Jaime Aleite, förhandlingschef på Psykologförbundet, lämnar sin stol för att bli förhandlare på Akavia.
-Jag gillar nog det operativa mer än ledarskapet, säger han.
Under de senaste 3,5 åren har Jaime Aleite varit förhandlingschef på Psykologförbudet. I början på augusti gör han sin sista arbetsdag för att därefter börja på Akavia.
Akavia, vad är det för konstigt namn på ett fackförbund?
-Förkortningen står för den akademiska vägen framåt. Medlemmarna är bland annat ekonomer, jurister och samhällsvetare.
Vad är det som lockar där?
-Det blir intressant med många olika yrkesgrupper. Jag kommer dessutom att jobba mer med lönebildning, det området gillar jag verkligen. Och så att jag blir förhandlare igen, som jag varit tidigare.
Gillade du inte att vara chef?
-Jodå, men det har jag ju varit nu, och jag har haft otroligt proffsiga medarbetare. Nu var det dags att gå vidare.
Du har tidigare jobbat på Ledarna, SSR och Civilekonomernas förbund. Vad är speciellt med psykologerna, alltså de som hör av sig till förbundet?
-Att de har så många frågor om professionen, till exempel när sekretessen kan brytas, journalföring och att vittna i domstol. Man kan tycka att arbetsgivarna borde bidra med den kunskapen. På de andra förbunden var det mer ren arbetsrätt, professionsfrågor var ovanliga.
Hur är psykologerna som hamnat i knipa på arbetsplatsen?
-De är väldigt förstående och sansade. Ibland har jag tyckt att de är för förstående, att de vill vara så lojala med arbetsgivarna och framförallt patienterna. Då har vi fått göra tydligt att det faktiskt handlar om deras anställning, att de inte behöver sätta alla andra i första rummet.
Vad är du mest nöjd med under din tid på Psykologförbundet?
-Utvecklingen av de fackliga utbildningarna. Nu har vi en mycket vassare utbildning för löneförhandlare, det behövdes verkligen.
Och vad släpar efter?
–Att psykologerna saknar egna föreningar på många arbetsplatser.
Hur tror du att det kommer det att gå för psykologkåren framöver?
-Det våras för psykologerna! I alla förhandlingar har motparten nästan som ett mantra framfört att psykologer är eftertraktade och uppskattade. I många löneöversyner har man framfört att psykologer är prioriterade och löneutvecklingen har varit något högre än för många andra professioner. Lägg till att allt fler specialisttjänster inrättas likaså PLA-tjänster. Det gör att jag ser att det går åt rätt håll i alla fall. Sen kan man alltid ha synpunkter på takten.
