En psykiater och tre svenska psykologer ingår i det nya EU-projektet att rekrytera pedofiler till en studie.
För första gången används motiverande samtal som behandling.
Forskare har flera gånger tidigare letat upp pedofiler via Darknet för att erbjuda behandling. Den här gången handlar det om ett EU-projekt med titeln Bridge.
Har ni ändrat tillvägagångssättet för rekryteringen jämfört med tidigare försök, i så fall hur?
–Ja, denna gång är det Ahmia, en sökmotor på Darkweb som guidar personer till projektet när de söker efter övergreppsmaterial på barn och annat som har med pedofili och sexuell exploatering av barn att göra. Detta görs på flera språk. Men man kan registrera sig via andra kanaler också, man behöver inte gå den vägen, säger Christoffer Rahm, psykiater och huvudansvarig för studien.
Hur många rekryterade är målet?
–120. Hittills har vi rekryterat cirka 25.
Vad är strategin för att motivera pedofilerna att söka vård?
–Vi vill hitta ett sätt att förmå högriskpersoner att begå övergrepp mot barn att lämna sin anonyma online-tillvaro och ta steget att söka vård i sitt hemland. Det bygger på insikter från våra tidigare projekt, att dessa individer ofta behöver mer än en online-behandling kan ge. De behöver ofta en bred psykiatrisk utredning och ordentlig psykiatrisk behandling, som också kan involvera stöd till nätverket runtom. Därför har vi valt att testa motiverande samtal, som visat sig i andra sammanhang hjälpa personer att göra viktiga förändringar i sina liv, till exempel att bryta med missbruk eller kriminalitet. Detta är första gången motiverande samtal används i forskning på denna klientgrupp. Vi är spända på resultatet.
Hur har det gått i tidigare projekt då forskare via Darknet försökt förmå pedofiler att söka vård?
–Överraskande bra. I det första Prevent It projektet rekryterades 160 individer som lottades till riktig, men anonym iKBT eller till psykologisk placebo. Ungefär hälften slutförde. Nästan 50% av deltagarna slutade helt att använda på övergreppsmaterial, från att de från början lade 5-7 timmar per vecka åt detta. Det är en stor framgång eftersom barnen i dessa bildmaterial ofta lider lika mycket eller mer av att exploateras genom att bilderna används i sexuellt syfte som skadorna från övergreppen bilderna skildrar i sig. De som inte slutade gjorde det i mycket mindre omfattning, cirka 1-2 timmar / vecka på slutet, och såg på material som var mycket mildare – istället för väldigt grovt barnpormografiskt material som de oftast valde i början. Det visade sig att iKBT var mer effektivt än placebo och hade lindrigare biverkningar.
Vilken roll har du i projektet?
–Jag är initiativtagare och huvudprövare, dvs övergripande vetenskapligt ansvarig, och är med och bedömer alla nya klienter psykiatriskt som kommer, jag är ju psykiatriker i botten. Maria Breide är projektkoordinator, doktorand och psykolog och terapeut i projektet.
Varför är svenska psykologer i detta projekt?
–Det är tre svenska psykologer i projektet: Tobias Lundgren, Johan Holmberg och Maria Breide. Det vi testar är ju psykologiska interventioner och det är ett riktigt stjärngäng vi fått ihop, det är kul att kunna säga, alla är riktiga stars! Jag lär mig så mycket från dem varje dag. Alla bidrar de med olika spetskompetenser – forskningsvana, kunskap om motiverande samtal, sexualmedicinsk erfarenhet.
Vad är målet?
–Vi hoppas kunna redovisa om motiverande samtal är effektivt för att få högriskpersoner att söka vård, och ifall ett KBT-baserat självhjälpsprogram, vi testar ett sånt också, för lågriskindivider, är bra för att ge deltagarna redskap att hantera sexuella impulser som involverar barn. Vi gör också en stor satsning i projektet att undersöka hur den subjektiva upplevelsen att söka vård för sexuellt intresse för barn skiljer sig i olika länder och kulturer. Det är stort problem att så få av dessa söker vård och det gäller att förstå hur vi kan bättra det.
Text: Lennart Kriisa
