En psykoanalytiker, tillika psykiater, bedrev psykoanalys och debiterade regionen.
Regionen granskade 1 257 debiterade åtgärder och drev därefter återkravet till domstol.
”Offentliga medel ska inte gå till psykoanalys”, menade regionen under rättegången.
Psykoanalytikern är medlem i den svenska psykoanalytiska föreningen och har bedrivit psykoanalys i decennier. År 2020 drog Region Stockholm igång utredning och begärde in journalerna. Därefter skickades ett återkrav på 1.6 miljoner kronor. Psykiatern bestred kravet. Regionen gick då vidare till Stockholms tingsrätt.
Regionen anmälde psykiatern även till Ivo, med motiveringen att psykiatern hade registrerat spädbarn som patienter, medan det i själva verket var föräldrarna som var patienterna.
Ivo kom fram till att psykiatern inte hade gjort något fel.
”Vad beträffar journalföring i mammans namn i stället för i spädbarnets namn har NN tydligt visat att hans sätt att journalföra är det vedertagna inom perinatal psykiatri (mor-barn/spädbarnspsykiatri) inte bara i Sverige utan även internationellt.”, skriver Ivo i sitt beslut.
Tingsrätten tog hänsyn till Ivo:s bedömning och strök hälften av regionens återkrav. Resten, totalt 879 000 kronor, behöver dock psykoanalytikern återbetala.
Regionen uppgav två skäl under rättegången. Dels att journalerna är bristfälliga eller saknas helt, dels att ”psykoanalys inte är en behandlingsmetod som Regionen vare sig erbjuder eller ska bekosta med offentliga medel för sina invånare vilket framgår av såväl nationella som regionala vårdprogram”.
Tingsrätten håller med regionen om att journalerna är bristfälliga och att det begärda beloppet för denna del ska återbetalas. Därmed behövde inte tingsrätten bedöma om psykoanalys får bedrivas för offentliga medel, och lämnar denna del okommenterad i domskälen.
Text: Lennart Kriisa
