DEBATT. Risken är påtaglig att otillräcklig kvalitet i en slarvigt ihopsatt nattisverksamhet äventyrar barnens hälsa, skriver skolpsykologen Magnus Hjorth.
I takt med att arbetslivet förändras i riktning mot alltmer tillgänglighet och tidsmässig flexibilitet, efterfrågas en motsvarande utveckling av samhällets servicefunktioner, däribland barnomsorg och förskola. I Sverige, liksom i många andra länder, har kommunerna på senare år i raskt tilltagande omfattning börjat erbjuda barnomsorg på obekväm arbetstid – sena kvällar, nätter och helger – allmänt benämnt ”nattis”.
I skollagen (25 kap. 5§) finns ett strävansmål formulerat, och i en rapport från Skolinspektionen framkommer att 70% av Sveriges kommuner tillhandahåller omsorg på obekväm arbetstid, för gruppen barn i ålder 1-6 år. Fackförbundet Kommunal fastslår i en rapport att utbyggnaden är samhällsekonomiskt lönsam och således eftersträvansvärd. Såväl arbetsgivare som arbetstagare drar nytta av utvecklingen, och det finns dessutom en angelägen poäng med att underlätta försörjningsmöjligheter för t.ex. ensamstående föräldrar med sparsamt socialt nätverk. Hur utvecklingen å andra sidan påverkar berörda barns hälsa är en fråga som ibland ställs, men som hittills inte haft någon större tyngd i sammanhanget – barnperspektivet lyser med sin frånvaro i både Skolinspektionens och Kommunals rapporter.
En förskjutning av tyngdpunkten vore klädsam, inte minst då FN´s barnkonvention år 2020 kommer att inkorporeras i svensk lagstiftning. Man kan då notera konventionens tredje artikel, som anger att det i alla åtgärder som rör barn i första hand ska beaktas vad som bedöms vara barnets bästa, samt att barnets bästa måste avgöras i varje enskilt fall och hänsyn ska tas till barnets egen åsikt och erfarenhet. Kommunerna står i.o.m. detta inför en gedigen arbetsinsats då de behöver värdera verksamheterna ur ett barnrättsperspektiv och säkerställa att dessa inte påverkar barnen negativt. Ett stödjande initiativ i processen kommer från barnombudsmannen, som tagit fram en ”barnkonsekvensanalys”, som kan användas för att syna t.ex. ”nattis”, eller barnomsorg på obekväm arbetstid.
Psykologiskt perspektiv i konsekvensanalys
I den kommun jag arbetar som psykolog i skola/förskola har en sådan belysning av barnomsorg på obekväm arbetstid initierats, och utifrån min profession har jag fått representera och tillföra ett utvecklingspsykologiskt perspektiv. I samband med detta granskades forskning om hur barns hälsa och utveckling påverkas av att vistas i barnomsorg på obekväm arbetstid – m.a.o. sena kvällar, nätter och helger.
Ett särskilt intressant perspektiv var barns anknytning, eftersom trygg anknytning tycks vara en viktig friskfaktor i barns liv – en mängd studier (här ett axplock) har visat att trygg anknytning kan associeras med, eller understödjer utvecklandet av bl.a. kognitiv och social förmåga, positiv självkänsla, samt ger ett stöd vid psykiska påfrestningar senare i livet (6-11). Av vikt var också att se hur de små barnen (0-3 år) påverkas, eftersom de är i en intensiv fysisk och mental utvecklingsperiod, samtidigt som de inte har hunnit utveckla särskilt mycket av egen förmåga att bemöta omgivningens krav – de är ju mer eller mindre utlämnade till omgivningens ”goda vilja” och samtidigt särdeles känsliga för påfrestningar.
Barnomsorg, anknytning och utveckling
Generellt ifråga om barnomsorg och små barns (ca 1år) anknytning, finns det resultat från en stor israelisk studie (12,13), vilken visar att konventionell barnomsorg med icke fullgod kvalitet (låg personaltäthet, låg utbildningsnivå hos personalen, låg kvalitet på kosten m.m.) har en negativ påverkan på möjligheterna för det lilla barnet att utveckla en trygg anknytning med sin förälder, samt att svårigheterna står i proportion till antal timmar som barnet vistas i verksamheten.
Liknande resultat framkommer också i två studier av barn på barnhem (14,15), där även osensibelt bemötande och rotation/omsättning i personalgruppen försvårade för barnen att utveckla trygg anknytning till den personal/barnskötare de föredrog. När barnomsorgen å andra sidan har högre kvalitet (16) uppstår inte på tydligt vis samma effekter, vilket kan verka trösterikt.
När det gäller hur små barns anknytning påverkas vid just nattlig barnomsorg, är det dock sällsynt med studier – sannolikt för att det ur ett internationellt perspektiv alltjämt är en sällsynt service. I Israel organiserade man i sina ”kibbutzer” under en period barnomsorg på ett sådant vis att barnen konsekvent tillbringade nätterna i en kollektiv barnomsorg, snarare än hemma med sina föräldrar. Erfarenheter (7,9,12,17) har visat att arrangemanget försvårade för barnen att skapa trygg anknytning med sina föräldrar, även om föräldrarna hade ett adekvat beteende för att understödja utvecklandet av trygg anknytning (18).
Om frågeställningen vidgas till att omfatta ytterligare aspekter på barns utveckling, finns intressanta resultat från ett japanskt projekt, som jämfört utveckling av bl.a. motorik, social kompetens, språk och intellektuell förmåga hos två grupper med småbarn i barnomsorg med allmänt god kvalitet, där den ena gruppen vistades långa dagar och ofta nätter i verksamheten, den andra korta eller normallånga dagar. Resultaten visade att vistelsetiden i sig självt inte tycktes påverka barnens utveckling, snarare omständigheter i barnens hemmiljö (19,20).
En annan studie från Holland, som jämfört konventionell dagomsorg med ”flexibel” omsorg (kvällar/nätter/helger) (21), fann att nätter på förskola inte i sig självt tycktes väsentligen påverka barnens välmående – snarare verkade ett samband medieras av faktorer som t.ex. instabilitet i personal- och barngrupp, barnets temperament, samt om föräldrarna hade ordnat med flera olika typer av barnomsorgsarrangemang.
Författarna till studien konstaterar också att kväll-/nattomsorg inte enbart behöver betraktas som ett potentiellt negativt inslag i barns liv, eftersom det i sådan verksamhet kan finnas gynnsamma omständigheter, som t.ex. att det ofta är en konstant personalgrupp som följer barnen många år – i kontrast till konventionell dagomsorg, där barnet ofta byter mellan olika avdelningar, med ny personal och barnsammansättning. Det är också möjligt att förskollärare/barnskötare i kväll-/nattomsorg uppfattar att barnen är i en belastande situation, och därför på ett kompenserande vis ger dem extra uppmärksamhet och omtanke.
Främja eller stjälpa?
Artiklarna ger inte helt entydiga resultat, vilket sannolikt beror på bl.a. att de granskade verksamheterna inte är helt jämförbara; kibbutzernas ”koncept” om barnomsorg skiljer sig från hur det fungerar i Holland o.s.v. De kan ändå anses visa att barnomsorg på nätter och annan obekväm arbetstid absolut kan ha en skadlig påverkan på små barns anknytning och annan utveckling, men att det inte är nätterna i sig självt som är problematiska – snarare är det andra faktorer, främst omsorgens kvalitet, och – sannolikt – kvantitet, samt i viss mån också barnets konstitution. Studierna visar även att det vid högkvalitativ nattisverksamhet kan finnas vissa fördelar, samt att det i ett vidare perspektiv är barnets hemförhållanden som utgör den viktigaste påverkansfaktorn för barnets utveckling.
Slutsatsen blir att det – för att minimera påfrestningen på de små barnens utveckling, ifråga om bl.a. anknytning – är angeläget att organisera och reglera nattisverksamheten så att hög kvalitet uppnås. Man behöver eftersträva hög personaltäthet, kontinuitet i relationen barn/personal, god utbildningsnivå hos personalen och satsa på andra hälsofrämjande faktorer – bra mat, miljö, aktiviteter m.m.
Verksamheten behöver även understödja kompenserande insatser och att man vid överväganden om vistelsetider tar särskild hänsyn till barn med låg ålder, känsligt temperament och problematiska kontextuella faktorer. Att det finns ett reellt behov av sådant kvalitetsarbete i kommunerna synliggörs i Skolinspektionens undersökning (2), där det i var sjunde kommun inte fanns några bestämmelser kring personalens utbildning och erfarenhet, i var fjärde kommun inte erbjöds kompetensutveckling och i var tredje kommun saknades handledning och studiedagar.
Endast i ett fåtal kommuner fanns en reglering om maximalt antal timmar per vecka som ett barn kunde vara i kommunens omsorg. M.a.o. finns det en påtaglig risk att otillräcklig kvalitet i en slarvigt ihopsatt nattisverksamhet äventyrar barnens hälsa i den samhällsekonomiska nyttans namn.
Magnus Hjorth, leg Psykolog, skolpsykolog Orust kommun
Referenslista:
- Skollagen 2010:800.
- Skolinspektionen (2016). Omsorg på obekväm tid. Om föräldrars möjlighet till omsorg när förskolan är stängd. Skolinspektionen
- https://www.kommunal.se/sites/kommunal.se/files/barnomsorg_pa_obekvam_tid-for_vem_2012-fullst-bilaga.pdf
- https://unicef.se/barnkonventionen
- https://www.barnombudsmannen.se/globalassets/dokument-for-nedladdning/publikationer/faktablad/faktablad2_uppna11.pdf
- Bernier, A., Beauchamp, M.H., Carlson, S.M., & Lalonde, G. (2015). A secure base from which to regulate: Attachment security in toddlerhood as a predictor of executive functioning at school entry. Developmental Psychology, 51, 1177–1189.
- Van Ijzendoorn, M. H., & van Vliet-Visser, S. (1988). The relationship between quality of attachment in infancy and IQ in kindergarten. The Journal of genetic psychology, 149(1), 23-28.
- Sagi-Schwartz, A., & Aviezer, O. Correlates of Attachment to Multiple Caregivers in the Haifa Longitudinal Study: Kibbutz Children from Birth to Emerging Adulthood.
- Moss, E., Bureau, J. F., Béliveau, M. J., Zdebik, M., & Lépine, S. (2009). Links between children’s attachment behavior at early school-age, their attachment-related representations, and behavior problems in middle childhood. International Journal of Behavioral Development, 33(2), 155-166.
- Van IJzendoorn, M. H. (1990). Daycare and preschool: Quality of infant-caregiver attachment affects sociability in preschool.
