MIN DAG. För Tina Johansson, psykologiskt ledningsansvarig inom psykiatrin i Östersund, känns patientkontakterna fortfarande som de mest meningsfulla.
Men hennes position påverkar hela organisationen.
Du verkar upptagen, mycket att göra som psykologiskt ledningsansvarig (PLA)?
— Ja, är det korta svaret. Väldigt många olika saker under en vecka.
Vad är det du gör?
— I dag har jag och Lisa, som är medicinskt ledningsansvarig, träffat primärvården och reviderat ett dokument om ansvarsfördelningen mellan dem och oss. Jag är med på många möten runt om på sjukhuset och sitter i ledningsgruppen. Särskilt när det gäller prioriteringar, att ställa insatser mot varandra, väger mina råd tungt. Med psykologgruppen har jag drivit frågan om tillgänglighet. Vi gör ett bra jobb, men det har varit för lång väntetid.
Varför vill du göra allt det här?
— Jag är fängslad av att förstå en så komplex, omfattande och politiskt styrd organisation som sjukvården är, och hitta förändringspotentialen.
Var sitter du?
— Jag har ett kontor där jag också träffar mina patienter. Det är beläget i nära anslutning till väntrummet och i samma korridor som ledningen. Vid dörren har jag en samtalsdel, längre in står skrivbordet. Från mitt fönster ser jag ut mot innergården med träd och buskar. Fiskmåsungar är där på våren och på vintern skuttar harar in.
Dagens höjdpunkt?
— Det är ändå patientkontakterna. Känslan av meningsfullhet, av att ibland få känna att man är rätt person på rätt plats.
Fakta/Tina Johansson.
Ålder: 45 år.
Jobb: Psykologiskt ledningsansvarig i specialistpsykiatrin i region Jämtland—Härjedalen på halvtid. Därutöver kliniskt arbete med främst behandlingar på neuropsykiatrisk mottagning.
Lunchar: Ensam på stan eller med en Snickers från automaten.
Text: Maria Jernberg
