»Hur ska man tala med barnen om kriget?« Hur många av er har fått den frågan av en journalist, hand upp. Jojo, jag ser ett hav av händer. Så fort något allvarligt sker ringer journalisterna till psykologerna. För hur ska medelklassföräldrarna (alltså de som läser dagstidningar) kunna prata om detta med sina barn? De kommer inte klara det! En psykolog behöver lotsa föräldrarna!
Visst spreds några funderingar på Tiktok vid utbrottet, kommer kriget hit? Barnen kom själva fram till att risken var liten, och började sedan engagera sig i annat på sociala medier, det mesta fullständigt meningslöst.
Jag blev till exempel själv filmad av en kille på Ica häromdagen. »Filma mig, jag ska lägga ut ett videoklipp«, sa han och räckte över sin mobil. Jag filmade honom, samtidigt som han började filma mig med en annan mobil. Så stod vi där och filmade varandra i tio sekunder.
Mina barn hörde av sig nästa dag och berättade att filmen var utlagd på Tiktok. Den hade fått 85 000 visningar. Jag skojar inte. En gubbe med ett paket havregryn i handen. Men vad är det då barn oroas av egentligen? Inte är det kriget i Ukraina, att plågas av detta förfärliga övergrepp är inte åldersadekvat, men många mår ändå skit.
Den senaste julen fick Bris dubbelt så många samtal jämfört med julen före. Hälften av samtalen handlade om självskador. Hur pratar man med barn om självskador? Det är svårt på riktigt. Att behandla är ännu svårare.
I det här numret kan ni läsa om det lilla, men ytterst viktiga, vi hittills vet om fenomenet.
Lennart Kriisa
Chefredaktör
