Den medicinska personalen ökar inom barn- och ungdomspsykiatrin i landet medan antalet psykologer minskar. I Region Stockholm med nästan tjugo procent visar Psykologtidningens granskning.
– Vi måste gå mot att bli mer medicinska, säger Göran Rydén verksamhetschef på Bup Stockholm.
Text: Maria Jernberg
Sveriges kommuner och regioner tar årligen in statistik från samtliga barn- och ungdomspsykiatriska mottagningar. De senaste siffrorna visar att läkare ST-läkare och sjuksköterskor ökat med cirka tjugo procent sedan 2016. Psykologerna har däremot blivit två procent färre. En förändring som inte är jämnt fördelad över landet. I Region Stockholm finns ett av de större bortfallen.
– Personalsammansättningen i sjukvården är levande materia. Det är en dynamisk anpassning till ändrade krav och behov, säger Göran Rydén.
Att reducera antalet psykologer inom Bup Stockholm har inte varit planlagt.
– Bemanning och dimensionering sköts på en lågt delegerad nivå. Behoven på den specifika mottagningen styr – när en psykolog slutar kan den ersättas med en annan yrkeskategori.
Han bedömer att psykologer försvunnit över hela linjen ingen specifik mottagning sticker ut.
Psykologen Ingrid Molitor arbetar på Bup Ektorp i Stockholm och är förtroendevald för Saco. Hon tycker minskningen är anmärkningsvärd
– Behoven är stora. Arbetsbördan har inte minskat.
Hon kan inte se psykologer som annat än en central grupp på Bup.
– Vi gör en stor del i utredningarna kan diagnostik och utför psykologisk behandling – vi behöver snarare tillskott.
Enligt Göran Rydén är utbyggnaden av första linjens psykiatri och allvarligare problematik hos patienterna möjliga orsaker till minskningen.
– Andra behandlande insatser och omhändertaganden får större utrymme i barnpsykiatrin. Det blir mer läkemedelsbehandling och omvårdnad. Sjuksköterskor och arbetsterapeuter är nog de två yrkesgrupper som ökar mest, säger han.
Jämtland Härjedalen är en av de regioner där psykologerna blivit fler. Fyrtiosju procent på fem år.
– Vi har dubbelt så många patienter i dag som för tio år sedan så det är en förklaring men psykologerna har också blivit en större andel av personalgruppen, säger verksamhetschefen Mikael Lec-Alsén.
Han tror att det är förändringspotentialen hos de unga och deras familjer som många tycker om med
barnpsykiatri. Sedan psykologprogrammet startade på Mittuniversitetet har tillgången på psykologer varit
god.
– Vi har inga problem att fylla våra vakanser, säger han.
I Region Stockholm har Bup svårt att behålla personal inom öppenvården.
– Här på mottagningen har två tredjedelar sagt upp sig på drygt två år och det är inte lätt att locka nya. Mycket chefstid går åt till att sitta i rekryteringsprocesser, säger Ingrid Molitor.
Hon menar att det under rådande omständigheter är svårt att bedriva evidensbaserad vård på Bup. Tiden saknas.
– Patienter får ofta mer insatser på första linjen än här. Där kanske du får träffa en behandlare en gång i veckan det är mycket ovanligt hos oss.
Sedan en tid ska det kliniska arbetet i regionen utgå från processkartor. Kartorna föreskriver vilka insatser som ska ges till vilken diagnos – ett arbetssätt Göran Rydén tagit med sig från vuxenpsykiatrin.
– Vår ambition är att tydliggöra yrkesroller och uppdrag. Det har funnits kritik mot att psykologer förväntas göra allt möjligt. Då finns risk att bli satt på uppgifter man saknar utbildning för. Det blir stressande, säger Göran Rydén.
Ingrid Molitor tycker att processkartorna kan fungera som en kunskapsbank men i övrigt befinner de sig långt från barnens verklighet och komplexiteten i ärendena inom öppenvården. Hon förespråkar ett familjeperspektiv och funktionstänkande istället för ett strikt anammande av DSM-ordningen.
– Flertalet av våra patienter har autism, adhd eller trauma i botten många lever i sköra familjer. Behandlingen måste anpassas efter det.
I processkartorna ingår psykologer tillsammans med andra professioner i gruppen »tränade« medan läkare och sjuksköterskor är indelade var för sig. Läkarna ska överpröva psykologernas vårdplaner.
– Efter vad jag hör så är ingen oavsett profession tilltalad av den medicinska överordning som det medför.
Göran Rydén säger att psykologerna fortfarande är en viktig grupp men att Bup är en medicinsk specialitet.
– Om man jämför med nästan all verksamhet inom hälso- och sjukvård så utgör psykologerna en stor del av personalstyrkan. Marginalen till att hamna i ett läge där den psykologiska kompetensen försvinner – den är ju enorm.
Ledare: Bup behöver byta kurs
