Fråga: Jag arbetar inom företagshälsan där det pågår en diskussion om att vi psykologer ska bistå arbetsgivare med bedömningar i ärenden som handlar om misskötsamhet, alltså att psykologbedömningen ska användas som underlag för arbetsgivaren att kunna vidta arbetsrättsliga åtgärder, exempelvis uppsägning. Jag känner en stark etisk tveksamhet kring huruvida det är psykologens roll att med hjälp av psykologiska bedömningar underlätta för arbetsgivaren att driva arbetsrättsliga processer mot medarbetare. Vad säger ni i etikrådet?
Etikrådet har de senaste åren tagit emot ett ökande antal rådgivningssamtal och klagomål som gällt psykologer inom företagshälsa, vilket har gett oss en större inblick i vilken typ av etiska utmaningar som möter psykologer inom det området. Många av samtalen med dessa psykologer har handlat om just det dilemma du beskriver; att den primära klientens – arbetstagarens – rättigheter och intressen krockar med arbetsgivarens intressen, och att psykologen därmed möter olika förväntningar som inte sällan står i direkt konflikt med varandra.
En annan variant av detta dilemma, som etikrådet har fått en del samtal om från bekymrade psykologer, är när psykologen förväntas utreda huruvida det har förekommit kränkande särbehandling gentemot en viss individ på en arbetsplats. Ytterligare ett exempel på när olika parter upplever situationen på väldigt olika sätt, och där det är ytterst svårt att i efterhand få reda på vad som objektivt sett är »sant«. De centrala etiska principer som aktualiseras i dessa dilemman uppfattar vi framförallt berör psykologens roll och ansvar, samt hur vi säkerställer att klientens integritet och rättigheter respekteras.
Om vi som psykologer anar att våra bedömningar syftar till att användas som underlag för uppsägning har jag svårt att se att det är förenligt med vår yrkesetik, och det gäller naturligtvis i ännu större utsträckning om det är det uttalade uppdraget från arbetsgivaren. En annan reflektion handlar om syfte och metod i de bedömningar vi gör som psykologer.
Att utifrån olika personers utsagor bedöma huruvida en person misskött sig i en utsträckning som kan leda till uppsägning, eller blivit kränkande särbehandlad, låter i mina öron snarlikt att samla in vittnesmål och bevismaterial liknande de som samlas in i en polisutredning, och inte som frågeställningar som psykologer vanligtvis utreder. Vilket väcker frågor om hur psykologer och psykologisk kunskap inom företagshälsan kan vara till mest nytta för individer och organisationer.
I de två exemplen ovan uppfattar jag en mängd frågeställningar som utgår från själva konflikten, där jag kan tänka mig att psykologens kunskap kan hjälpa till att hitta framkomliga vägar för samtliga parter, i stället för att »välja sida«. Det låter bra att det pågår en diskussion om detta på din arbetsplats, och jag hoppas att mina reflektioner här kan vara till hjälp i den diskussionen. För att landa i ett gemensamt beslut låter det som att det behövs en tydlighet i den egna organisationen angående vilka som är de primära klienterna, och i relation till vilka psykologens juridiska och yrkesetiska skyldigheter i första hand gäller.
Kristina Taylor, Etikrådets ordförande
Tidigare frågor:
Hur agera när en klient vill avsluta sitt liv?
Vi sätter ett fåtal på piedestal.
Berätta om vad som kan få dig att bryta tystnadsplikten
Hur agera när nya lagar strider mot våra yrkesetiska principer?
