Skäl finns att förklara hur det medieetiska systemet fungerar, eftersom Psykologtidningen klandras för att ha publicerat en granskning av en professor på Uppsala universitet. Först och främst är det frivilligt. Tidningar anslutna till detta system, får genom Mediernas Etiknämnd tumregler för var gränsen går.
Nämnden tycker att beskrivningarna av hur medlemmarna i forskargrupperna påverkades av att arbeta under professorn, det var att gå över gränsen. Medlemmarna beskrev sina symtom, och en av dem gjorde en liknelse med Knutby. Sådana uppgifter går inte att försvara sig emot och ska inte publiceras, oavsett om de är sanna eller ej, resonerar Mediernas Etiknämnd.
Klandret innebär att vi behöver publicera uttalandet okommenterat. Hur jag resonerar framgår av nämndens uttalande. Klandret innebär inte att artiklarna behöver avpubliceras eller ändras.
Tilläggas kan att Mediernas Etiknämnd oftast går på vad Medieombudsmannen rekommenderar. Det är alltså den som för tillfället innehar tjänsten, som sätter ribban. Till skillnad från Granskningsnämnden för radio och tv. När den fäller sina avgöranden skapas prejudikat.
Lennart Kriisa
Chefredaktör
