Kvinnlig vårdpersonal som arbetar direkt med covidpatienter riskerar att drabbas hårdast av pandemins psykologiska effekter. Det framgår av de studier som nu har börjat publiceras men som i övrigt ger en ganska splittrad bild av pandemins effekter.
Allt fler vittnar om hur pandemin slår mot den psykiska hälsan. Bris talar om ökad ångest och nedstämdhet hos barn, Mind om känslor av hopplöshet bland äldre och en kraftig ökning av antalet samtal till självmordslinjen. Och nu börjar många vittnesmål få stöd i publicerad forskning. Men bilden är inte entydig.
– Det är inte alls säkert att vi får se en epidemi av psykisk ohälsa efter pandemin, men det finns ändå anledning att överväga proaktiva insatser riktade till de mest drabbade, säger psykologen Filip Arnberg som är chef för Kunskapscentrum för katastrofpsykiatri i Uppsala.
Även om pandemin inte definitionsmässigt betecknas som är en »katastrof« så har Kunskapscentrum för katastrofpsykiatri under året varit en viktig kunskapsresurs för regioner och krisstödssamordnare runt om i landet. Centrumet följer löpande nya forskningsrön och bedriver även själva studier kopplade till pandemin.
– Vissa av de studier vi har sett pekar på att pandemin haft en mycket stor psykisk påverkan på många olika grupper i samhället, andra hittar inte någon väsentlig påverkan. Läget just nu är lite tudelat, säger Filip Arnberg.
Ännu finns det relativt få studier av svenska förhållanden som publicerats, och de som finns täcker som regel några få utvalda veckor under pandemins första halvår. En sådan kommer från psykologiforskare vid Uppsala universitet, med deltagare som bland annat rekryterats via sociala medier. En stor andel uppvisade signifikanta nivåer av depression ångest och sömnproblem. Resultaten överensstämmer med både publicerade metaanalyser och studier i länder med ofta betydligt tuffare restriktioner än i Sverige, såsom Italien och Kina.
Den största svenska covidstudien heter Omtanke2020 och leds av forskare vid Karolinska institutet. Studien ingår i ett internationellt samarbete med över 200 000 deltagare. Analyserna är inne i en tidig fas och inga resultat har ännu publicerats, berättar projektledaren Anna Kähler på Institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik.
– Hittills har vi rekryterat 24 000 personer i Sverige från 18 till 94 års ålder. Syftet är att kunna följa dessa under många år framöver, säger hon.
De flesta pågående och avslutade covidstudier använder självskattningsverktyg för att avgöra nivåer för till exempel depression och ångest, bland annat Patient Health Questionnaire 9 (PHQ-9). Rekryteringarna görs ofta via sociala medier vilket innebär en risk för selektionseffekter. Det kan vara så att personer som mår sämre än andra, personer med tidigare psykisk ohälsa eller som själva eller har anhöriga som har haft covid-19, är mer benägna att gå med i en studie. Även KI-studien Omtanke2020 använder bland annat PHQ-9, men har kombinerat rekryteringen via sociala medier med att kontakta och rekrytera deltagare från tidigare forskningsstudier: Svenska Tvillingregistret projektet LifeGen samt bröstcancerstudien Karma.
– Vi ser att det bland dem som främst rekryterats via sociala medier finns fler personer som uppvisar måttliga till allvarliga depressiva symtom jämfört med de som varit deltagande i tidigare studier. Det gäller även när vi tar hänsyn till ålder och kön, säger Anna Kähler.
I gruppen som rekryterats via sociala medier är även andelen deltagare som uppger högre nivåer av stress och oro större, och fler som uppger att de tidigare har diagnosticerats med psykisk sjukdom.
I samarbete med Omtanke2020 görs liknande studier i fyra andra länder och strax innan jul presenterade den isländska studien delar av sina resultat. »Det finns ännu inga starka tecken på att pandemin skulle ha haft någon omfattande påverkan på den psykiska hälsan hos islänningar, såsom fallet har varit i länder med mer okontrollerad samhällssmitta«, uppger professor Unnur Anna Valdimarsdóttir, ansvarig för den isländska studien, i ett pressmeddelande. Men de som varit allvarligt sjuka i covid-19 löper efter tillfrisknandet en ökad risk för symtom på depression och posttraumatiska stressreaktioner, visar de isländska resultaten. Även personer som tvingats vara i karantän eller har anhöriga med covid-19 riskerar negativa effekter på den psykiska hälsan.
Även Kunskapscentrum för katastrofpsykiatri bedriver en covidstudie i ett internationellt samarbete: Adjust-studien. Nio europeiska länder ingår, men ännu har bara information som specifikt ingår i den svenska studien presenterats, berättar Filip Arnberg.
– Genom 600 deltagares dagboksanteckningar har vi analyserat vad som på ett psykologiskt plan upplevs som mest hjälpsamt under pandemin. Det som är väldigt tydligt och som nästan alla lyfter fram är de sociala kontakterna, vänner och familj, att få umgås. Men resultaten är ännu inte publicerade, säger han.
En grupp som löper en särskilt hög risk för att drabbas av psykisk ohälsa under pandemin är sjukvårdspersonal. En metaanalys utförd av kinesiska forskare och som inkluderar 62 studier från 17 länder med totalt drygt 162 000 deltagare, pekar på en kraftigt förhöjd risk för bland annat ångest och depression bland personal som arbetar med covidpatienter. Kvinnor drabbas enligt den genomgången oftare än män.
Den bilden bekräftas av psykologen Charlotte Therup Svedenlöf, chef för Kris- och katastrofpsykologi Region Stockholm. Det handlar inte bara om psykiska symtom som depression och ångest, även fysisk smärta huvudvärk etcetera är vanligt.
– Hälso- och sjukvårdspersonal är förvisso mer rustade än befolkningen i övrigt, med skyddsutrustning, stor kunskap och stöd från arbetsgruppen. Men en svår situation som saknar slutdatum, med mycket moralisk stress till följd av den höga dödligheten i covid-19, är tufft att hantera psykiskt, säger Charlotte Therup Svedenlöf.
Att covid-19 åter tog fart i en andra våg under hösten har lett till ytterligare svårigheter. Många är mycket trötta och även om man vet hur man ska ta hand om sig själv, som till exempel fysisk aktivitet, så orkar man ofta inte med det, förklarar Charlotte Therup Svedenlöf.
– Det leder till en ökning av stressreaktioner, utmattningsreaktioner, depressiva symtom och sömnproblem. Vi kommer att se fler som drabbas av posttraumatiska stressreaktioner i efterförloppet av pandemin och förmodligen även fall av ptsd bland vårdpersonal, säger hon.
Den befarade ökningen av suicid och suicidförsök i spåren av en ökad psykisk ohälsa under pandemin har ännu inte bekräftats i några studier. Tvärtom finns det tecken på en minskning, åtminstone under pandemins första halvår. Men bilden är spretig, i till exempel Japan minskade antalet självmord med 20 procent tidigt i pandemin för att i augusti öka med närmare 8 procent.
I en svensk studie, där forskarna jämfört suicidtalen efter stora influensapandemier från 1910 till 1978 samt under första halvåret 2020, hittades inget samband mellan pandemier och fler fall av suicid. Det första halvåret 2020 hade snarare något lägre tal än under det första halvåret 2019.
Att suicidförsöken inte ökat under det första halvåret 2020 bekräftas av Socialstyrelsen som granskat rapporteringen till nationella register. Samtidigt rapporterade SOS Alarm strax innan årsskiftet att man tagit emot fler samtal som bedömdes handla om suicid under året jämfört med 2019.
Socialstyrelsens granskning visar att inte heller antalet nya fall av depressioner eller ångestsyndrom har ökat. Det gäller även bland äldre över 70 år. Tvärtom har antalet gått ned. En tänkbar förklaring till minskningen av nya registrerade fall av depression och ångestsyndrom är att många, särskilt äldre personer, undvikit att besöka hälso- och sjukvården på grund av smittorisken. Tidigare kriser vittnar dessutom om fördröjda hälsoeffekter.
– När vi talar om effekter på den psykiska hälsan efter kriser handlar det om längre tidshorisonter än vid fysiska hälsoeffekter och det är ännu för tidigt att dra några slutsatser, säger Filip Arnberg och fortsätter:
– Även om vi inte har passerat tröskeln för att beteckna det som en katastrof så innebär pandemin utan tvekan en genomgripande samhällskris.
Bättre situation än befarat
Kommunernas rapportering visar att den psykiska ohälsan har ökat under pandemiåret men inte så kraftigt som det befarades i våras. Det framgår av den samlade lägesbild som länsstyrelserna tagit fram med anledning av covid-19. Regeringsuppdraget slutredovisades den 28 oktober och rapporterar bland annat:
- Fler än hälften av länsstyrelserna rapporterar normalnivåer av anmälningar om våld i nära relationer. Fyra länsstyrelser uppger att några kommuner rapporterar fler fall av våldsutsatthet och hedersrelaterat våld (1).
- Vissa kommuner rapporterar en kraftigt ökad psykisk ohälsa bland äldre, andra att den förvisso var hög under pandemins första tid men att den åter minskat. De mest utsatta grupperna drabbades i större utsträckning av ökad psykisk ohälsa tidigt i pandemin medan fler grupper drabbades senare i pandemin.
- Flera kommuner rapporterar om ökad psykisk ohälsa kopplat till distansundervisning bland gymnasieelever. Skolelever som innan pandemin hade en hög skolfrånvaro upplevs ha en ännu högre frånvaro under pandemin.
- Pandemin har lett till förbättrade rutiner och en större samverkan mellan bland annat skola och socialtjänst.
(1): Siffror från Brottsförebyggande rådet (Brå) visar en ökning av anmälda misshandelsfall av bekant gärningsperson under 2020 jämfört med tidigare år. Även Kvinnofridslinjen rapporterar fler samtal under 2020.
Läs även:
Etikprövningsmyndigheten: “En situation som saknar motstycke”
Folkhälsomyndigheten: “Ingen stor förändring av den psykiska hälsan”
