Med djup sorg behöver vi meddela att Jonas Ramnerö avled i onsdags efter ett hjärtstopp. Han var en de mest betydelsefulla och respekterade personerna inom psykologkåren.
Jonas Ramnerö hade så många meriter och titlar att det är svårt att räkna upp alla. Psykolog och psykoterapeut, författare, fil dr i klinisk psykologi, tidigare studierektor vid Stockholms universitet, senast anställd vid Centrum för psykiatriforskning.
Han satt också med i Psykologtidningens redaktionsråd, och det var så jag lärde känna honom för sju år sedan. Under alla dessa år har han varit mitt bollplank. Vi pratades vid senast i tisdags. Då stod han i en butik, något praktiskt skulle inhandlas till huset, men han tog sig tid som vanligt. För det var ju så han var, alltid tillgänglig med sin kunskap och sitt omdöme. Om det var en psykologstudent, professor eller chefredaktör spelade ingen roll.
För några veckor sedan höll han en föreläsning under arrangemanget Psykologer åker båt. Han berättade då om sin senaste bok, Exponering, som psykologisk behandlingsmetod. Efteråt pratade jag med några yngre psykologer och de var imponerade.
“Det svåra blir så enkelt när han förklarar”, sa en av dem.
Och det är ju så det är, med djupa insikter går det att förklara så att alla förstår.
Psykologsverige är i sorg, mitt bollplank är borta, samtidigt infinner sig en känsla av tacksamhet över att ha fått lära känna Jonas Ramnerö.
En längre runa kommer att publiceras i nästa nummer.
Lennart Kriisa
Chefredaktör Psykologtidningen
