ALMEDALEN. Psykologen Paula Richter vill täppa till glappet mellan klimatnödäget och de politiska besluten.
Hon och fem andra psykologer är därför på gång med en handbok om klimatpsykologi.
– Det finns en större acceptans för obekväma beslut än vad många tror, säger hon.
Seminariet ”Vad kan psykologin göra för klimatet” drog överlägset flest åhörare av Psykologförbundets seminarier i Almedalen. Först upp på scen var Paula Richter, som representerade nätverket ”Psykologi för hållbar utveckling”.
-Vi vet har hur illa det är i dag, vad som behöver göras och vi ser att det inte görs. Att täppa till det glappet handlar om psykologi. Vad är det som hindrar och hur tar vi bort dessa hinder? inledde hon.
I höst drar hon därför igång arbetet med en klimatpsykologihandbok. Både det amerikanska och australiska psykologförbundet har redan gett ut liknande handböcker.
Paula Richter gav smakprov på den psykologiska kunskapen som ska ingjuta mod i politikerna.
-En del forskare, som inte kan psykologi, hävdar att vi inte ska säga hur illa det är ställt, för då passiviseras människor, men jag har inte sett någon sådan forskning, däremot finns forskning som visar att vi aktiveras av nödlägen, säger Paula Richter.
Därför uppmanar hon makthavarna att tala klarspråk om läget och berätta hur illa det är ställt.
– Först när vi ser ett problem kan vi agera, och en grupp kan få flow, en extra skjuts, om man förstår att man står inför en existentiell kris, det är då vi börjar samarbeta, säger Paula Richter.
För att avstå från dagens bekvämligheter behöver medborgarna få visioner, en tydligare bild av det hållbara samhället. Visionen gör att vi accepterar obekväma beslut, menar Paula Richter.
– Konsumtion och status är inte heller våra basala behov, utan gemenskap och att göra nytta för varandra, säger hon.
Paula Richter menar också att det finns socialpsykologisk forskning som visar hur grupper kan ändra beteenden och attityder.
Centerpartisten Carola Gunnarsson, 1:e vice ordförande i SKL, höll med men upplevde samtidigt ett starkt motstånd från delar av allmänheten. I Almedalen hade hon presenterat en ny rapport från SKL som visar hur tre utvalda kommuner, Malmö, Norrköping och Vemdalen, kommer att påverkas till sekelskiftet om inget görs.
Vemdalen kommer till exempel att bara ha snö under tre och en halv månad per år, jämfört med nuvarande sex månader per år.
Efter rapporten har hon mötts av tvivel och ifrågasättanden på Facebook och i e-posten.
– Jag tror det är en mekanism hos människan att ta avstånd från det som verkar skrämmande, säger Carola Gunnarsson.
Paula Richter instämde och tillade att förnekandet stärks av att politikerna inte fattar de beslut som krävs.
Maria Ojala, doktor i psykologi, varnade för symbolhandlingar.
– Se på Kanada som utlyser klimatnödläge och samtidigt satsar pengar på oljeplattformar, sa hon.
En ung kille i publiken undrade hur man ska agera när en kompis ska flyga iväg på semester.
”Ska jag skamma, idiotförklara eller något annat?” undrade han.
– Var en god förebild och låt andra välja sina egna vägar, uppmanade Paula Richter, som själv valt att segla till Gotland.
Maria Ojala gav rådet att visa att personen förmodligen gör andra saker som är miljövänliga och att uppmuntra dessa beteenden. Då skapas en miljövänlig identitet och den identiteten vill man leva upp till.
Maria Ojala tillade att även skuldbeläggande kan ge effekt.
– Vi är sociala varelser som vill leva rättfärdiga liv och passa in, då kan även skuld funka. Vi gör alla gör saker som inte är så bra och vi vill blir bättre. Skamkänslor leder däremot bara till att vi drar oss undan.
Ulrika Sharifi, 1:e vice ordförande i Psykologförbundet, instämde och uttryckte tacksamhet över engagemanget för klimatet inom psykologkåren. Sveriges Psykologförbund har åtagit sig utgivningen av en handbok om klimatpsykologi.
