Vad är symtomlindring respektive behandling och vem bedömer vad som är allvarlig sjukdom? Utredning om komplementära och alternativa metoder väcker frågor om svåra gränsdragningar, visar remissvaren.
Remisstiden för den så kallade KAM-utredningen, Slutbetänkandet Komplementär och alternativ medicin och vård – ny lagstiftning (SOU 2019:28) gick ut den 31 oktober. Omkring 70 remissvar kom in.
Psykologförbundet har i sitt svar ställt sig bakom förslaget att en ny lag på området även bör innefatta psykisk sjukdom, inte som tidigare bara somatisk sjukdom, och att ingen utanför hälso- och sjukvården ska få behandla allvarlig sjukdom. Däremot reagerar förbundet mot den lista med exempel på allvarliga sjukdomar som utredningen presenterar, och som tagits fram av Socialstyrelsen. I den finns till exempel inte depression med. Psykologförbundet skriver att det är angeläget att utredningens förteckning inte uppfattas som heltäckande.
I stort sett alla psykiatriska diagnoser är symtomdiagnoser och därför måste gränsdragningen mellan behandling och symtomlindring bli tydlig, skriver Psykologförbundet. Annars kommer i princip all psykologisk behandling som Socialstyrelsen rekommenderar inte att omfattas av förbudsregeln och den blir då verkningslös. Vad som utgör psykologisk behandling måste bli tydligt i lagen. Psykologförbundet ställer sig även förslaget om en höjd åldersgräns från 8 till 15 år vid utredning och behandling av barn oavsett hur allvarlig sjukdomen är, men skriver att det även på den punkten måste blir tydligt vad som är symtomlindring.
Även Läkarförbundet ställer sig positivt till en höjd åldersgräns från 8 till 15 år för utredning och behandling av barn utförd av annan än hälso- och sjukvårdspersonal. Gränsdragningsproblemen för vad som ska anses vara allvarlig sjukdom är något som också Läkarförbundet tar upp, men att denna generella skrivning ändå är rimlig. Däremot riktar Läkarförbundet kritik mot utredningens förslag om att symtomlindring ska vara tillåten även i fall då utredning och behandling är förbjuden. Förslaget kommer att orsaka svåra tillämpningsproblem, skriver förbundet, eftersom gränsen mellan vad som är symtomlindring och behandling av själva sjukdomen sällan är glasklar. Och för personer utanför hälso- och sjukvården är det förmodligen ännu svårare att dra sådana gränser.
Både Psykologförbundet och Läkarförbundet nämner i sina remissvar ett behov av en översyn av regelverket kring skyddade yrkestitlar, vilket även uttrycks i själva utredningen trots att titelskyddet inte ingick i utredningsuppdraget.
Akademikerförbundet SSR och förbundets psykoterapeutförening ställer sig bakom förslaget om ökad åldersgräns från 8 till 15 år, och att bara hälso- och sjukvårdspersonal ska få behandla allvarlig sjukdom. Vad som är ”symtomlindrande åtgärder” och ”symtomlindrande behandling” bör definieras i lag. Man ställer sig också positiv till en översyn av yrkestitlar.
Nationell samverkan för psykisk hälsa (NSPH), ett nätverk med 13 medlemsorganisationer, skriver att utredningens överväganden rörande vård av personer med psykisk ohälsa är otillräckliga. Innan en ny lagstiftning kan tillstyrkas behöver utredningen kompletteras ytterligare. NSPH ställer sig dock bakom flera av utredningens förslag, så som det om höjd åldersgräns för att utreda och behandla barn, men efterfrågar skarpare förslag för att få avsedd effekt. Det största kritiken gäller utredningens brist på en bild av vad den psykiatriska vården innehåller och hur den fungerar, vilka komplementära metoder används inom psykiatrin, vad är symtomlindrande respektive botande behandling, etc.
Socialstyrelsen ställer sig också positivt till förslaget om höjd åldersgräns från 8 till 15 år, och att åtgärder som syftar till att uteslutande förbygga sjukdom eller symtomlindra inte ska omfattas av det förbudet. Socialstyrelsen efterfrågar i sitt remissvar ett förtydligande i lagen och förarbetena vad som är en allvarlig sjukdom, och att utredningens egen definition – att sjukdomen normalt är livshotande eller normalt medför en mycket omfattande funktionsnedsättning – tydligare framgår i lagen.
Statens beredning för medicinsk och social utvärdering, SBU, är tveksam till utredningens definition av allvarlig sjukdom, och det ansvar som då riskerar att läggas på patienten och utövaren av komplementär och alternativ vård för att bedöma det. Här kan det uppkomma tveksamheter, skriver SBU. Det riktas också kritik mot förslaget om att tillåta symtomlindrande behandling vid allvarlig sjukdom samt för barn. SBU skriver att behandling av många allvarliga sjukdomar kan betraktas vara symtomatisk och inte botande, exempelvis vid allvarlig psykisk sjukdom. Dessutom uttrycker SBU tveksamheter mot utredningens förslag om symtomatisk behandling av barn yngre än 15 år.
Läs samtliga remissvar på Socialdepartementets hemsida.
Läs även Statlig utredning: Låt homeopater symtomlindra barn med autism i Psykologtidningen.
