I Sverige kan vilken psykolog som helst agera som sakkunnig i rätten. Pär Anders Granhag, professor i psykologi, är kritisk och tycker att vissa andra länder sprungit ifrån Sverige: “En del psykologer missuppfattar sin roll”.
Pär Anders Granhag, professor i psykologi och rättspsykologiforskare vid Göteborgs universitet, har lång erfarenhet av sakkunniguppdrag i Sverige och utomlands. Utifrån sina subjektiva upplevelser pekar han på en rad fallgropar som återkommer när psykologer agerar som sakkunniga i domstolar.
– Dels detta med att acceptera uppdrag som sakkunnig utan att ha tillräcklig kompetens. Men också att psykologer tar upp saker i utlåtanden som ligger utanför uppdraget, såsom att uttala sig om klienters trovärdighet och utsagors tillförlitlighet. Att man börjar slira i sitt uppdrag.
Hur ofta psykologer utan tillräcklig kompetens accepterar uppdrag som sakkunniga vet ingen. Sådan forskning saknas. Det gäller även huruvida antalet psykologer i rätten har ökat eller minskat, eller vilka genomslag psykologiska utlåtanden får.
Enligt Pär Anders Granhag händer det att sakkunniga tror att de ska uttala sig i skuldfrågan.
– Då har man verkligen missuppfattat sin roll. I brottmål har jag också flera gånger sett att den sakkunnige tror att den har ett starkare inflytande på utfallet i en rättsprocess än vad som är fallet. Det är bara ett bevis bland andra bevis.
Alla parter i en rättegång kan åberopa all den bevisning som finns att tillgå, det som kallas fri bevisföring. I det ingår ibland sakkunniga. Psykologer kan även kallas som vittnen så länge sekretess inte utgör ett hinder, vittnesplikten gäller alla, och det finns därför en rad rättsliga sammanhang då psykologer kan bli en aktör vid tvistemål och brottmål.
I Sverige kan i stort sett vilken psykolog som helst kallas som sakkunnig och förväntas därigenom vara språkrör för vad psykologisk forskning säger. I det avseendet har vissa andra länder sprungit ifrån Sverige, berättar Pär Anders Granhag.
– I till exempel Nederländerna har man ett system med ackrediterade psykologer som sakkunniga. De får själva ansöka och sedan bedömas och godkännas av en internationell panel. Systemet kallas Netherlands register of court experts, NRGD. Det är ett bra system, man håller koll på att de sakkunniga är uppdaterade med forskningen och att de även kan författa bra utlåtanden, säger Pär Anders Granhag som själv ingår i den internationella panelen.
I Norge finns en rättsmedicinsk kommission som kvalitetsbedömer sakkunnigas yttranden, och även psykologiska, innan de sänds till uppdragsgivaren. Kommissionen för även ett register över sakkunniga.
– Kommissionen är en kontrollinstans både för att yttrandet håller en hög vetenskaplig kvalitet och för att den sakkunnige hållit sig till sitt uppdrag.
I Finland finns sedan ett par år en specialiseringsutbildning på 30 högskolepoäng i rättspsykologi och som det finska psykologförbundet rekommenderar alla, som i sin yrkesroll kan komma att agera som sakkunniga i rätten, ska genomgå. Utbildningen drivs genom ett samarbete mellan en rad finska universitet med Åbo Akademi som koordinerande universitet. Koordinator för utbildningen är rättspsykologen Julia Korkman, adjungerad professor vid Helsingfors universitet och Åbo Akademi.
– I utbildningen är uppdraget som sakkunnig en viktig komponent. Beroende på vilken inriktning man har, till exempel rättspsykiatriska undersökningar, farlighetsbedömningar eller utredningar av misstänkta sexuella övergrepp på barn, så vittnar man främst i sådana frågor. Utbildningen är mycket populär, säger hon.
Det har kommit förfrågningar från Sverige om att öppna utbildningen även för svenska psykologer, berättar Julia Korkman.
– Det har gjort att vi börjat fundera att arrangera en specialiseringskurs i Sverige, i samarbete med svenska kollegor. De svenska och finska rättssystemen är ju i grunden lika varandra.
Liksom Pär Anders Granhag pekar Julia Korkman på riskerna att ta på sig uppdrag som sakkunnig utan att ha rätt kompetens.
– Det är svårare än vad det låter. Du kanske är en auktoritet på området, har lång erfarenhet av yrket och även bedrivit egen forskning men för ganska länge sedan och inte följt med i forskningsutvecklingen. Det är nog ganska lätt att bli lite förblindad av någon sorts stjärnroll, det är mänskligt men kan också vara väldigt skadligt, säger hon.
Kombineras ett muntligt utlåtande som sakkunnig med ett skriftligt kan det skriftliga utlåtandet verifiera att det som framförs verkligen har ett bra vetenskapligt stöd, menar Julia Korkman.
– Det ger en möjlighet att skärskåda det du uppger för rätten. Be en kollega att vara djävulens advokat och kritiskt bedöma det du skrivit. Har man kollegor som vågar ta den rollen så ska man vara mycket tacksam, säger hon.
Även om man anlitats som partssakkunnig kvarstår kravet på objektivitet och vetenskaplighet, och när det brister handlar det som regel om en upplevd press från den part som anlitat psykologen, förklarar Pär Anders Granhag.
– Det måste vara tydligt vilka frågor du ska uttala dig om, men är man ovan är det lätt att även uttala sig om sådant man inte har tillräcklig kompetens för eller som ligger utanför ditt uppdrag. Det har hänt att jag själv som sakkunnig fått frågor om jag kan lägga till annat än det som varit mitt uppdrag. Då måste man stå på sig och säga nej, säger Pär Anders Granhag.
Men att låsa sig vid särskilda kompetenskrav för att vara sakkunnig är svårt, anser både Pär Anders Granhag och Julia Korkman.
– En psykolog som arbetar kliniskt men inte forskar kan ju ändå vittna om till exempel en klients mående, men då måste både rätten och psykologen vara medvetna om att det är en subjektiv och klinisk bedömning, säger Julia Korkman.
– Handlar det om till exempel ett vittnesförhörs tillförlitlighet måste det absolut vara vetenskapligt förankrat och den sakkunnige vetenskapligt tränad.
Pär Anders Granhag pekar på fördelen med att som forskare kunna värdera vetenskapliga källor när ett utlåtande ska skrivas till rätten.
– Ofta blir man tillsänd hela förundersökningen och då måste man fundera över vilken forskning man ska vända sig till. Men samtidigt innebär en doktorsgrad att du förmodligen har hög kompetens i en smal strimma inom psykologin och vissa accepterar uppdrag som ligger utanför sitt kompetensområde.
Eftersom det saknas forskning på området finns det ingen kunskap om vilken kvalitet det är på psykologiska utlåtanden till rätten.
– En doktorsexamen innebär inte att du alltid är lämplig för att skriva ett visst utlåtande. Jag tycker att man åtminstone borde införa någon sorts bedömning av utlåtanden, ungefär som i Norge, säger Pär Anders Granhag.
År 2020 blev Julia Korkman vald till ordförande i European Association of Psychology and Law och hon är även ledamot i Nordic Network of Research in Psychology and Law.
Pär Anders Granhags råd till psykologer som kallas som sakkunniga
- Formulera själv de frågeställningar du har kompetens att uttala dig om.
- Svara inte på frågor under förhöret som ligger utanför ditt skrivna yttrande.
- Låt dig inte styras av den part som anlitat dig även om dina slutsatser inte talar till den partens fördel.
Julia Korkmans råd till psykologer som kallas som sakkunniga
- Se till att få tillgång till allt relevant material och var tydlig med vilket material du eventuellt inte haft tillgång till.
- Utgå ifrån ett hypotes-testande arbetssätt då du analyserar materialet.
- Var tydlig med vad det är du faktiskt ska bedöma.
- Be en kollega vara djävulens advokat och läsa ditt utlåtande med kritiska ögon.
- Se det skrivna utlåtandet som en möjlighet att verifiera att innehållet har ett bra vetenskapligt stöd.
FAKTA
Olika typer av sakkunniga
Det finns två typer av sakkunniga: domstolssakkunniga, som får sitt uppdrag av domstolen och är rättens biträde, samt partssakkunniga som anlitas av den ena parten i målet. Kraven på objektivitet och ojävighet är enligt rättegångsbalken högre på domsstolssakkunniga än på partssakkunniga.
I litteraturen rekommenderas att en terapeut inte bör ta på sig ett rättsligt utredningsuppdrag gällande sina patienter, eftersom terapeuten i sådana sammanhang kan betraktas som jävig. En terapeut kan däremot bli kallad som vittne.
Skillnaden mellan ett vittne och en sakkunnig är att vittnet ska redogöra för sina iakttagelser som kan ha betydelse ur bevissynpunkt medan en sakkunnig kallas in på grund av sina specialkunskaper.
Källa: Handbok i rättspsykologi, 2021.
Läs även:
“Allt du säger kan användas i egna syften”
Kritik mot bristande stöd leder till översyn
