Rekordmånga har samlats för att delta i kompetensdagarna för psykologer i skola och förskola. Efter förra årets inställda konferens har arrangörsgruppen satt samman ett välfyllt program med europeiska höjdare och namnkunniga från Sverige.
Text: Maria Jernberg
Sjuttio psykologer finns på plats i Malmö, resten av de 600 deltagarna följer scenen från sina skärmar. Petri Partanen inviger bland raden av föreläsare. Inom fältet har han bidragit med forskning och litteratur om att utveckla elevhälsa och dynamisk utredning. I dag riktar han ljuset mot åtgärdande arbete efter ett decennium där främjande och förebyggande varit orden på allas läppar.
– Vi får inte tappa bort det åtgärdande och det är vi på väg att göra.
Han menar att psykologers kunskap behövs i utredningar om särskilt stöd och upprättande av åtgärdsprogram – för att motverka bristande analys, standardlösningar och bidra till ett helhetsperspektiv.
Noëlle Pameijer har rest från Nederländerna för att berätta om sin utredningsmetodik ”Assessment for intervention”. Hon beskriver hur psykologen i nära samarbete med lärare, föräldrar och elev sätter upp mål och formulerar frågor för utredningen. Tillsammans utforskar de och undersöker för att kunna besvara frågorna. Metoderna som används kan variera.
– Jag var på besök i en av våra skolor och mötte en pojke som gick omkring med block och penna. Jag frågade
vad han gjorde. ”Psykologen har sagt åt mig att undersöka vad jag gör när barnen retar mig. Jag har upptäckt att om jag går därifrån så slutar de, men om jag går därifrån men fortsätter tittar på dem, så fortsätter de retas ändå”. Noëlle Pameijer återger situationen för att illustrera hur eleven blir en ”co-investigator”.
”Lär av gängen!”, uppmanar Gunilla Guvå. Sedan 80-talet har hon varit verksam inom skola och förskola. Hon föreslår att skolan har ett och annat att lära av gängen.
– I gängen blir ungarna sedda, de får lite pengar så de kan gå och köpa något varmt att äta och så får de en viktig roll.
Apropå sin långa tid i branschen har hon följande anekdot:
– En psykolog i Huddinge var på väg till min kurs och mötte en kollega som undrade vart hon skulle. Hon berättade att hon skulle åka till min kurs, kollegan sa då ”men är inte hon död?” Gunilla Guvå skrattar.
Jonas Olsson, psykolog och tidigare fackligt aktiv, ritar i sin föreläsning upp fältet pedagogisk psykologi, och utvecklingen mot att bli ett eget kunskapsområde. Han menar att detta perspektiv är mest kongruent med skolpsykologens uppdrag.
– Vi behöver hitta ett annat språk, som inte bär med sig sjukvårdens termer av normalt och avvikande eller friskt och sjukt, och som närmar sig det vardagliga och specifika som de kategoriska begreppen lätt skymmer sikten från, menar han.
Efter föreläsningarna samtalar moderatorn Malin Öhman en stund med talaren. Hon har gjort en spaning om att det fått högre status att vara skolpsykolog, och delar den med Jonas Olsson.
– När jag utbildade mig sa ju till och med lärarna att det här med skolpsykolog kanske eventuellt är något man kan börja med. Nu tycker jag mig märka en stor skillnad, kan det handla om att den pedagogiska psykologin växer fram som ett eget område och blir starkare? Sedan tillägger hon:
– Eller är det bara att det är den sista utposten från pinnar?
Mats Alvesson avslutar dagarna genom att prata om funktionell dumhet. Han är i grunden psykolog men numera organisationsforskare.
– I fördumningssamhället (För Mats Alvesson är tveksam till om vi lever i ett kunskapssamhälle.) gör alla sitt rätt, men ingen har tänkt utanför boxen – vad bidrar det här i slutändan till, det jag håller på med?
Han beskriver hur vi är fasta i att följa lagar, policys och handlingsplaner. Att den funktionella dumheten handlar om att lyda, anpassa sig och vara smidig, men att det går ut över den verkliga praktiken och resultatet.
– Jag tror fler behöver börja säga ”det här kan jag och jag gör det. Det här är en impopulär åsikt, men jag håller fast vid det och gör det ändå.”
Nästa års kompetensdagar arrangeras i Borås.
