Replik. Med förvåning läser jag repliken Finns utrymme för metoder utan formell evidens, skriven av lågaffektiva psykologer genom legitimerade psykologer, skriver psykologen Olle Wadström.
De hävdar att det inte finns evidens för något sätt eller en metod att ta sig an exempelvis aggressivt beteende, trotssyndrom och liknande. Detta är ett osant påstående. Jag hänvisar till 52 årsvolymer av Journal of Applied Behavior Analysis (JABA). I varje årgång av denna journal finns rader av studier där man använt tillämpad beteendeanalys för att individanpassa bemötande av alla tänkbara beteendeproblem. Det ligger i sakens natur att studierna är fallstudier (single case design) och studier på små sampel, men de uppfyller kriterierna för god forskning med mätningar och signifikansprövning, annars skulle de inte antas för publicering.
Jag erinrar mig ett annat exempel på studier av bemötande av aggressivt beteende. Bandura och Walters (1963) visar i en studie att underlåtenhet hos en närvarande auktoritetsperson att tydligt markera sin icke-acceptans av pågående aggressivitet ökar intensiteten i beteendet, jämfört med om ingen auktoritetsperson alls finns närvarande.
De lågaffektiva psykologerna har rätt då de påstår att det inte finns en metod att behandla aggressivt eller våldsamt beteende, men det finns ett förhållningssätt med en bas av evidensbaserade principer, att tillämpa. Det är att göra beteendeanalys och utifrån denna välja hur man ska agera för att inte vidmakthålla eller riskera att öka på problemen på sikt. De åtgärder som den tillämpade beteendeanalysen utmynnar i ser olika ut i varje enskilt fall, men valda åtgärder är alltid baserade på inlärningspsykologiska principer. Få företeelser inom psykologin är så beforskade och har så mycket evidens som just inlärningspsykologiska principer.
De lågaffektiva psykologerna nämner inte den tillämpade beteendeanalysen som ett alternativ i sin replik. Tillämpad beteendeanalys torde inte vara okänd för dem? Jag ser inte lågaffektivt bemötande som en behandlingsmetod utan som en hanteringsteknik. Ett sätt vars främsta uppgift är att undvika konflikt i stunden, vilket psykologerna själva framhåller i sin replik »metoderna är effektiva i stunden«. Men de kan förvärra problemen på sikt. Har man inte klart för sig vilken funktion det problematiska beteendet har för beteendeägaren i stunden, då kan det lågaffektiva bemötandet förstärka problembeteendet i kommande situationer. Jag förstår om personal, lärare och föräldrar tacksamt anammar hanteringstekniken lågaffektivt bemötande. Den har en tilltalande bärande princip, är förhållandevis enkel att ta till sig och lockande då den minskar sannolikheten för konflikter i stunden. De eventuella negativa konsekvenser tekniken riskerar att få på sikt i vissa fall, inser inte den som är obevandrad i inlärningspsykologi och tillämpad beteendeanalys.
Olle Wadström Psykolog, specialist inom klinisk psykologi, auktoriserad KBT-handledare.
