Fokus under valrörelsen var på barn och ungdomar. De ska förmås att skärpa sig. Skamstraff, betyg i tidigare årskurser, -adhd-screening. De riktigt jävliga ska låsas in, möjligen sättas på ett plan till annan kontinent. Det fanns ingen hejd på uppfinningsrikedomen. Som om vuxna vore guds bästa barn.
Jag råkar veta att de anställda på landets största organisation mot mobbning började mobba varandra. Psykologer fick kallas in. Så blir det ofta. Psykologer kallas in när konflikten slagit i taket, ungefär som när äktenskap är i gungning. Det där med förebyggande arbete står inte högst på dagordningen. Kanske har arbetsgivaren kunnat luta sig mot den senaste medarbetarundersökningen. Den som visade ett helt okej genomsnitt men inget om att någon blivit utfryst.
Mest osämja brukar uppstå på idéburna organisationer. Då drivs de anställda av högre värden vilket ger fler konfliktytor. Till exempel har kyrkan en hel del fall av utfrysningar. Dessa brukar lösas med utköp utan att det blir några rubriker. Annat var det med konflikten på Konstfack. Professorn Sara Kristoffersson satte spjärn mot krav på att byta namn på utställningssalen Vita havet. Namnet befäste vithetsnormen, ansåg en grupp studenter. Konflikten hamnade på kultursidorna och för Sara Kristoffersson gick det som för många stridbara på arbetsplatserna. Det framgår av hennes bok Hela havet stormar. Till en början ger kampen extra energi men långsamt bryter den ned. Inte så konstigt. Den som mår dåligt på jobbet mår sällan bra utanför arbetstid. I det här numret har vi intervjuat psykologer som kallas in när arbetsmiljön havererat.
