömn, rörelse, återhämtning och skärmtidens betydelse, och inte så fort tänka att svårigheter handlar om en diagnos. Barn ska kunna få anpassningar och föräldrar stöd utan en diagnos.
