Psykologen Amanda Lind (MP), ny kultur och demokratiminister, väver gärna in psykologin i sina nya ansvarsområden som statsråd. Och yrkesvalet har varit till hjälp i den politiska karriären, berättar hon.
Du utbildade dig i Umeå och blev leg psykolog 2009. Varför ville du bli psykolog?
– Jag såg bredden i psykologutbildningen, möjligheten att få jobba med enskilda, med behandling, inom sjukvård men också i grupper och organisationer. Jag tycker psykologprogrammet rustar en väl för att ta sig an olika uppgifter.
Din PTP, och senare anställning, var på Bup i Härnösand. Bup är ett område som ofta förknippas med en tuff arbetsbelastning och långa vårdköer. Hur upplevde du det?
– Det är klart att det var ett intensivt jobb, men jag var på en mindre enhet i Härnösand som hörde till Länssjukhuset i Sundsvall/Härnösand. Det var ett bra arbetslag med erfarna personer så jag upplevde att vi hade en bra arbetsmiljö. Jag kan mycket väl gå tillbaka och jobba inom Bup igen. Det handlar om väldigt angelägna frågor.
År 2011 blev du heltidspolitiker i Härnösand. Har du haft nytta av din psykologbakgrund i den rollen?
– I min politikerroll har jag har ett förhållningssätt som kanske har förstärkts av psykologutbildningen och min yrkesroll då man ju jobbar processinriktat i mötet med människor. Jag försöker inta en lyssnande roll, vill resonera och vända och vrida på problem, och försöker också visa stor respekt för olika uppfattningar.
Som nyutnämnt statsråd blev du hårt ansatt i media, inte minst efter att du hyllat tidigare bostadsministern Mehmet Kaplan (MP) på Instagram. Du var den mest omtalade ministern i sociala medier det första dygnet efter att den nya regeringen presenterats, enligt tidningen DN. Har du haft en hjälp av din bakgrund som psykolog och kunskap i psykologi för att hantera det starka fokuset på dig som person?
– Nja…det är svårt att säga. Där kan jag snarare se att min roll som offentlig person varit en hjälp. Det är nog något man måste utsättas för och då utvecklas i rollen. Erfarenheter och ens kunskaper blandas samman. Som psykologstudent, och sedan som yrkesverksam psykolog, ska man ta plats som ledare, som företrädare för en kompetens. Det kan handla om att man till exempel gjort en barnpsykiatrisk utredning och ska ta den vidare till andra aktörer. Det var en situation jag hamnade i många gånger och där finns det likheter. Det är en yrkeserfarenhet som på många sätt bidragit till att göra mig till den jag är idag.
Hur upplevde du kritiken efter att du blivit minister?
– Kulturministerposten är alltid omdebatterad och dessutom var jag ett okänt namn på riksplanet. Vissa saker blev jag ändå förvånad över, som att mina attribut och vem jag är som person blev intressant. Men min ingång i att bli statsråd var att det är ansvarsområden som jag verkligen ville arbeta med och att det skulle bli roligt. Har man en drivkraft för varför man vill göra något är det lättare att stå stark när det blåser.
Du är minister för kultur och idrott, två områden som i många sammanhang lyfts fram då man debatterar barn och ungas psykiska hälsa. Har du, med din psykologbakgrund från Bup, själv reflekterat över det och hur vill du i så fall använda din makt i det sammanhanget.
– Absolut. Jag är dessutom ansvarig för ungdomspolitiken och för samordningen av det arbete som görs i olika departement. Barn och ungdomars psykiska hälsa är en personlig hjärtefråga, inte minst för att jag själv har jobbat med utsatta barn och unga med psykisk ohälsa, och jag ser absolut en möjlighet att lägga det perspektivet på mina ansvarsområden. Regeringen ska ju ta fram en strategi för ungdomspolitiken på ett par års sikt och där ser jag det som ganska naturligt att barn och ungas psykiska hälsa skulle kunna komma in som ett fokusområde. Det finns redan en skrivning i januariavtalet om en kö-fri barn- och ungdomspsykiatri. Då handlar det inte bara om att skjuta till mer resurser, utan om en bättre samordning med elevhälsan och socialtjänsten, om ett förebyggande arbete, etc.
Du är också demokratiminister. Inför valet 2018 uppmärksammade Psykologtidningen i flera artiklar den eskalerande polariseringen inom politiken och hur tilliten till demokratin riskerar att skadas. Hur ser du på den utvecklingen?
– Det är en utveckling jag mycket väl känner igen. Vi ska inte vara rädda för att olika åsikter kommer till tals eller att det finns en polarisering i åsikter så länge det är inom lagens ramar. Det motsatta vore farligare; att man upplever att vissa åsikter inte får komma fram i debatten. Däremot upplever jag att klimatet i debatten kan vara oroväckande, när vi ser hot och hatkampanjer och tonlägen som gör att många drar sig för att delta i debatten. Det måste finnas en bra balans mellan en mångfald av åsikter och tydliga gränser för vad som är övertramp och skrämmer människor till tystnad. Vi har slagit fast en strategi för att jobba mot hat och hot och i den ligger bland annat att se till att lagstiftningen är tillräcklig. Men det behövs också ett förebyggande arbete om hur samtal på sociala medier bör föras och att ta diskussioner i skolan och andra samhällssektorer. Och att även vi som förtroendevalda tar ett personligt ansvar.
Som om portföljerna inte räckte så har du ju ytterligare ett ansvarsområde: minister med ansvar för nationella minoriteter. År 2016 presenterade Sametinget en rapport om samernas psykosociala ohälsa. I den lyftes problemen med alkoholmissbruk bland renskötare, suicidtankar och ett lågt förtroende för vårdgivare på grund av vårdens brister i samisk språk- och kulturkompetens.
– Det pågår flera kunskapskartläggningar och när jag träffade Sametinget i Jokkmokk för några dagar sedan var en av frågorna vad man hittar i dessa kartläggningar och om man ser ytterligare insatser som behöver göras? Det hänger ju även ihop med mitt ansvar som ungdomsminister. Blir ungdomars psykiska hälsa ett fokusområde så är det klart att den samiska gruppen är särskilt utsatt.
Du är för närvarande tjänstledig från Bup. När återvänder du till jobbet som psykolog och kanske även som medlem i Psykologförbundet, som du lämnade 2016?
– Att återvända till psykologyrket har jag haft för ögonen hela tiden även om jag säkert kommer att behöva lite fortbildning. Jag var med i förbundet ända fram till 2016 för att jag tyckte om att läsa Psykologtidningen, men då kände jag att det hade gått så många år sedan jag var yrkesverksam att jag tyckte att det var dags att gå ur. Men jag går med all säkerhet med i förbundet igen då det är dags att återvända till yrket!
FAKTA AMANDA LIND
Kultur- och demokratiminister (MP)
38 år
Född i Luleå
Fadern kyrkoherde och modern apotekare
Gift med konstnären Björn Ola Lind och har två barn
Utbildad på Psykologprogrammet, Umeå universitet
Leg psykolog 2009
Har arbetat på Bup Härnösand/Sundsvall 2009–2011 (nu tjänstledig)
Bor i Härnösand
